Hinduism

Hinduismen är en komplex religion, lika mycket en livsstil som en religion. Religionen har ingen egentlig grundare, det finns ingen ensam helig bok och det finns inget officiellt prästerskap, det är därför svårt att säga exakt när den har uppstått. Många gånger anses det viktigare med ortopraxin, hur man utövar religionen än ortodoxin, vad man tror på. Religionen handlar ofta mer om utförandet av religiositeten, som
det centrala, med religiösa ceremonier, ritualer och rätta handlingar.

I Indien är hinduismen den dominerande religionen med mer än 900 miljoner anhängare, se antal anhängare: https://www.bouncymaps.com/#!/bouncymaps/world/2094636857

Det är svårt att veta hur många hinduer det bor i Sverige (eftersom man inte får räkna religiös tillhörighet) men det finns en siffra på ca 6000 hinduer.

Historik, hindu är från början ett persiskt ord (sindhu), som betyder bor vid Indus. Arierna som var ett ljushyat folk invaderade nordvästra Indien, deras religion var starkt påverkat av greker och romare. Induskulturen var ca 3000-1500 fvt. Ariernas heliga skrift kallas Vedaböckerna (se nedan) som daterar sig till ca 1000 f.v.t. Det va Arierna som införde kastsystemet i Indien. Hinduers identitet är knuten till Vedatexterna, den vediska religiösa traditionen. En omdiskuterad teori är att den vediska traditionen var en vidareutveckling av induskulturen (Jacobsen 2004, 72).

Hinduer kallar ofta sin religion Sanatana dharma och dharma är det som stöttar och upprätthåller den eviga ordningen. Dharma är en föreställning om att människan ska upprätthålla universum genom sina handlingar. Denna ordning innefattar b.la. en hierarki av fyra klasser. De olika kasterna, varna som betyder färg, delar in människor i olika kast, en gudomlig ordning som inte får rubbas. Brahmanerna, är prästklassen, det högsta kastet, följd av ksatriya, krigarklassen, dvs militärer, poliser osv. Vaisya är tjänarklassen, som köpmän, herdar osv. Tjänarkastet som är snickare, fiskare, skomakare osv. Utanför dessa klasser fanns de så kallade kastlösa (Jacobsen 2004, 24-25). En hindu vill gärna inte äta eller dricka i sällskap med en kastlös, denna grupp håller sig ofta för sig själva. Prästerna ska förmedla Veda och säkra gudarnas välvilja. Krigarklassen ska träna sig i vapen och skydda folket. Bönder och köpmän ska hålla kor, driva jordbruk, handel och penningutlåning och tjänarklassen ska vara hantverkare och serva andra klasser. Kast är släktskap och kan inte brytas och det är vanligt att man gifter sig inom sitt kast (Jacobsen 2004, 106, 108). Efter självständigheten antog Indien en konstitution som trädde i kraft 1950, den innebär att det förbjudet att diskriminera någon på grund av religion, ras, kast, kön eller födelseort, det blev således förbjudet att diskriminera på grund av kast, inte förbud mot själva kastindelningen i sig. Kastsystemet lever kvar, speciellt på landsbygden. Skulle man avskaffa kastsystemet skulle det enligt många hinduer bli kaos och ställa till världsordningen (dharma). En gud kan stiga ner på hjorden (som avatar) för att göra sig tillgänglig för att försvara världsordningen, hjälpa människorna. Guden Vishnu låter sig födas flera gånger på joden eller stiger ner som gud för att upprätthålla dharma (Jacobsen 2004, 48). Karma legitimerar således kastsystemet, man lever det liv som man har förtjänat. Om man t.ex. som kastlös underkastar sig sitt öde i detta liv finns det hopp om återfödelse högre upp i kaststegen i nästa.

Samsara, är återfödelsens kretslopp. Döden existerar inte som ett tillstånd inom hinduismen. Kroppen är som en engångsförpackning som förbrukas och bränns. Återfödslarna fortsätter, om och om igen, och livet cirklar vidare i ett evigt krettslopp, det står i Bhagavadgita: ”Precis som en människa kastar bort gamla kläder och köper nya, så kastar själen bort den utslitna kroppen och återinträder i en ny” . Karma, är resultatet av handlingar utförda i ett tidigare liv, ett resultat som en individ kommer att uppleva i detta eller i en senare reinkarnation (återfödelse). Vid slutlig frälsning utplånas all karma och när den utplånas förlossas individen (Jacobsen 2004, 30). God karma leder till en bra återfödelse och dålig karma till en sämre. Man kan dock hela tiden bryta en dålig utveckling genom att förändra sitt beteende. Varje människa har ansvaret för sina egna handlingar. Olyckor och motgångar förklaras med misstag i tidigare liv. Det är således inte något positivt att återfödas. Människan är fången i kroppen och bör därför sträva efter att genom bättre och bättre återfödslar till slut slippa att födas på nytt, då kan Atman, människans själ, bli en del av Brahman, bli ett med världssjälen. Atman, i Upanishaderna framgår att självet finns i människans inre, som är skilt från kroppen, sinnen och organ. Målet är att befria detta själv från karma och samsara. Under meditation kan människan komma i kontakt med självet. Målet är att komma bortom allt och förenas med Atman (Jacobsen 2004, 96-97). Moksa är frigörelsen från detta kretslopp, som en droppe som blir ett med havet.  Moksa kan nås genom goda gärningar och offer, fullständig hängivenhet inför högre makter utan tanke på belöning som att visa kärlek och fromhet i bön. Tillägna sig den visdom som finns i skrifterna t.ex. Vedaböckerna. Övningar för att frigöra sig kroppens behov. Som människa föds man med ett ansvar gentemot sina medmänniskor samt alla andra levande varelser. Man ska behandla andra med respekt, ärlighet och givmildhet. Eftersom en individ kan återfödas som djur så har man stor respekt för djur i Indien. Många människor som kan är vegetarianer. Kon är helig och får fritt ströva omkring på gatorna. Det är inte bara pga religiösa skäl utan kon håller rent bland sopor (äter sopor) och ger mjölk, gödsel och är dragdjur.

Gudar, hinduismen är en polyteistisk religion med många gudar, men en hindu tillber inte alla gudar utan man väljer vilka man tillber. Det finns ca tre miljoner gudar med olika namn, utseende och funktioner. Den indiska traditionen säger att varje gud har 1008 namn. Gudarna har olika personligheter och förmågor. En del hinduer har vigt sitt liv åt att dyrka en gud, men många väljer vilken gud de ska rikta sig till och tillbe beroende på omständigheterna. Många gudar är lokala gudar som endast människor som bor i byn tillber. Hinduismen är inte bara en en polyteistisk religion utan även en monoteistisk (tron på en gud) eftersom Brahman, världsjälen, är dom ca tre miljoner gudar som den ende guden Brahman visar sig på. Religionen är även panteistisk, dvs att allt genomsyras av en gudomlig kraft.  De tre största gudarna är Brahma, Vishnu och Shiva.

Brahma är skaparguden, väldens skapare. Han brukar avbildas med fyra ansikten, fyra armar. Den viktigaste guden men inte särskilt dyrkad då han inte kan påverkas, drar sig tillbaka efter sin skapelse och sedan förhåller sig passiv. Vishnu är en populär och ofta tillbedd gud som upprätthåller ordningen i världen dvs dharma. Vishnu kan uppenbara sig som avatar, en gud som föds på jorden som människa. Detta har han gjort flera gånger, bland annat som Krishna eller Rama för att ställa allt till rätta på jorden och upprätthålla balansen dvs dharma. Vishnu skyddar ordningen i världen. Han är bror till Kali och svåger till Shiva. Vishnu är kärleksfull och vänlig. Ramayana, är berättelse om hur Vishnu i kungen Ramas gestalt bekämpar ondskan. I Bhagavadgita berättas om hur Vishnu stiger ner som Krishna och ger krigaren Arjuna mod att strida för ordningen i världen (dharma).

Shiva, förstöraren och skaparen även fruktbarhetens gud. Han avbildas vanligtvis med tre ögon och fyra armar i en yogaliknande ställning. Ibland avbildas Shiva dansande i en cirkelrund krans av lågor, där han trampar på en dvärg dvs ondskans symbol. Shiva kan både skapa och förstöra när han dansar. Kali, är gift med Shiva. Hon kan vara ond och med lust att förstöra samtidigt som hon kan vara god. Hon är dyrkad i b.la. Calcutta. Kali avbildas som en blåsvart gestalt med lång hängande tunga. Eftersom Kali älskar blod offrar man gärna getter till henne.  Ganesha, är Shiva och Kalis son, en trevlig gud som många som går i skolan vänder sig till för bra resultat. Ganesha avbildas som en elefant. Lakshmi, är gift med Vishnu och är rikedomens och lyckans gudinna. Indra, som är den mest populära guden i skriften Rigveda, är en stark och mäktig gud. En krigs- och åskgud som kämpar mot kaosväsen (Jacobsen 2004, 86).

Heliga skrifter, hinduismen är den religion med flest heliga skrifter.
Vedaböckerna, som innehåller den tidiga hinduismen, som t.ex. kasten den är skriven på sanskrit och innehåller fyra böcker, dvs Ridveda som består av 1028 hymner, böner som hyllar b.la. gudarna Indra, Agni och Soma. Yajurveda innehåller yttrande som används i ritualer. Samaveda är en samling sånger. Atharvaveda är yttrande om offer, dvs offers symboliska och mentala betydelse. Med tiden utvecklades nya tankar som fick en framträdande plats som presenterades i skriftsamlingen. Upanishaderna,  där nämns karma, yoga, återfödelse och frälsning, den är från ca 600 f.v.t. Skriften består av samtal mellan elev och lärare. Eleven ställer frågor till sin lärare Gurun som ger svåra svar till sin elev. I en dialog förklarar b.la. läraren för eleven vad Gud är för något. Läraren ber eleven lägga lite salt i en skål med vatten och låta det stå över natten. Nästa dag uppmanas pojken att smaka på vattnet. Det smakar salt var han än sticker ner sitt finger i skålen. Läraren svarar att likadant med Gud, han finns i allting utan att synas. Bhagavadgita, den högstes sång, är en av hinduismens heliga skrifter. Budskapet i Bhagavadgita är att människan ska göra sin plikt mot andra genom att vara osjälvisk och göra gott mot andra utan tanke på vinning och förlust. Mahabarata, som handlar om hur guden Vishnu uppenbarar sig som Krishna och hjälper krigaren Arjuna genom moraliska samtal om plikter, hängivenhet och kärlek till gud.

Vallfärd och heliga platser, det finns många vallfärdsplatser att välja på då man inom hinduismen tror på panteism dvs att gud finns överallt och genomsyrar allt. Vatten är ett mycket betydelsefullt religiöst reningsmedel i hinduismen och besök till heliga platser är ofta förknippade till vatten och renande bad (Jacobsen 2004, 265). En av hinduismens heligaste platser är Varanasi (Benares) i norra Indien. Många besöker floden Ganges (även kallad Moder Ganges) för att hälsa solen och nya dagen genom att doppa sig i vattnet.  (Jacobsen 2004, 13). När floden passerar staden Varanasi anses det som speciellt heligt. I Varanasi finns långa stentrappor ner till floden, där ber man och badar i heligt vatten. Många tar med sig vattnet till bön, när man t.ex. besöker ett tempel i Indien kan man mycket väl få vatten från floden Ganges kastad över sig. Genom att doppa sig i floden Ganges rensar människan sig från moralisk orenhet. Många besöker staden för stadens frälsande och renande kraft och därmed en förhoppning om god återfödelse (Jacobsen 2004, 15).Vid Ganges stränder uppehåller sig ofta heliga män. I Varanasi har man länge inriktat sig på döden, det räknas som fördelaktigt att bli kremerad vid Ganges strand. Staden är guden Shivas stad  (Jacobsen 2004, 263). 

Heliga berg, Indiens heliga berg är boplatser för gudar eller anses vara gudomar. Himalaya är far till gudinnan Parvati (bergets dotter) och Shivas svärfar. Här utförs meditation och asketiska övningar. Heliga skogar, skogar är också heliga, levande gudomar som anses rena från synd. I skogarna mellan Delhi och Agra (i Vraj och Mathura) växte Krishna upp, en kopia av ett himmelskt paradis. Inom hinduismen anser man att olika aspekter av naturen är gudinnor, som t.ex. joden är en gudinna (Jacobsen 2004, 271-272). Många städer i Indien är också platser som ger frälsning, som Ayodhya, Mathura, Haridwar, Varanasi, Kanchi, Ujjain och Dwarka. Man anser att bara genom att befinna sig på en helig plats kan man nå frälsning och befrias från återfödelsen som t.ex. i Varanasi (att bli kremerad vid Ganges strand) (Jacobsen 2004, 273).

I ett hinduistiskt tempel:

Tempel, där de hinduiska gudarna bor och är samlingslokaler för gemensam gudstjänst. När man går in ett tempel tar man av sig skorna och kvinnorna brukar täcka sitt huvud. Det är ofta mörk och med en stor bild (staty) av templets gud, tempelprästerna sköter om guden som en levande härskare. Många besökare har med sig gåvor till guden. Puja, är gudstjänst och bön inom hinduismen. Det viktigaste under besöket i ett tempel är att se på gudabilden, den troende ser gud och guden ser den troende. Oum, är böneordet som används som

inledning till böner, välsignelser och heliga texter samt när man mediterar.

Högtider, det finns många högtider i Indien men ett fåtal som firas över hela Indien. Holi, är en vårfest som firas främst i norra Indien. Festen börjar när det är fullmåne och fortsätter sedan några dagar. Holi firas till Krishnas ära och är en glad fest. Man brukar tända bål inomhus och rosta nötter och där deltagarna sprutar färgat vatten på varandra. Diwali, firas i tre dagar och firas över hela Indien. Diwali firas till guden Lakshmis (även Shivas t.ex. i Dehli) ära, man tänder mycket ljus samt smäller smällare. I städerna kan det bli så mycket rök av allt smällande att staden blir dimmig i tre dagar. Under denna högtid umgås man och äter gott, och under denna tid brukar människor vara lediga (dem som kan). Bröllop, är en glädjehögtid, men även en uppgörelse mellan två familjer där det ofta är föräldrarna som väljer en lämplig partner, som tillhör samma kast. Enligt lag är det tillåtet att en man och en kvinna gifter sig mot sina föräldrarnas vilja men riskerar då att bli förskjutna av familjen och släkten. Föräldrar sätter ofta in äktenskapsannonser där man brukar nämna kast, utseende, utbildning, ekonomi och horoskop. Astrologi har stor betydelse i Indien och man anlitar gärna hjälp vid stor händelser, som vid bröllop, födslar osv. När föräldrarna har utsett en respektive så börjar förhandlingen om hemgift, det är kvinnans familj som ska betala för att få mannen. Hemgift är förbjuden enligt indisk lag men få tar förbjudet på allvar. Kvinnans familj brukar även stå för bröllopsfesten med mellan 200 och 1000 gäster.

Kvinnor, läran om levnadsstadierna beskriver mäns liv, inte kvinnors. Kvinnor har egen dharma dvs plikter och rättigheter som förbundna med kvinnors liv. Kvinnans liv delas istället upp i tre levnadsstadier, dvs flicka, hustru och änka. En kvinna som är gift delar dharma med sin man. Gifta kvinnor har hög status och änkor har låg. För hinduer är det viktigt att få pojkar som kan försörja föräldrarna när de blir gamla. Att en kvinna skulle kunna leva själv, utan man och familj, är otänkbart. En kvinna som får barn med en man som inte vill gifta sig råkar ofta illa ut. Lägst status i det indiska samhället har kvinnor som är av lågt kast och som dessutom är fattig. En ensam kvinna utan familjens beskydd lever mycket utsatt. Traditionen säger att kvinnans plats är i hemmet med barnen. På grund av hemgiften och att flickans föräldrar betalar bröllopet samt att försörja föräldrarna gör att har lett till mord på spädbarn som är flickor samt att man tar reda på barnets kön innan det föds och många adopterar bort flickebarn. Hinduer har gudinnor som kvinnliga förebilder. gudinnan Durga har varit en förebild för kvinnors kamp mot orättvisor (Jacobsen 2004, 297-298).

Vishnuismen, ca 70%, Vishnuiter som är spridda över hela Indien. Man tillber guden Vishnu i olika former, som t.ex. Rama och Krishna (Jacobsen 2004, 123). 

Shivaismen, ca 28%, har flest anhängare i södra Indien. Man tillber guden Shiva och hans familj, dvs maken Parvati och sönerna Ganesha och Skanda. Många av hinduismens asketer och yogier är shivaister då Shiva är den store yogin (Jacobsen 2004, 174).

Shaktismen, ca 2%, är tron på och tillbedjan av den kvinnliga kraften eller Shakti, som skapare, upprätthållare, ödeläggare och frälsare av universum (Jacobsen 2004, 203-204).

Yoga, betyder koncentration och innebär en ansträngning i form av kroppslig och mental disciplin för att förverkliga ett högt uppsatt mål. I yoga använder individen kroppen som redskap för frälsning och är en unik förening av fysisk och mental träning för att förverkliga religiösa mål. Betydelsen av yoga är b.la. en disciplinerad metod att uppnå ett mål, en teknik för att kontrollera kroppen och sinnet. Målet är stillhet dvs minimera kontakten med andra och att stoppa sinnesorganen och de mentala organens aktivitet (Jacobsen 2004, 247-249). Guden Krishan är yogans herre. Inom hinduismens beskrivs tre sorters yoga dvs kunskapsyoga, handlingsyoga och hängivelseyoga. Yoga i den heliga skriften Upanishaderna:
”När de fem sinnesorganen och sinnet har stillnat, och intellektet är orörligt, det kallas det högsta tillståndet. Denna kontroll av sinnena kallar de yoga. Då är han fri från störningar, för yoga är både upphov och upphörande.” (Jacobsen 2004, 250)
I Mahabbarata:
”Han hör inte, han luktar inte, han smakar inte, han ser inte, han känner inte beröring,hans sinne har inte något objekt. Han känner inte något ”jag”. Han tänker inte och är som en timmerstock. Han är som en flamma som brinner på en plats utan vind, han är utan rörelse, han rör sig varken uppåt eller längs marken. Då ser han det som när det blir verkliggjort inte kan beskrivas med ord, han är det inre själv som finns i hjärtat. Så ska den som har kunskap bli känd. Som en eld utan rök, som solen, som blixtar på himlen, ser han självet i hjärtat. Jag ser det som yogans yoga, detta är definitionen av yoga, de ser den som ser, självet, som är utan ändamål och det högsta.” (Jacobsen 2004, 251).

Mahatma Gandhi, en hindu som är känd för att vara 1900-talets stora politiska och religiösa ledare. På 1700-talet erövrades Indien av Storbritannien. Gandhi utbildade sig till advokat i Storbritannien och förde en kamp för att befria Indien från Storbritannien. Han var asket, läromästare, politisk ledare och en central symbol för indiernas kamp mot brittiskt kolonialherravälde. Gandhis politiska metod bestod av en kombination av fasta och organisation av massrörelser för icke våld motstånd. Han förespråkade Ahimsa dvs att man inte ska ta till våld, skada eller döda levande varelser (Jacobsen 2004, 327-328). Ghandi var även skicklig att använda medier, vid flera tillfällen hungerstrejkade han. Situationen blev ohållbar för britterna och indierna segrade och 1947 utropades Indien till en fri stat. Dock lyckades han aldrig lösa konflikten mellan indier och muslimer i norra Indien och därför bildades två stater, Indien med främst hinduisk befolkning och Pakistan med muslimsk befolkning. Kort efter att Indien hade blivit fritt mördades Ghandi av en hindu som ansåg att Ghandi förrått hinuerna när han förhandlat med muslimer. Gandhi kallades även Mahatma, som betyder stor själ.

Sikhismen, man kan säga att denna religion är en blandning av inslag från hinduism och islam. Sikher tror på karma och samsara men tillber bara en gud som inte får avbildas. Inom sikhismen är alla jämställda och man är motståndare till kastsystemet. En manlig sikh får aldrig klippa håret utan måste låta det växa och snurra in sin hårfläta i en turban.

Källförteckning
Jacobsen, A Knut (2004). Hinduism – tradition och mångfald. Natur & Kultur.