Generella roller i familjen
Omfattande forskningsresultat framhåller syskonplatsens betydelse för hur individen utvecklas och vilka vägar man väljer i livet dvs forskningen visar att personligheten påverkas av vilken plats vi har i syskonskaran. Dock bör man tänka på att den endast förklarar en liten del av vår personlighet, jämfört med annat som påverkar personligheten dvs arv och miljö. Forskning visat att arv/gener påverkar ca 30% – 60%, resten är miljön, många forskare skulle säga att generellt är det ca 50% arv och ca 50% miljö. Dessa två procentsatser går in i varandra och påverkar (ett utbyte med) varandra under livets gång. Vissa forskare menar att vår personlighet formas upp till vi är ca 27 år (Vetenskapsstudion, 2018) andra menar att vår personlighet påverkas/förändras hela livet. Resultat visar ett tydligt samband mellan hur en individ fungerar socialt, privat, skolan och arbetsplatsen, om man är endabarn, äldst, mellanbarn eller yngst (Schönbeck).
Genomgång roller i familjen:
Pappor och mammor, forskning visar att på samma sätt som mammor känner papporna upprymdhet vid barnets födelse, lättnad att barnet mår bra, stolthet, självaktning och känslor av närhet. Generella forskningsfynd har visar att pappor försöker uppmuntra barnen medan mammor är angelägna att hålla ett lugn. Pappor leker med barnen på ett fysiskt, stimulerande och oförutsägbart sätt, medan mammor ägnar sig åt lekar som innebär ansikte mot ansikte för att fånga och behålla det lilla barnets uppmärksamhet. Pappor använder leksaker på ett självständigt sätt dvs inte som det är avsatt att göra. Mammor har däremot en mer pedagogisk strategi och engagerar sig hellre i rollekar. Således är det pappan som är den som barnet föredrar som lekkamrat, medan barnet ser sin mamma som en källa till välbefinnande och trygghet. Pappor har också visat sig använda fler, för barnet, okända ord och ber barnet oftare om att förklara och förtydliga vad de menar. Mammor pratar mer om saker som rör känslor. Pappor ställer högre krav på barnet som att lösa problem, jämfört med mammor som gärna löser problem åt barnet.
Ensambarn, ca 10% av befolkningen. Ensambarn får ofta sina föräldrars fulla uppmärksamhet. Man menar till och med att ensambarn kan utveckla en annorlunda hjärna, detta utifrån Kinesisk forskning. De upptäckte en förändringar gällande språkförståelse och kreativt tänkande där ensambarn hade mer grå substans. Ensambarn hade istället mindre grå substans när det gällde känslor, social förmåga samt karaktärsdraget vänlighet (vänlig, hjälpsam, förlåtande, öppenhjärtad), dvs de hade fått mer stimulans gällande vissa områden och mindre gällande andra. Forskare vet inte riktigt varför, men tror att föräldrar har haft mer tid att utmana ensambarnen och att barnen har fått leka mer ensamma. Vissa forskare i Sverige anser att forskningen inte kan appliceras på svenska ensambarn då svenska barn är i en annan situation bland annat går på dagis osv (Vetenskapsstudion, 2018). Ensambarn har ofta stora förväntningar och höga krav från föräldrar. Är oftast en iakttagare snarare än en deltagare, och iakttar ofta på distans. I en grupp utmärker sig ensambarnet med att vara den som är mest ansvarsfull, välorganiserad, allvarlig, självupptagen, kommer sällan för sent och gillar inte konflikter. Alla ensambarn blir inte automatiskt bortskämda, föräldrar som är alltför eftergivna mot sitt ensambarn eller som ger för mycket av fel sak hade förmodligen gjort så även om de haft fler barn. När det gäller social träning har ensambarn ingen jämnårig att leka med, att mäta sig med eller att bråka och slåss med. Om man aldrig blir retad, provocerad eller utsatt för orättvis behandling kan det vara svårt att försvara sig, ge igen eller hantera ilska och konflikter. När det gäller känslomässig mognad ligger ensambarn efter eftersom de ofta inte har den sociala träning som andra barn med syskon har. Ensambarn har mycket vuxenkontakt vilket kan göra dem socialt mogna och mer verbala än jämnåriga. Många ensambarn vill synas och sticka ut och har ofta bra självförtroende och tror att de klarar det mesta och det gör de oftast också. I skolåldern har ensambarn ofta ett intellektuellt försprång, utvecklar större ordförråd, tar större ansvar t.ex. glömmer inte böcker och läxor. Ensambarn har ofta en enorm förmåga att dölja eller avskärma sig från sina känslor och gråter inte lika ofta som andra barn. Ensambarn har i regel inga problem med att jobba ensam.
Storebror/storasyster är ofta bestämda, duktiga, ambitiösa och älskade för sin prestation dvs för vad de gör inte för vem de är. Därför har äldsta barnet ofta bra självförtroende (individens tilltro till sin förmåga att prestera) medan självkänslan (uppfattningen individen har om sig själv) kan vara låg. När äldsta barnet får höra att dem är stora och duktiga då blir de ännu större och duktigare. Barnen utvecklar olika strategier för hur de ska få uppmärksamhet och kärlek (Vetenskapsstudion, 2018). Äldsta barnet anses mer ängsliga och defensiva än sina yngre syskon, vilket gör dem mer samvetsgranna och plikttrogna och mindre riskbenägna. Äldsta barn identifierar sig med sina föräldrar, de är lojala och lyder auktoriteter, de håller gärna med och är typiska ja-sägare. De är ofta ansvarstagande och lämpade som ledare men har större kontrollbehov och lättare för att uppleva skam och är därför ofta dåliga förlorare. De är dominanta och resultatinriktade och mer verbala än sina yngre syskon och använder sig i bråk, med sina yngre syskon, ofta av hot och mutor. Storasyskonet visar mer social förmåga, uthållighet och känslomässig stabilitet än yngre syskon. Björn Öckert nationalekonom, hävdar i sin forskning att storasyskon har större chans att bli chef senare i livet. För män ökar sannolikheten med ca 30% om man är förstfödd än att man är det tredje barnet i familjen. De intar rollen som barn och fortsätter då som vuxen (Vetenskapsstudion, 2018).
Mellanbarn, är länken mellan syskonen, men de är inte automatiskt i kläm. Bästa konstellationen är pojke – flicka – pojke, eller flicka – pojke – flicka. Mellanbarn är ofta mer sociala än syskonen och mer beroende av dem. Om något drastiskt inträffar vänder sig äldsta- och yngsta barnet till föräldrarna, medan mellanbarnet vänder sig till sina syskon. Mellanbarn är flexibla, de syns minst och kan lätt smita ifrån uppgifter. De är ofta en social och populär kompis, lagspelare och arbetskamrat. Mellanbarn sticker inte ut åt något håll, de har inga extrema åsikter. De är sällan chefer. Mellanbarnet bevakar sin plats och sina rättigheter, är ofta medlare, förhandlare eller jurister.
Lillebror/lillasyster, yngsta barnet blir ofta älskad för den de är, vilket ger en god självkänsla. De behöver oftast inte anstränga sig eller vara till lags för att få föräldrarnas kärlek. De lyder inte auktoriteter. De är mindre medgörliga, samvetsgranna och plikttrogna än äldsta barnet. De kompenserar sitt verbala underläge genom att vara mer fysiskt aggressiva. I deras taktik ingår också att sura, gråta och vädja om hjälp. Yngsta barnet är mer offensiva, äventyrliga och villiga att ta risker. De ger sig ofta iväg på äventyrliga resor eller flytta utomlands. De är förändringsbenägna, radikala, revolterar gärna mot föräldrarna och auktoriteter och är typiska nej-sägare. De är roliga, spralliga och lättsamma och därför ofta mer populära hos kamrater än äldsta barnet. De har inte tränat på, och har ofta inte lust, att ta ansvar och leda andra. För yngsta barnet är det viktigare att ha roligt och att slippa anstränga sig i onödan, både privat och på arbetsplatsen. De är lagbrytare och struntar i regler, om de överhuvudtaget har några regler har de ofta hittat på de m själva. Öckert hävdar i sin forskning att sannolikheten att bli egenföretagare är större om man är ett yngsta barn, detta enligt honom kan bero på att de är mer kreativa och har större initiativförmåga eller att de helt enkelt har svårt att hitta ett ”vanligt” arbete. Yngre systrar har en tendens att skaffa mer kreativa yrken. Enligt forskning vårdas yngre syskon oftare på sjukhus för alkoholrelaterade problem i tonåren skador, infektioner men även psykisk ohälsa som självskadebeteende (Vetenskapsstudion, 2018).
Pojkar och flickor, i 6-årsåldern börjar barn generellt att leka i könssegregerade grupper. Pojklekar som handlar om makt, dominans, aggression, tävling, fysik. Flicklekar som handlar om tillhörighet, intimitet, stillasittande samt är lekarna mer verbala, till skillnad från pojklekarna. men flickor är även bättre på icke-verbal kommunikation. Enligt vissa rapporter behärskar pojkar matematik, rymd och systematik bättre än flickor, de är också bra på att köra bil och att ta risker. Flickorna har mer språkliga begåvning och har mer empatiska förmåga. Hjärnforskare och medicine doktor Jetro Tuulari vid Åbo universitet har undersökt ca 200 småbarns hjärnor, man har tittat på den sammanlagda påverkan av miljö och genetiska faktorer på utvecklingen av barnets hjärna. De har hittat att det finns skillnader i pojkars och flickors utveckling vad gäller exempelvis motorik, arbetsminne och språkkunskaper. Men har inte hittat orsaken. De har också konstaterat att männens hjärnor är till större till storleken, och kopplingarna i hjärnan ser olika ut. Kvinnor har en rikare struktur på kopplingarna i hjärnan inom ett större område. Män har istället starkare närkopplingar i sina hjärnor. Forskningen är dock inte klar. Flickor och pojkar verkar vara olika känsliga för stress- och omgivningsfaktorer. Men man har samtidigt hittat vissa egenskaper i hjärnan som skyddar från stressfaktorer som inte är könsbundna. Det kan tänkas att vissa individer har en mera plastisk hjärna än andra, och detta kan ha en större inverkan än könsfaktorn. Hjärnan utvecklas redan i fosterstadiet, men utvecklingen sker ända upp i puberteten och åren efter puberteten. Enligt forskningen så har könshormonernas inverkan på hjärnan börjar redan i livmodern, då barnet fötts fortsätter hormonerna att påverka hjärnan, och är troligen som starkast under de första levnadsmånaderna och under puberteten. Även arv/genetik påverkar Forskning påvisar således skillnader mellan pojkars och flickors hjärnor, men de är små. Vissa forskare anser att skillnaderna man kan se i hjärnan har inte nödvändigtvis ett biologiskt ursprung. Att omgivningen formar hjärnan, speciellt i den tidiga barndomen. Forskaren Lise Eliot, professor i neurovetenskap, understryker att skillnaderna är obetydlig. Pojkarnas hjärnor är cirka tio procent större medan flickornas hjärnor och utvecklas cirka 1-2 år tidigare än pojkarnas, vilket även förklaras av flickornas tidigare pubertet. Hon menar att största delen av den högsta formen av hjärnaktivitet så som att tänka, att ha kontroll över sina känslor, att ha verbal eller matematisk förmåga är inlärda saker. Då vi föds kan vi inget av detta och måste lära oss allt. Flickor och pojkar är fysiskt olika, men största orsakerna vad gäller kognitiva och emotionella skillnader beror på sociala förväntningar och uppfostran (Svenska Yle, 2016).
Olika sätt att se på skillnader, evolutionistiskt – könsskillnader beror på genetiska skillnader som uppstått under evolutionen. Männen jägare och kvinnorna mammor och hushållerskor. Biologiskt (neuropsykologiskt) – biologiska skillnader, könshormonernas inverkan på människans hjärna. Pojkarnas testosteron som avgörande faktor. Studier visar att flickor som utsätts för testosteron beter sig mer ”pojkaktigt”. Socialt – många studier visar att föräldrarnas sätt att behandla barnen är helt avgörande. Barn påverkas av gruppen de ingår i, konstruerar ett vi/dem-tänk utifrån kön. Social inlärningsteori – barn lär sig av omgivningen och imiterar andra. Behavoristiskt, straff och belöning t.ex. flickor uppmuntras att leka med dockor. Kognitivt barnet skapar ett könsschema som det agerar utifrån. Postmodernistiskt, att man anser att könen är helt och hållet socialt konstruerade och ej har med biologi att göra.
Källförteckning
Schönbeck, Elisabeth. Din plats i syskonskaran betyder mer än du tror. Hämtat den 30/11 från: https://www.elisabethschonbeck.se/?page_id=14824
Svenska Yle (2016). Pojkhjärnor och flickhjärnor? Experterna svarar. Hämtat den 14/11 – 2018 från: https://svenska.yle.fi/artikel/2016/07/02/pojkhjarnor-och-flickhjarnor-experterna-svarar
Vetenskapsstudion (2018). Säsong 2 Syskon och personlighet. Hämtat den 29/11 – 2018 från: https://www.svtplay.se/video/15560917/vetenskapsstudion/vetenskapsstudion-avsnitt-4