För att undersöka hur stor betydelse arv (gener) respektive miljö har för människors personlighet och beteende har forskare länge använt sig av tvillingstudier och adoptionsstudier. Enäggstvillingar delar i princip 100 % av sitt genetiska material, vilket gör dem särskilt intressanta i denna typ av forskning.
Om enäggstvillingar separeras tidigt efter födseln och växer upp i olika familjer och miljöer kan forskare jämföra deras likheter och skillnader. Om tvillingarna trots olika uppväxtmiljöer uppvisar stora likheter i exempelvis personlighet, intelligens eller beteenden tyder detta på ett starkt genetiskt inflytande. Om de däremot skiljer sig mycket åt, indikerar det att miljön spelar en större roll. På detta sätt kan forskningen uppskatta hur mycket variation som beror på arv respektive miljö (Plomin et al., 2016).
Ett viktigt genombrott inom genetiken skedde år 1953 när Watson och Crick lyckades beskriva DNA-molekylens struktur. DNA är den kemiska bärare av genetisk information som finns i kroppens celler. Upptäckten belönades med Nobelpriset och blev avgörande för modern forskning om arv och biologiska processer (Nobelprize.org, 1962).
Tidigare fanns starka teorier som betonade miljöns betydelse. Psykologen Watson, en av behaviorismens grundare, hävdade att människan i princip formas helt av sin omgivning. Han menade att barnet föds som ett ”oskrivet blad” (tabula rasa), där erfarenheter och uppfostran formar individens personlighet och intelligens. Enligt Watson var genernas roll minimal, och han hävdade till och med att han skulle kunna forma vilket barn som helst till vilken typ av vuxen som helst, oavsett genetiska förutsättningar (Watson, 1930).
Under mitten av 1900-talet började dock denna syn ifrågasättas. Redan 1937 genomfördes en av de första större adoptionsstudierna av Newman, Freeman och Holzinger, där man undersökte likheter mellan tvillingar och adopterade barn. Senare, särskilt fram till 1960-talet, genomförde så kallade traitpsykologer (inom personlighetspsykologin) omfattande tvillingstudier som visade att genetiska faktorer har ett betydande inflytande på personlighetsdrag. Dessa resultat bidrog till att nyansera bilden och motbevisa idén om att miljön ensam formar individen.
Under 1970-talet dominerade återigen ett mer miljöorienterat perspektiv inom psykologin, där sociala och kulturella faktorer ansågs vara avgörande för människors utveckling. Men under 1980- och 1990-talen ökade intresset för samspelet mellan arv och miljö på nytt. Forskningen började visa att det inte handlar om ett antingen eller, utan om ett komplext samspel där gener och miljö påverkar varandra (Persson, 2006; Plomin et al., 2016).
Idag är den etablerade uppfattningen att både arv och miljö är viktiga. Gener kan exempelvis påverka vilka miljöer en individ söker sig till, samtidigt som miljön kan påverka hur gener uttrycks (så kallad epigenetik). När det gäller tvillingfödslar utgör de ungefär 1 % av alla födslar. Av dessa är cirka 25 % enäggstvillingar och 75 % tvåäggstvillingar, vilka genetiskt sett inte är mer lika än vanliga syskon (Persson, 2006).