Sigmund Freud
Grundare av psykoanalysen var Sigmund Freud (1856–1939). Med psykoanalysen lade Freud grunden till den moderna psykologin. Många anser att Freud var banbrytande för sin tid eftersom han började öppna upp för samtal om sådant som tidigare varit tabu, till exempel sexualitet, samt att han ansåg att det gick att behandla psykiskt sjuka människor.
Psykoanalysen har bland annat fått kritik för sin överbetoning av det omedvetna, sexualitet, aggression och barndomsupplevelser. Freuds teorier var inte heller vetenskapligt grundade. Många av hans idéer har kritiserats eftersom de saknar vetenskaplig grund, men trots detta har han haft stort inflytande på psykologin.
Freud var en övertygad determinist, det vill säga att allt vi gör sker av en orsak, till exempel att det som sker i barndomen påverkar individen som vuxen. Psykoanalysens uppgift var att leta efter orsaker till tankar, känslor och handlingar i dolda drifter eller konflikter, samt att undersöka hur individens tidiga erfarenheter samspelar med den mänskliga naturen för att forma den vuxna personligheten.
Freuds personlighetsmodell
Psykoanalysen grundar sig på flera teorier som Freud är upphovsman till, bland annat den topografiska modellen och den dynamiska modellen (Utvecklingspsykologi.se). Freud menade att personligheten är ett dynamiskt kraftfält där både det medvetna och det omedvetna finns inbyggda i människan, och där de biologiska drifterna har en framträdande roll. Det handlar om sexuella och aggressiva drifter som kräver omedelbar tillfredsställelse. Enligt Freud är det samhällets uppgift att hejda och kanalisera dessa drifter (Hwang & Nilsson, 2020, s. 53).
Dynamiska modellen
I sin teori betonade Freud de icke-medvetna aspekterna av personligheten. Enligt Freud bestod personligheten av tre medvetandenivåer: det medvetna, det förmedvetna och det omedvetna, samt tre delsystem, det vill säga detet, jaget och överjaget:
– Detet är våra biologiska drifter, till exempel sex och aggression, som vill agera utan att ta någon hänsyn till vad som är rimligt eller rationellt. Freud ansåg att detet är det mest ursprungliga och primitiva i människan. Vid fyra års ålder börjar barnet bli medvetet om föräldrarnas krav och normer.
– Överjaget är ett slags samvete som ska hålla detet i schack, som en sträng härskare. Det består av regler, normer och attityder som vi under barndomen tar över från vuxna i omgivningen, till exempel föräldrar och lärare. Det styr hur vi ska agera i olika situationer. När vi gör bra ifrån oss belönar och berömmer överjaget oss, och när vi gör fel känner vi skuld och skam och ”straffas” av överjaget.
– Jaget är den del som måste balansera mellan detets och överjagets ofta motstridiga krav och samtidigt ta hänsyn till verkligheten. Jaget vet vad som är förnuftigt och realistiskt och försöker därför anpassa detets önskemål till verkligheten, samtidigt som det tar hänsyn till överjagets moral.
Topografiska modellen
Freuds topografiska modell är en av hans grundläggande teorier om personligheten och handlar om hur medvetandet är organiserat. Den beskriver människans psyke som indelat i tre nivåer:
– Det medvetna, det vi är medvetna om just nu – våra tankar, känslor och upplevelser som vi kan reflektera över. Exempel: Du känner dig glad över en komplimang eller tänker på vad du ska äta till lunch.
– Det förmedvetna, det som inte är i medvetandet just nu, men som lätt kan bli medvetet om vi fokuserar på det. Exempel: Minnet av vad du gjorde förra veckan eller din kompis födelsedag – det är inte aktivt i tanken, men du kan snabbt komma ihåg det.
– Det omedvetna, den största och mest betydelsefulla delen enligt Freud. Här lagras tankar, känslor, minnen och drifter som är för smärtsamma, hotfulla eller förbjudna för medvetandet. Dessa kan påverka våra handlingar, känslor och drömmar utan att vi är medvetna om det. Exempel: Underliggande rädslor, starka förbjudna impulser, barndomstrauman.
Försvarsmekanismer
Till sin hjälp har jaget en uppsättning försvarsmekanismer som hjälper det att trycka bort drifter och behov till det omedvetna. Försvarsmekanismer gör det lättare att hantera livets påfrestningar. Jaget strävar ständigt efter att anpassa sig efter verkligheten, men ibland blir kraven från oss själva eller omvärlden för stora eller motstridiga, vilket leder till ångest. Eftersom ångest är obehaglig använder individen sig omedvetet av metoder som skyddar jaget från känslan; dessa metoder kallas försvarsmekanismer. Alla människor använder försvarsmekanismer, men problem uppstår när de används alltför ofta, eftersom det krävs mycket energi för att hålla dem aktiva.
Förnekelse, personen förnekar hotet i en situation och påstår att det som väcker ångesten inte finns. Exempel: En individ som får ett allvarligt sjukdomsbesked låtsas som att sjukdomen inte existerar.
Rationalisering, individens bortförklaringar används för att må bättre. Exempel: Om en person inte blir bjuden på en fest hen ville gå på, kan hen säga att det ändå inte var några roliga personer där. Eller: En person som äter upp sitt syskons godis utan att fråga kan säga att det var för att hämnas alla de gånger syskonet ätit upp gemensamt godis.
Reaktionsbildning, individen uttrycker motsatt och överdriven känsla än den man egentligen känner. Exempel: På Peters jobb börjar en ny kille som Peter verkligen gillar, men varje gång de möts är Peter nedlåtande. Eller: En person som känner attraktion till samma kön men fått lära sig att detta är fel kan uttrycka starkt homofobiska åsikter.
Sublimering, icke tillfredsställda sexuella behov kanaliseras till accepterade beteenden som konstnärligt skapande, hjälpverksamhet eller vård. Exempel: En man som är intresserad av bondage ägnar sig istället åt filateli.
Regression, tillbakagång i utvecklingen. Individen blir barnsligare och återgår till tidigare utvecklingsstadier. Exempel: En storasyster som är avundsjuk på sin lillebrors uppmärksamhet börjar suga på tummen eller kissa på sig. Eller: En 40-åring som blir lämnad av sin fru åker hem till sin mamma för att bli omhändertagen.
Kompensation, misslyckande inom ett område ersätts med framgång eller tillfredsställelse inom ett annat. Exempel: Om individen misslyckas i idrott satsar hen istället på skolan, även om detta inte motsvarar ett genuint intresse.
Humor, individen skrattar åt eller skämtar om något som är jobbigt. Exempel: En kvinna som mår dåligt över sin övervikt skämtar ständigt om hur tjock hon är.
Identifikation, individen tar känslor eller egenskaper från någon annan och gör dem till sina egna. Exempel: Gisslan som sympatiserar med sin förövare (“Stockholmssyndromet”) eller en ung Bieber-fantast som efterliknar sin idol.
Förskjutning, känslor av vrede, irritation eller avsky överförs till ett mindre hotfullt objekt. Exempel: Stina får en utskällning av sin chef och skäller sedan på sin flickvän Ronja för att hon inte diskar.
Självbestraffning, individen vänder känslor som skulle ge ångest utåt inåt mot sig själv. Exempel: Gunilla, som blev sexuellt utnyttjad som barn, väljer som vuxen att prostituera sig istället för att bearbeta barndomens trauma.
Projektion, individen överför egna svagheter eller förbjudna känslor på andra och tar avstånd från dem. Exempel: En person som ofta är sen blir irriterad när andra är sena. Eller: En man som har svårt att planera och strukturerar kritiserar sin hustru för att vara oorganiserad.
Bortträngning, känslor, behov eller minnen som väcker ångest trängs bort ur medvetandet. Exempel: Lasse minns inte att han tappades bort på Liseberg som barn, men känner obehag när han passerar platsen. Barn som utsatts för övergrepp kan “glömma” dessa händelser.
Utvecklingsfaser
Sigmund Freud menade att många av patienternas problem hade sitt ursprung i barndomen, där tidiga erfarenheter kunde ligga latent i det omedvetna och påverka individen som vuxen (Psykologisktvetande.se, u.å.). Enligt Freud kan problem i vuxen ålder ofta förstås utifrån dessa tidiga händelser. Barndomen är särskilt viktig eftersom personligheten i stor utsträckning formas under de första fem till sex levnadsåren.
Freud framhöll att en vuxens personlighet kan förändras till viss del, men att grundstrukturen redan etablerats tidigt i livet. Problem som uppstår i ett utvecklingsstadium kan leda till fixering, vilket innebär att individen fastnar vid detta stadium och får svårigheter att gå vidare. Fixering kan uppstå om barnet får för stora eller för små möjligheter att tillfredsställa de behov som är karakteristiska för stadiet. När konflikter inte löses, eller när barnet inte får tillräcklig energi för att hantera nästa utvecklingssteg, kan det begränsa individens förmåga att hantera framtida problem och leda till långvariga effekter på personligheten (Hwang & Nilsson, 2020, s. 54).
Orala fasen (0–1 år)
Under den orala fasen utforskar barnet världen främst genom munnen. Lust och tillfredsställelse upplevs när barnet suger, biter eller stoppar saker i munnen. Denna fas är viktig för utvecklingen av trygghet och grundläggande tillit. Om barnets lustbehov undertrycks eller frustreras kan det leda till oral fixering senare i livet. Exempel på detta är tummen-sugning, kedjerökning, överdriven matintag, alkoholmissbruk, själviskhet, kravfylldhet, petighet eller överdriven renlighet.
Anala fasen (1–3 år)
I den anala fasen börjar barnet utveckla självständighet och egen vilja. Libido är kopplat till ändtarmen, och barnet upplever tillfredsställelse genom kontroll över tarmfunktioner (t.ex. vid toalettträning). Denna fas är central för att etablera självkontroll, ordning och ansvar. Om barnet blir alltför begränsat eller straffat under denna period kan det leda till fixering som vuxen, vilket kan yttra sig som ett starkt kontrollbehov, perfektionism, bacillskräck, städmani eller petighet. Omvänt kan bristande struktur under denna fas leda till slarv, desorganiserat beteende eller ovilja att följa regler.
Falliska (oidipala) fasen (3–6 år)
Under den falliska fasen förflyttas libido till könsorganen, och barnet blir medvetet om skillnader mellan könen. Det utvecklar ett första objekt för lustkänslor utanför det egna jaget, vilket ofta är föräldern av motsatt kön.
– Oidipuskomplexet: Pojkar blir förälskade i sin mamma och ser pappan som rival. Rädslan för att bli kastrerad (kastrationskomplex) uppstår som en psykologisk konflikt.
– Elektrakomplexet: Flickor blir förälskade i sin pappa och ser mamman som rival, samtidigt som de utvecklar en känsla av “penisavund”.
Obalans i denna fas kan få långvariga konsekvenser. Exempel: En man kan i vuxen ålder känna rädsla eller underkastelse inför starka kvinnor, medan en kvinna kan visa aggression mot män eller ha svårt att relatera till manliga auktoriteter.
Latensfasen (6–11 år)
Under latensfasen avtar den sexuella utvecklingen, och barnet riktar sin energi mot lärande, lek och sociala relationer. Det är en period av identitetsskapande och att hitta sin plats bland jämnåriga. Barnet utvecklar vänskapsrelationer, sociala färdigheter och självförtroende. Konflikter i denna fas är ofta kopplade till social acceptans och behovet av att hävda sig.
Genitala fasen (12–20 år)
Den genitala fasen sammanfaller med puberteten och tonåren, då den vuxna sexualiteten utvecklas. Ungdomen frigör sig gradvis från föräldrarna och lär sig att etablera vuxna relationer och intimitet. Frigörelse från familjen kombineras med utveckling av självständighet, identitet och sociala färdigheter. Problem som härrör från tidigare faser kan påverka relationer, självkänsla och förmågan att hantera vuxenlivets emotionella och sexuella utmaningar.
Psykodynamisk terapi/Psykoanalys
Psykoanalys är en terapiform utvecklad av Sigmund Freud som syftar till att förstå och behandla psykiska problem genom att utforska det omedvetna. Freud menade att många psykiska problem har sitt ursprung i olösta konflikter från barndomen, särskilt under de psykosexuella faserna. Målet med terapin är att göra det omedvetna medvetet så att individen kan förstå sina känslor, drifter och försvarsmekanismer, vilket i sin tur kan leda till ökad insikt, emotionell lättnad och beteendeförändring.
Centralt:
– Det omedvetna, mycket av våra känslor, drifter och minnen är omedvetna. Psykoanalysen fokuserar på att avslöja dessa dolda faktorer.
– Barndomens betydelse, tidiga erfarenheter, särskilt relationen till föräldrar, påverkar personligheten och kan skapa psykiska problem som manifesteras i vuxen ålder.
– Försvarsmekanismer, Jaget använder strategier som förnekelse, förskjutning och bortträngning för att hantera ångest. Psykoanalysen hjälper individen att identifiera och förstå dessa mekanismer.
– Överföring och motöverföring, patientens känslor gentemot viktiga personer i barndomen kan överföras på terapeuten (överföring). Terapeuten använder detta som ett verktyg för att förstå patientens relationella mönster.
Terapeutiska tekniker:
– Fri association, patienten uppmanas säga allt som kommer i tankarna utan censur. Detta hjälper terapeuten att upptäcka omedvetna konflikter och önskningar.
– Drömtydning, Freud menade att drömmar är “kungsvägen till det omedvetna”. Genom att analysera drömmar kan terapeuten få insikt i patientens dolda önskningar och konflikter.
– Analys av försvarsmekanismer, terapeuten identifierar hur individen skyddar sig mot ångest och hjälper till att bearbeta dessa mönster.
– Tolkning, terapeuten förklarar omedvetna betydelser bakom tankar, känslor och beteenden för patienten, vilket kan leda till insikt och förändring.
Psykoanalys är ofta långvarig och kan pågå i flera år med flera sessioner per vecka. Fokus ligger på att gradvis upptäcka och förstå de underliggande orsakerna till psykiskt lidande. Genom insikt och bearbetning kan individen frigöra sig från repetitiva och destruktiva mönster och utveckla en mer integrerad och flexibel personlighet.
Kritik och utveckling
Psykoanalysen har kritiserats för att vara tidskrävande och svår att mäta vetenskapligt. Trots detta har Freuds idéer lett till utvecklingen av modern psykodynamisk terapi, som kortare och mer strukturerad än traditionell psykoanalys men fortfarande bygger på principerna om det omedvetna, barndomens betydelse och förståelsen av försvarsmekanismer.
Källförteckning
Hwang, Philip & Nilsson, Björn (2020). Utvecklingspsykologi.Natur & Kultur Akademisk.
Wennerström, Linus. Utvecklingspsykologi.se. Hämtat den 28/7-2019 från: https://utvecklingspsykologi.se/freud/