Judendom

Den religion, civilisation och kultur som man kallar judendom innehåller skilda uppfattningar, riktningar, tolkningar och traditioner (Groth 2003, 29). Det finns ca 14 miljoner judar i världen: https://www.bouncymaps.com/#!/bouncymaps/WORLD/36719684 Flest judar bor i USA ca 5,7 miljoner och i Israel med ca 5,6 miljoner. I Sverige bor ca 10 000 judar.

Judar utgör i samtliga länder där de bor, utom i Israel, en etnisk minoritet. Den judiska gruppen har av riksdagen år 1999, utsetts till en av fem nationella minoriteter i Sverige. Att vara jude är ett sätt att leva och judendomen ett sätt att se på världen (Judiska Församlingen Stockholm).

Genomgång: https://docs.google.com/presentation/d/1aE_rSWsSuhPynY2VabJS6OnkHIGXkng1sq1b-C-Xc5Y/edit?usp=sharing

Monoteism – tron på en gud

Inom judendom tror man på en gud, JHVH (gud på hebreiska skrivs jod-he-vav-he och förkortas ofta JHVH). Eftersom Jahve inte får uttalas säger man istället Adonaj (Herren). Shema, den judiska trosbekännelsen som lyder: ”Shema Israel, Adonai Eloheinu, Adonai echad”, som innehåller sammanfattning av judarnas förhållande till gud: ”Hör Israel, Adonai (Herren) är vår Gud, Adonai är en”(5 Mos 6:4) (Groth 2003, 141). Judendomens gud är skaparen, domaren och upprätthållaren. Gud är helig, evig, allsmäktig, allvetande, barmhärtig och rättfärdig (Groth 2003, 117 – 118). Gud är jordens och universums skapare. Abraham var den första som gav uttryck för denna monoteistiska tron genom att bryta med tron på många gudar.

Historik

Judendomens tideräkning börjar med skapelse som sägs ha inträffat år 3761 f.v.t (före vår tidräkning). Judarnas historia börjar med Abraham som ska ha fötts 1812 f.v.t. Han lämnar sina gamla gudar för att tjäna och tro på en gud dvs JHVH (1 Mos. 12:1 – 5). Gud sluter ett förbund med Abraham och lovar han och hans efterkommande ensamrätt till landet Kanaan, dagens Israel (1 Mos 15:5 – 6) (Groth 2003, 46) och att då Abraham och hans ättlingar skulle följa och lyda gud. Tecknet på det förbundet är omskärelse (Brit Milah) av alla gossebarn på sin åttonde levnadsdag (1 Mos. 17:9 – 13). Guds avtal med Abraham:

Herren kallar och välsignar Abram
Herren sade till Abram: »Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.«Abram bröt upp, som Herren hade befallt, och Lot följde med honom. Abram var 75 år när han lämnade Harran. Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, all egendom och alla slavar som de hade förvärvat i Harran. Så började de sin vandring mot Kanaan. När de kom fram till Kanaan fortsatte de in i landet, ända till den heliga platsen vid Shekem, till Orakelterebinten. På den tiden bodde kanaaneerna i landet. Herren uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt dina ättlingar skall jag ge detta land.« Abram byggde där ett altare åt Herren, som hade uppenbarat sig för honom. Därifrån fortsatte han till bergen öster om Betel och slog läger så att han hade Betel i väster och Aj i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade honom. Sedan flyttade Abram längre och längre ner mot Negev.” (Bibeln,se 1 MOS 1)

“Om ni lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk – ty jorden är min – och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig.” (Bibeln.se 2 mosebok 19: 5-6)

Pesach – Uttåget ur Egypten, ca 1200 f.v.t. i Egypten tvingades judarna leva som slavar. Moses fick i uppdrag av gud att leda judarna ut ur Egypten och föra dem till Israel (Kanaan, det heliga landet som gud hade lovat dem). Farao ville ha kvar alla sina slavar så han förbjöd Moses och israeliterna att lämna landet. För att hjälpa Moses och folket skickade gud många olyckor och Moses lyckades till sist leda folket ut ur Egypten. Folket vandrade i tre dagar genom öknen innan de kom till Röda havet. Den här vandringen från Egypten till Israel, kallas uttåget ur Egypten. Pesach (den judiska påsken) firas till minne av hur israeliterna med guds hjälp lyckades fly ut ur Egypten. Under den fyrtio år långa vandringen genom Sinaiöknen blir de israelitiska slavarna ett fritt folk (Groth 2003, 49). En del av pakten med gud är tavlorna med tio budorden som Moses tar emot vid berget Sinai. dessa budord har judarna förpliktelser att hålla som ett del i avtalet med gud (2 Mos. 20:3-17 och 5 Mos. 5:6-21). Tio buden med en modern tolkning (gjord av biskop emeritus Lennart Koskinen):

”1. Du skall inga andra gudar hava vid sidan av mig – Inrikta ditt liv på den Gud som är alltings ursprung och mål.
2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn. – Använd Guds namn endast i det godas tjänst.
3. Tänk på vilodagen så att du helgar den. – Ge dig själv regelbunden tid till vila och uppbyggelse.
4. Hedra din fader och din moder för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land. – Visa dina föräldrar respekt och kärlek så kan du förvänta dig detsamma av dina barn.
5. Du skall inte dräpa. – Värna och vörda livet i alla dess former.
6. Du skall inte begå äktenskapsbrott. – Var trogen mot din partner.
7. Du skall inte stjäla. – Respektera andras egendom och rättigheter.
8. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. – Visa dig pålitlig i tanke, ord och handling.
9. Du skall inte ha begärelse till din nästas hus. – Dela din medmänniskas glädje över att hon har fått en bra bostad.
10. Du skall inte ha begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänarinna, ej heller till något annat som tillhör din nästa. – Tillåt dig att vara glad åt att det gått din medmänniska väl i livet” (Svenska Kyrkan, 2016).

Kungatiden ca 1025 – 586 f.v.t. Det är under Davids tid (ca 1013 – 973 f.v.t.) som Jerusalem får sin ställning som isrealiternas heliga stad och sedan judarnas. Läs mer: https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/judarnas-aldsta-historia

Diasporan

70 e.v.t intog romarna Jerusalem efter en tids belägring. Det stora judiska upproret, mot romerskt förtryck, hade krossats och romarna brände templet i Jerusalem, judarnas heligaste byggnad och deras enda offerplats till Gud. Många av de judiska ledarna och medlemmar ur den judiska eliten dödades eller förslavades. Många andra judar fördrevs och den långa förvisningen dvs diasporan inleddes. År 135 f.v.t försökte judarna göra uppror igen mot den romerska övermakten. Straffet blev mycket hårdare den här gången då romarna lät utföra ett förbud mot judar att bo i Jerusalem och Iudaea. I samband med detta bytte provinsen namn till Palestina. Detta innebar att alla judar levde i diaspora. Det judiska folket tvingades ut på en tvåtusenårig vandring från land till land. Ingenstans var de riktigt välkomna. Efter andra världskriget och förintelsen återupprättades en judisk stat i området. 14 maj 1948 utropades den judiska staten (Höjeberg, 2020)

Antisemitism – då och nu: https://antisemitismdaochnu.se/

Messias

Messias inom judendomen är en kommande härskare som ska medföra en lyckotid för Israels folk.

Identitet

Den judiska identiteten har sin grund i uppfattningen att man tillhör ett folk med gemensamma förfäder och med en gemensam historia. Det är främst befrielsen från slaveriet i Egypten som har varit kärnan i den judiska identiteten och återupplevs varje år i samband med Pesach (se nedan) (Groth 2003, 46, 48). Enligt tradition är man jude om man föds av en judisk mor, men man kan också konverterar till judendomen. Idag krävs det att en person konverterar med en Bet Din, dvs en rabbinsk domstol som består av erkända rabbiner (Judiska församlingen Stockholm). Flera nya inriktningar accepterar också om man har en judisk far förutsatt att barnet får en judisk uppfostran (Groth 2003, 34-35).

Urkunder 

Den hebreiska bibeln heter Tanakh, som är judendomens första och äldsta samling heliga skrifter. Den består av tre delar, den första är Torah (Moseböckerna), Andra är Nevvim (profeterna) och Ketuvim (skrifterna).  Torah, https://bibeln.se/las/2k/1_mos#q=1+Mos+15%3A5f  innehåller israeliternas äldsta historia och handlar främst om förhållandet mellan gud och människan, det folk som härstammar från patriarkerna, Abraham, Isak, Jakob samt deras fruar Sara, Rebecka, Lea och Rakel. Samt flykten från Egypten under ledning av Moses och förbundet mellan gud och det judiska folket (Groth 2003, 35-36). Ursprungligen skrevs Torah på pargamentrullar och i synagogan reciterar man fortfarande ur handskrivna Torahrullar (Groth 2003, 43).

Talmud, judendomens främsta samling av muntlig Torah. Mishna är det första skrivna verket som sammanfattar den judiska lagen och tolkningen av denna (som tidigare förts vidare genom muntlig tradition). Mishna tillsammans med de skriftlärdas kommentarerna utgör Talmud. Talmud tar upp flera frågor som kan dyka upp i människors liv: förhållandet till Gud i människors liv och förhållandet mellan människor. Talmud är näst efter Tanakh (den hebreiska bibeln) judendomens viktigaste skrift (Judiska församlingen Stockholm).

Siddur, böneboken som innehåller dagliga böner som vissa judar läser varje dag. Böneboken läses i samband med högtider men även för riter som relaterar till livscykeln (övergångsriter) som vid födsel, bröllop och begravning.

Mezuza, är den pergamentrulle som enligt judisk sed skall sättas upp på höger dörrkarm. Mezuzan innehåller en pergamentrulle i miniatyr  på hebreiska. Tillsammans med tefillin, som är bönekapslar eller böneremmar som knyts kring armen och sätts på pannan, skall denna påminna om guds närvaro, hans bud, och de plikter han ålagt människan att följa (5 Mos. 6:8, 11:13-21) (Groth 2003, 143).

Synagogan

Är platsen där man samlas för gemensam bön och läsning av Toran. En synagoga kan vara vilket hus som men det måste vara minst tio vuxna män som ber tillsammans. En synagoga har en vägg med riktning mot Jerusalem där det heliga skåpet står, där t.ex. torarullarna förvaras. Torarullarna är skrivna på pergament som är upprullade på två träkäppar och är ofta försedda med kronor av silver. Rullarna innehåller fem Moseböckerna och är skrivna på hebreiska. Framför brinner det eviga ljuset (ska påminna om ljuset som brann i templet i Jerusalem). Mitt i synagogan finns ett stort bord där man breder ut torarullarna. I många synagogor finns en predikstol där rabbinen står under predikan (Groth 2003, 134 -135). I ortodoxa synagogor sitter män och kvinnor åtskilda för att inte distrahera varandra. Många synagogor har även blivit en samlingsplats där många judar träffas för att umgås (Groth 2003, 135). Rabbin är en judisk förkunnare och rättslärd. En rabbin undervisar i tros- och ritfrågor och håller själavårdande samtal. Rabbinen är ingen präst, hen kan inte utföra några ytterligare riter än en vanlig, myndig jude. I vissa länder har rabbinen dock fått rätten av staten att viga par. Gudstjänsten under sabbaten och högtidsdagarna, leds ofta av en kantor (som har en judisk högskoleutbildning). Man läser fortlöpande ur Toran måndagar och torsdagar, sabbat och högtidsdagarna, då man även läser profetböckerna. Bönen är viktig, där människan kan meddela sig med gud och en gemenskap med andra, visa glädje och tacksamhet (Groth 2003, 139). För att vara med i en i en gudstjänst: https://www.centralsynagogue.org/worship/live_streaming

I en ortodox gudstjänst sitter män och kvinnor åtskilda under. I både konservativa och reformsynagogor runt om i världen sitter män och kvinnor tillsammans under gudstjänsten. Separationen mellan könen i den ortodoxa gudstjänstordningen följer en gammal tradition från templet fanns i Jerusalem för över 2000 år sedan. I synagogan anses en separation kunna hjälpa den enskilde att fokusera på bön utan distraktion. Frågan om könsseparation är relevant i gudstjänstrummet har  varit en pågående diskussion inom den judiska världen under de senaste 150 åren (Judiska församlingen Malmö).

Riktningar

Många judar har varit tvungna att leva på olika sätt och anpassa sig efter varierande situationer på olika ställen i världen. Det finns tre stora huvudriktningarna, men det går givetvis att dela in dessa i ännu fler grupper.

Ortodoxa judendomen, mest traditionsbundna, som håller på tradition och kontinuitet. De följer strikt den religiösa lagen, försöker uppfylla Torahns bud och studerar Talmud.

Reformjudendomen (liberala) som uppstod i Tyskland på 1800-talet. Tanken var att anpassa judendomen till ett sekulariserat samhälle.

Konservativa judendomen, uppstod som en motreaktion mot den reformjudendomen och dess radikal förändringar av lära och riter. Tanken var att kombinera gamla traditionerna med viss modern anpassning (Groth 2003, 30-31).

Läs mer: https://www.so-rummet.se/fakta-religion/riktningar-inom-judendomen

Högtider

Pesach, judarnas påsk infaller samtidigt som den kristna påsken. Det exakta datumet är 15-22 Nisan som är det judiska årets första månad. Pesach är är en festhögtid och firas i sju dagar och firas till minne av uttåget ur Egypten. I Moseböckerna berättas det om att Israels folk i många år tvingades leva som slavar i Egypten. När Moses var 80 år gav gud honom uppdraget att föra ut Israels folk ur Egypten. När Moses framförde Guds befallning vägrade farao att lyda, för han trodde inte på israelernas gud. Moses varnade honom och sa att gud skulle straffa honom och hans folk, men Farao fortsatte att vägra. Gud lät då flera olyckor drabba Egyptens folk och till slut lyckades folket fly. Innan man kan fira Pesach städas huset noggrant. Det är viktigt att få bort allt jäst bröd. Sedan lägger man ut några bitar av bröd som pappan i familjen letar efter, när brödsmulorna samlats in läggs de i en ask tills nästa morgon då allt bränns upp. Hela familjen samlas för att äta tillsammans och maten symboliserar vad man åt under fångenskapen i Egypten. Enligt traditionen ska alla förstfödda söner fasta dagen före Pesach, detta gör man som tack för att gud skyddade folket mot den tionde plågan som drabbade Egypten, alltså att alla förstfödda skulle dödas. I boken Haggada finns bland annat berättelser, citat, böner och sånger om den judiska påsken. Den rituella måltiden börjar med att deltagarna lovprisar och tackar gud för att han valt ut det judiska folket och gjort det till sitt folk.

Sabbat, är den viktigaste högtiden. Det fjärde budet lyder: ”Tänk på att hålla sabbatsdagen helig” (Groth 2003, 230). Vilodagen infaller varje vecka och inleds med solens nedgång på fredagen och avslutas då solen går ner på lördagskvällen. Enligt skapelseberättelsen i Bibeln vilade sig gud på den sjunde dagen och därmed instiftades en vilodag även för människor. Tanken är att man ska vila, läsa heliga skrifter, äta gott och gå till synagogan (Judiska församlingen Malmö).

Shavuot, veckofesten inträffar 49 dagar efter pesach och varar i två dagar. Den är en skördefest, de första frukternas fest. Shavuot är också den högtid då Toran mottog vid Sinai. Synagogan smyckas med bladverk för att påminna om skörden (Judiska församlingen Stockholm).

Rosh hashana, det judiska nyåret som firas på hösten. Man ber sina medmänniskor om förlåtelse. Vid Jom kippur, försoningsdagen då ber man gud om förlåtelse. Under dessa helger blåser man i en shofar, ett vädurshorn. Att höra shofarblåsningen är viktigt för att väcka människan till bot och bättring (Judiska församlingen Göteborg).

Sukkot, lövhyddohögtiden som varar i sju dagar. Man ska vistas i en hydda som symboliserar de tillfälliga boningar som israeliterna uppförde under den 40-åriga vandringen från Egypten till landet Israel. Numera är det få som bygger egna hyddor men utanför synagogan uppförs alltid en. Man förknippar ökenvandringen med skördefesten i gamla tider i Israel (Judiska församlingen Stockholm).

Chanukka, känd som ljusets fest eller invigningsfesten, är en judisk högtid som varar i åtta kvällar. Den firas till minne av Judas Mackabeus återinvigning av Jerusalems tempel år 164 f.v.t. sedan det under maccabéerupproret befriats från de seleukidiska härskarna . Enligt traditionen fanns olja till templets lampor för en enda dag, men gud såg till att oljan räckte i de åtta dagar som behövdes för att få fram ny tempelolja. Channukka varar därför i åtta dagar, och varje kväll tänds ljus till minne av detta under (Judiska föreningen i Umeå).

Purim, en högtid och firas till minne av händelser som beskrivs i Esters bok. Dagen före festen fastar man, sedan läser man ur Esters bok i synagogan på kvällen och morgonen (Judiska föreningen i Umeå). Purim är en högtid då det är tillåtet att arbeta. Om Ester: http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/esther.htm

Bar Mitzva, brudens son och Bat mitzva, brudens dotter. Det är en fest, ingen konfirmation eftersom judar inte behöver bekräfta sin tro. Det är en övergångsrik, att bli vuxen i religiöst avseende, att bli man eller kvinna dvs religiöst myndig. Det är vanligt att pojken respektive flickan leder någon del av gudstjänsten på sabbaten närmast efter sin bar- respektive bat mitzva-födelsedag för att därefter fira händelsen med en fest för släktingar och vänner (Judiska församlingen Göteborg).

Mat

Tillåten mat är kosher och förbjuden är treif. Människan kan välja vad hen ska äta och då, enligt judar, visar individen att man inte bara är djur, utan också människor. Många judar väljer att äta det som gud befallt att människan får äta, det blir en religiös handling. Tillåtna djur, är fiskar som har fenor och fjäll. Fåglar som höna/kyckling, kalkon, gås, anka, fasan, ripa, vaktel, duva men inte rovfåglar osv. Fyrfotadjur som både har tudelade klövar och idisslar som t.ex. nötkreatur, får, getter, älgar, hjortar, rådjur tillåtna. Grisar är förbjudna även om de har klövar eftersom grisar idisslar. Hästar, åsnor, kameler, hundar, katter, råttor, kaniner osv saknar klövar och de idisslar inte, alltså är de förbjudna. Den enda insekt som är tillåten är arbe, nämligen den gräshoppsart som hemsökte Egypten (en av de tio plågorna). Men de flesta avstår från gräshoppor. Alla kräldjur och blod är förbjudet att äta. Blodet anses synonymt med själen eller livet. De fåglar och fyrfotadjur som är tillåtna får ätas endast om de slaktats på judiskt sätt. Det innebär att en särskilt utbildad slaktare säger en speciell välsignelse i samband med slakten och därefter med en rakbladsvass kniv, med ett enda snitt skär av båda halspulsådrorna och luftstrupen på djuret. Innan djuret hinner känna att det gjorde ont, har därvid blodtillförseln till hjärnan avbrutits och djuret känner ingen smärta. ”Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk”, detta förbud förekommer vid tre tillfällen i Toran (2 MB 23:19, 2 MB 34:26, 5 MB 14:21). Man ska inte blanda kött och mjölk. Detta bud är grunden för vår respekt för och omtanke om djuren, därför får man inte blanda mjölk och kött i samma måltid (Judiska församlingen Göteborg). I många judiska familjer finns två kylskåp samt dubbelt av alla köksredskap för att inte blanda. Många judar hävdar att man har kvar matreglerna för att gud har påvisat människande samt för att undvika assimilation och hålla kvar judendomen (Groth 2003, 150).

Människosyn

Människan är förnuftig och är skapad till guds avbild, och människans uppgift är att förvalta skapelsen. Alla människor är jämställda och lika inför gud. En rättrogen Jude bör följa reglerna i Torah. Människan bör leva efter guds vilja men hon har även en fri vilja. Syndafallet, skiljer mellan gott och ont. Människan god men har både en ond drift jetser ha-ra, och en god drift jetser ha-tov.

Kvinnans ställning

Kvinnan och mannen har samma värde inom judendomen. I det religiösa livet har mannen fått andra uppgifter än kvinnan, exempelvis måste tio män vara närvarande vid en gudstjänst för att vissa böner ska kunna läsas. Kvinnans uppgift har traditionellt varit att ansvara för hemmet och barnen. Men i den moderna och framförallt liberala och konservativa judendomen får kvinnan en alltmer framträdande plats i synagogan. I t.ex. Stockholms Judiska församling händer det att kvinnor läser ur Torah, något som annars inte har förekommit. I liberala synagogor, främst i Storbritannien och USA finns även kvinnliga rabbiner och kantorer. I reform- och konservativa församlingar är kvinnor med i gudstjänsten och använder bönesjal och tefillin. Band de ortodoxa kvinnorna är det vanligt att täcka håret som bevis på att de är gifta. Vanligtvis bär de hatt eller sjal, men peruk kan även förekomma (Judiska Församlingen Stockholm) och att kvinnor och män sitter åtskilda i synagogan för att inte bli distraherade. Kvinnan slipper många positiva bud som t.ex. många gånger att bruka tallit (bönesjal) och tefillin. Men plikten att be gäller även för kvinnan. Anledningen till att kvinnan är tänkt att slippa vissa plikter är att det var meningen att hon skulle ta han om man och barn. Men fortfarande så stöter kvinnor på motstånd när de t.ex. ber offentligt vid Västra muren (Groth 2003, 145).

Äktenskapet, inom judendom är man i regel positiv till preventivmedel, även inom ortodox judendom när det gäller risk för kvinnans hälsa. Många judar är även liberala gällande abort, speciellt om det innebär en risk för kvinnans hälsa. Judiska bröllop är oftast stora, det är inte ovanligt att man bjuder flera hundra gäster. Vigseln leds av rabbinen. Ceremonin avslutas med att brudgummen krossar ett glas med foten, det symboliserar templets förstörelse (Groth 2001, 248, 250).

Etik

Målet med livet enligt många judar är att göra goda gärningar mot sin nästa som värderas efter döden, sammanfattas enligt 3 Mos 19:18: ”Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.” (bibeln.se). Moralen bestäms också utifrån vilken riktning man tillhör, t.ex. ortodoxa judar hänvisar till vad Talmud föreskriver (Groth 2003, 127). Halakha, den judiska muntliga lagen. Reglerna och lagarna angående hur man bör leva som jude.

Dödshjälp, om läkaren anser att patienten är döende och ingen chans att överleva, har läkaren inget ansvar att hålla patienten vid liv. Patienten är då berättigad att dö. Läkaren får dock inte påskynda döden dvs aktiv dödshjälp. T.ex. om läkaren stänger av maskinerna som behåller patienten vid liv, har läkaren inte påskyndat döden dvs passiv dödshjälp. Judendomen skiljer således mellan passiv dödshjälp och aktiv dödshjälp.

Heliga platser

Västra muren, kallas även ”klagomuren”, är den delen som är kvar av den mur som en gång i tiden omgav tempelområdet i Jerusalem. Det var kung Herodes som lät uppföra den muren i syfte att utvidga den gård som omgav själva tempelbyggnaden. Den stod färdig år 64 e.kr. Sex år senare intogs Jerusalem av romerska styrkor och då raserade templet. Den ”västra muren” är det enda som återstår av den mur som omgav tempelområdet. På medeltiden började judarna vallfärda dit och man samlades vid muren för att sörja över det förlorade templet och be till gud om att templet en dag skulle byggas upp igen. Många troende judar utför sin morgonbön vid muren, och det är sed att besökare stoppar in lappar med böner i springor mellan stenarna i muren (Bibelfrågan). Att göra det visuellt: https://www.aish.com/w/note/

Symboler

Davidsstjärnan kallas också för Davidsskölden. Det är en sexuddig stjärna formad av två trianglar. Under andra världskriget tvingade nazisterna judar att bära en gul Davidsstjärna på sina kläder. Idag finns stjärnan på Israels flagga (SO – rummet, 2014).

Livets slut

Idealet för många är att begravas i Israel och gärna i staden Jerusalem. Judiska begravningar är enkla och ska ske så fort som möjligt, helst inom 24 timmar. Den döde sveps i vitt typ och läggs i en enkel kista. Kremering är inte tillåtet inom judendom. Efter begravningen samlas familjen och har en sorgevecka. Varje år ”firar” man den dödes minne genom att besöka graven på dödsdagen (Groth 2003, 259 – 260). Alla människor är lika inför döden därför begravs alla judar i en enkel kista av samma slag. Den avlidne tvättas och sveps i en vit svepning av medlemmarna i Chevra kadisha, begravningssällskapet (Judiska församlingen Malmö).

Det finns variation i vad den judiska traditionen har att säga om livet efter döden, himmel och helvete, och inget av det kan på något sätt ses som sanningen. Det finns många judiska tänkare som helt enkelt aldrig har sysselsatt sig med ämnet. Judendomen har en stor tfokus på det här och nu, på livet som individen lever (Judiska församlingen Malmö).

Källförteckning

Bibelfrågan – Ett interaktivt lexikon över bibeln och kristen tro. Hämtat den 10/8 – 2016 från: http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/klagomur.htm
Förbundet kristen skolungdom r.f. (FKS). Hämtat den 8/8 – 2016 från: http://www.fragaprasten.fi/fragor-och-svar/judendom/vad-gor-en-rabbin
Groth, Bente (2003). Judendom: Kultur, historia, tradition. Bokförlaget Natur och kultur.
Höjeberg, Per (2020). SO-rummet – Bakgrunden till den judiska diasporan. Hämtat den 29/6 – 2020 från: https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/bakgrunden-till-den-judiska-diasporan
Judiska församlingen Göteborg. Hämtat den 10/8 – 2016 från: http://www.judiskaforsamlingen.se/kosher.php
Judiska föreningen i Umeå. Hämtat den 11/8 – 2016 från: http://www.judiskaforeningeniumea.n.nu/judiska-hogtider
Judiska församlingen Malmö. Hämtat den 8/8 – 2016 från: http://www.jfm.se/vanliga-fragor.html och https://www.jfm.se/vanliga-fragor-om-judendom/
Judiska Församlingen Stockholm. Hämtat den 6/8 – 2016 från: http://jfst.se/judendom/ och https://jfst.se/aktiviteter-program/religioest/konvertering-till-judendom/ och https://jfst.se/judendom-judar/den-skriftliga-laeran/
SO – rummet, 2014. 
Davidsstjärnan – en känsloladdad judisk symbol. Hämtat den 14/8 – 2016 från: http://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/davidsstjarnan-en-kansloladdad-judisk-symbol
Svenska Bibelsällskapet. bibeln.se. Hämtat den 7/8 – 2016 från: http://www.bibeln.se/las/2k/3_mos#q=3+Mos+19%3A18
Svenska Kyrkan (2016). Hämtat den 30/7 – 2016 från: https://www.svenskakyrkan.se/toarp/de-tio-budorden

Post a Comment