Personlighetsstörningar |

Personlighetsstörningar

En person som har en personlighetsstörning eller personlighetssyndrom, är någon som avviker från det förväntade och accepterade beteendet i den miljö personen befinner sig i och när avvikelser leder till lidande och funktionsbegränsning. Man räknar med att ca 10% av befolkningen har en personlighetsstörning. Diagnosen personlighetsstörning ställs på grundval av noggrann intervju med personen, observationer, hur personen beter sig i olika situationer och på information från andra individer som känner personen (Nyman, 2009). Diagnoskriterier enligt DSM-IV, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, DSM, (Diagnostisk och statistisk handbok om psykiska störningar) är den av America Psychiatric Association använda klassificering av psykiska funktionsnedsättningar, besvär och sjukdomar (Psykologiguiden). Det som skiljer en personlighetsstörning från en diagnos är att symptomen hos en individ som har en störning upplevs som jagsyntona d.v.s. upplevs som en accepterad del av jaget. Det innebär att de upplevda besvären vanligen är mindre framträdande än funktionsstörningen. Personlighetsproblematiken är sällan det som patienten söker för, och problemen är ofta mer uppenbara för omgivningen än för individen själv. De flesta psykiatriska diagnoser har tydlig debut och förlopp till skillnad från störningar.

Generella orsaker till personlighetsstörningar är inte helt känt. Genetik bidrar till 40-60% av normala personlighetsdrag (enligt tvillingstudier), forskare tror att det är ungefär likadant vid personlighetsstörningar. Resterande är miljön, med riskfaktorer som t.ex. barndomstrauma, övergrepp, psykisk sjukdom i barndomen, otrygg barndom o.s.v. Det är svårt att upptäcka en personlighetsstörning, det man går på inom vården är t.ex. när vanlig behandling inte hjälper och när det är svårt att få en bra relation med patienten. Ofta handlar det om en individ med mycket funktionssvårigheter men har svårt att ringa in problemet (Hörberg).

Behandling

Personlighetsstörningar är ofta svårbehandlade och kan vara kroniska (Hörberg). Behandlingen kan innebära att individen tränar i olika färdigheter. Det kan t.ex. vara träning gällande impulskontroll, kompensatoriska strategier och att reflektera över sina egna och andras upplevelser och känslomässiga reaktioner (Nyman, 2009).

Generellt tenderar personlighetsstörningar att avta med stigande ålder och det förklarar b.la. med att personlighetsegenskaperna samvetsgrannhet och välvillighet generellt stiger mellan 30 till 50 års ålder och att neuroticism sjunker i takt med ålder och livserfarenhet. (Kajonius & Dåderman 2020, s. 39, 95).

Allmänna diagnoskriterier, i DSM-V definieras tio olika typer som grupperas i tre kluster med liknande symtom:

Kluster A:

Paranoid, schizoid respektive schizotyp form:
Personer med dessa syndrom uppvisar misstänksamhet, blir lätt kränkta och kan älta i orättvisor. Individen kan vara socialt tillbakadragen, sakna nära vänner och sysslar ofta med ensamaktiviteter vilket ger brist på känslomässigt gensvar. Kan ha excentriskt beteende med udda/vagt uttryckssätt och med konstiga idéer. Deras begränsade sociala förmågor gör att de har svårt att passa in i arbetslivet. Paranoid- och schizotyp personlighetsstörning kan föregå paranoid och schizofren psykossjukdom (Nyman, 2009).

Paranoid personlighetsstörning:
Vanligt är att individen är misstänksam, har problem med tillit, men inga ihållande psykotiska symtom. Personen ser fientlighet och svek där det inte är rimligt. En person med samarbetssvårigheter och relationsproblem som drar sig undan vilket bekräftar deras paranoida verklighetsbild. Individen är lättkränkt, ältar tidigare (upplevda) orättvisor. Kan mycket väl uttala sig kritiskt men tolererar inte att bli kritiserad och uppfattas ofta som försvarsinställd och kritisk (Nyman, 2009.

Schizoid personlighetsstörning:
Är i regel ointresserade av sociala relationer, inga starka och tydliga känslor. Ofta social isolerade och saknar sexuellt intresse. Individen är inte intresserade av andras tankar om dem. Undviker sociala situationer. En individ med funktionsstörningar, upplever akuta obehagskänslor vid kontakt med andra människor och har därför inget intresse av nära relationer med andra (Nyman, 2009).

Kluster B:

Det varaktiga beteendet är oflexibelt och framträder i många olika situationer. Individen är ofta emotionell, dramatisk, utagerande, oberäknelig och anses som stökig. Har egocentriskt beteende och bristande empati. Individen har ofta problem med vänner samt problem i arbetslivet med arbetskamrater. Detta p.g.a. impulsivitet, bristande empatisk förmåga och emotionell instabilitet (Nyman, 2009).

Histrionisk personlighetsstörning:
Individen är uppmärksamhetssökande och måste vara i centrum. Är överdrivet emotionella med ytliga och överdrivna känslouttryck. Använder gärna sitt yttre för att få uppmärksamhet. Individen har utmanande beteende och klädsel och med olämpligt flörtande. Är i regel lättpåverkad och uppfattar relationer som mer intima än de är (Nyman, 2009).

Narcissistisk personlighetsstörning:
Det dominerande draget är en uppblåst självbild. Personen uppfattar sig själv som storartad, upphöjd och framgångsrik. Individen ser sig som unik, höjd över mängden, och med rätt till särskilda förmåner. Personen har behov av att bli beundrad och söker status och makt. Individen är mycket känslig för kritik och har påtagligt bristande inlevelseförmåga. Grandiositeten och självöverskattningen leder ofta till ensamhet och rentav depression eftersom individen inte kan få de höga tankarna om sig själv bekräftade av andra. Narcissisten strävar att framhålla sig själv i alla sammanhang, vilket gör personen odräglig. Ofta med brist på empati, utnyttjar andra, struntar i regler, med resonemang som: – Regler som gäller för andra gäller inte mig. Personer med narcissistisk personlighetsstörning har ofta drag av antisocial personlighet eller borderlinekaraktär som ytterligare komplicerar symtombilden och behandlingen. Diagnosen ställs genom intervju och observation. Motivationen till förändring av de grundläggande personlighetsdragen är av naturliga skäl mycket svag eftersom individen anser att det är fel på andra. Behandling av depressiva symtom kan ske på psykologisk eller farmakologisk väg (Nyman, 2009).

Emotionellt instabil/Borderline
Emotionellt instabil personlighetsstörning (IPS) kallas även Borderline, som finns hos ca 0,5-2% hos befolkningen och är vanligare hos yngre. Med snabba svängningarna mellan balans och katastrof, mellan idealisering och nedvärdering, och vitt och svart. Svängande, intensiva och lättutlösta känslor med impulsivitet dvs ett pendlande mellan ytterligheter i tanke, känsla och handling (Granhag och Christianson 2008, s. 151). Detta sliter på relationerna och gör att andra människor lätt tröttnar på personer med IPS. Beteende som vredesutbrott, dramatiska utspel, provocerande självdestruktivitet och impulshandlingar är vanliga. Individen har svårt att se sin egen roll i en relation och uppfattar det enbart som att andra är orättvisa, elaka eller fientliga. Individen är rädd för att bli övergiven och att bli avvisad vilket innebär att individen ofta visar svartsjuka och klängighet. Personen känner återkommande ångest och nedstämdhet vilket gör att individen lätt lockas att ”självmedicinera” med alkohol, droger och överdoser av läkemedel (Nyman, 2016). Individen har svårt att kontrollera aggressioner. Ger andra problem (pga alkohol, sex, pengar, relationer, m.m.). Självskadebeteende är vanligt för att lindra ångest. Individen har ofta negativ- och instabil självbild. Känslomässigt sårbara och känner sig ofta tomma, med ett uttalat självförakt. Orsakerna till IPS är inte helt klarlagda men de flesta forskare anser att det rör sig om ärftliga sårbarhetsfaktorer som i kombination med ogynnsamma uppväxtvillkor formar dragen. Det är fler kvinnor än män som har Borderline (Hörberg). Diagnosen ställs genom en noggrann genomgång av aktuella och tidigare besvär, bakgrundshistorien samt observationer. I utredningen gör man också en bedömning av kognitiva och uppmärksamhetsfunktioner. Mest framgångsrik behandling är en kombination av individuell psykologisk behandling med färdighetsträning och andra gruppaktiviteter. Även DBT har visat sig framgångsrikt (Nyman, 2016).

Antisocial personlighetsstörning/Psykopat:
Personer med antisocial personlighetsstörning har ofta psykopatiska drag eller uppfattas ofta som en grav variant av antisocial personlighetsstörning, även sociopat ingår i denna gruppen. Vissa skulle kalla individerna psykopater och andra en individ med psykopatiska drag och vissa forskare anser inte att psykopati är antisocial personlighetsstörning. Vissa människor hävdar till och med att alla människor har mer eller mindre psykopatiska drag. Om en individ är psykopat har individen emotionella och psykologiska avvikelser, i regel med antisociala och narcissistiska drag. Individen har ofta bristande respekt för andra, struntar i regler och normer när det gynnar dem, sysslar ofta med brottsliga handlingar. Ofta med impulsivitet och brist på ångerkänsla, bristande empati, ljuger, impulsiva och ansvarslösa. Individen påvisar ofta antisocialt beteende redan i barndomen med hot, trakasserier, djurplågeri, stöld, skadegörelse (Hörberg). Det syns inte på en psykopat när individen ljuger till skillnad från när andra individer ljuger. Psykopati, är en störning i personligheten, en karaktärsavvikelse. Oenigheten bland expertisen är stor om vad psykopati egentligen är (Illustrerad Vetenskap, 2015). Antisociala och psykopatiska personlighetsdrag förekommer hos ca 1-3 % av befolkningen och är 6-8 gånger vanligare hos män. Bland de som döms till fängelse är andelen ca 60%. Ca 4% av alla psykopater anses vara chefer, de lyckade psykopaterna d.v.s. de som är psykopater men har haft en bra uppväxt och med kärleksfulla föräldrar och har således inte utvecklat de psykopatiska dragen fullt ut. Individer som ofta brusar upp och tar till våld, eller hänsynslöst utnyttjar andra människor utan att känna skuld eller ånger, kan antas ha antisociala- och psykopatiska drag. Individerna kan också anses ha starka dragningar till äventyrligheter som är riskabla både för personen själv och för omgivningen. Självbilden är störd på det sättet att individen uppfattar sig själv som stark och överlägsen, därmed anser sig personen ha rätt att utnyttja andra, antingen för att man annars själv skulle bli utnyttjad, eller för att de andra är svaga och därför föraktliga. Uppförandestörningen ska ha funnits före 15 års ålder (Nyman 2009).

Trots oenigheten kring definitionen är experterna ganska eniga om flera saker som karakteriserar den antisociala personlighetsstrukturen:

Psykopaten är charmerande, vältalig, gestikulerar ofta och förefaller väldigt målinriktad. Vanligt att de är karismatiska. Personen har dock ingen empati, saknar förmåga att leva sig in i vad andra människor tänker och känner.
Psykopater överskattar sig själva, utnyttjar andra människor, manipulerar andra och känner ingen skuld när någon lider på grund av dem. De är ofta opålitliga och lögnaktiga. De är även egocentriska och narcissistiska.
Psykopaten är patologisk lögnare som kan ljuga om allt. Individen ljuger för egen vinning skull, för att uppnå ett syfte. Psykopaten gillar inte att bli ertappad i en lögn för de är stolta eftersom de är duktiga på att ljuga och manipulera.
En psykopat är ofta mycket manipulativ. Individen känner ingen ånger och ingen skam för saker som de gör men blir de påkomna så kan de mycket väl säga förlåt som en utväg för att manipulera sin omvärld och såsom dem vill.
Psykopaten kan kränka, manipulera bara för att få vad de vill och är ofta helt utan samvete. Psykopatens liv handlar om att tillfredsställa egna behov på andra människors bekostnad.
Individen har stort behov av stimulans och är ofta rastlösa. Vissa har svårt att förutse/överblicka konsekvenserna av sina handlingar.
En psykopat kan strunta i en utbildning eller säga upp sig från sitt jobb, om något eller någon lägger hinder i vägen för dem.
Individen skuldsätter sig och individen återfinns inte sällan bland våldsamma äkta män.
Psykopat skulle sällan reflektera över om de själva är psykopater och skulle inte medge att de har ett problem, vilket gör det väldigt svårt att behandla dem.

Bakomliggande orsakerna är som jag har skrivit tidigare en kombination av arv och miljö, där bristande omsorg i barndomen anses vara en avgörande faktor (Illustrerad Vetenskap, 2015). Ofta brukar de mest utmärkande avvikande beteendena avta med åldern (Nyman 2009). De kvinnliga psykopaterna är betydligt mer manipulativa och diskreta än sina manliga motparter och de kan till och med vara farligare. Kvinnliga psykopater är sällan våldsamma och de är oftast inte heller lika charmerande och har inte det extrema självförtroende som den manlige psykopaten.

Gemensamt för de kvinnliga psykopaterna är att de är mycket mer diskreta i sitt manipulerande beteende än män. Typiska drag för kvinnliga psykopater är att de är flirtiga, manipulativa, stjäl och ljuger, verbalt aggressiva, exkluderar sina offer från sociala nätverk, är lösaktig/sexuellt frisläppt för att uppnå ekonomisk och social vinning, känslomässigt labil, svartsjuk och kan ha självskadebeteende (Illustrerad Vetenskap, 2016). Kvinnliga psykopater är särskilt duktiga verbalt, är skickligare på att manipulera verbalt än män. Kvinnorna får i regel personer att vända sig mot varandra genom smutskastning och skvaller, vilket är svårare att genomskåda. Manliga psykopater dominerar mer genom öppen aggression, som att hota och skälla ut underställda kolleger offentligt. Enligt forskning av James Fellow så har psykopater lägre aktivitet i den delen av hjärnan som processar moral än icke-psykopatiska personer. Kvinnliga psykopaters aktivitet i moralcentrat är ännu lägre än hos männen, men det behövs mer forskning (Saldert, 2016).

Artikel, Psykopaten: Älskad i fantasin – fruktad i livet: https://modernpsykologi.se/2019/11/14/psykopaten-alskad-i-fantasin-fruktad-i-livet/?fbclid=IwAR0N6JJ4Yo67KbdMTU9sfwxZUo2dB06FZ-z7mOPxIj3Lf5w-fImjCfZWNc8

Så tänker en psykopat:

Artikel, Språk avslöjar psykopaten: https://weekend.di.se/nyheter/sprak-avslojar-psykopaten

Strange answers to the psychopath test | Jon Ronson:

Sociopat:
En variant av antisocial personlighetsstörning. Många anser dock att störningen både är ovetenskapligt och föråldrat, men används sporadiskt i USA. En sociopat är inte lika charmerande som en psykopat. Sociopater kännetecknas däremot av en kort stubin och extrem oberäknelighet, och att de inte kan behålla ett arbete eller familj. Forskare och psykologer tror att sociopati beror på miljöfaktorer, som till exempel att växa upp i ett hem med fysiskt eller psykiskt missbruk (Illustrerad Vetenskap).

Enligt forskare har en sociopat följande karaktärsdrag: Är impulsiva och oberäkneliga.

Har svårt att knyta an och relatera till andra människor
Individen har svårt att behålla ett arbete, speciellt i några längre perioder åt gången.
Sociopaten har lätt att bli upprörda och arga, vilket kan resultera i våldsamma utbrott. Dessa karaktärsdrag gör att en sociopat kan ha svårt att bli förstådd av sin omvärld. Om individen begår kriminella handlingar tänker de sällan på konsekvenserna av sina handlingar.
Individen uppvisar ofta en likgiltighet inför andra personers säkerhet (som psykopater), och de kan utgöra en risk för samhället (Illustrerad Vetenskap).

Kluster C:

Ängslig, osjälvständig respektive tvångsmässig (anankastisk) form. Personer med dessa syndrom brukar beskrivas som ängsliga och osäkra i sociala situationer. Individen präglas av en bakomliggande ångest och känner sig otillräcklig, konflikträdd, och har svårighet att fatta beslut. Individen har ofta ett ordningssinne, fokus på detaljer, snåla och följer i regel givna rutiner. Jämfört med övriga former av personlighetssyndrom är förmågan att fungera i arbetslivet vanligen bättre (Praktisk medicin, 2018).

Fobisk (ängslig) personlighetsstörning:
Med ca 1-5% av befolkningen, liknar social fobi. Med generell ängslighet, speciellt inför sociala situationer. Individen har låg självkänsla och är rädd för att bli avvisad eller att någon har negativa omdömen om personen. Individen vill inte ta kontakt med andra utan att känna sig säker på att vara omtyckt och vill framförallt undvika att göra bort sig och är överkänslig för negativa omdömen(Hörberg).

Osjälvständig personlighetsstörning:
Med starkt behov av att bli omhändertagen. Individen har svårt att fatta egna beslut pga bristande tilltro till eget omdöme. Har undergivet och klängigt beteende och har svårt att göra saker på egen hand och är sällan oeniga med andra. Individen har en rädsla för separationer och att bli övergiven (Hörberg).

Tvångsmässig personlighetsstörning, med upptagenhet av ordning, perfektionism och har svårt att bli färdig med saker. Gillar att ha kontroll och har bristande flexibilitet och effektivitet. Kan inte kasta bort saker och kan framstå som stela, snåla, humorlösa. De har ofta mer insikt om sitt beteende. Det har inget med tvångstankar att göra, även om man kan ha båda. Män överrepresenterade i denna grupp (Hörberg).

UNS (utan närmare specifikation):
Individer som uppfyller de generella kriterierna för personlighetsstörning, men inte kriterierna för någon av de specificerade syndromen. I vissa fall finns drag av flera olika typer men som ingen stämmer in helt. Denna kategori har kommit att användas i större utsträckning än vad som var tanken, delvis beroende på att den kliniska bedömningen är så svår att genomföra att den undersökande läkaren ger upp men har samtidigt goda skäl att bedöma att individen har en personlighetsstörning (Läkartidningen).

Genomgång:

Källförteckning

Granhag, Pär Anders och Christianson Sven Å (2008). Handbok i rättspsykologi. Liber AB.
Hörberg, ST-läkare psykiatri. Hämtat den 6/3 – 2019 från: file:///C:/Users/700405ca01/Downloads/Personlighetsst%C3%B6rningar.pdf
Illustrerad Vetenskap, 2016. Så känner du igen en kvinnlig psykopat. Hämtat den 30/1 – 2017 från: http://illvet.se/manniskan/hjarnan/psykopat/sa-kanner-du-igen-en-kvinnlig-psykopat
Illustrerad Vetenskap, 2016. Så känner du igen en sociopat
Hämtat den 30/1 – 2017 från:http://illvet.se/manniskan/hjarnan/psykopat/sa-kanner-du-igen-en-sociopat
Illustrerad Vetenskap, 2015. Vad är en psykopat. Hämtat den 30/1 – 2017 från: http://illvet.se/manniskan/hjarnan/psykopat/psykopat-vad-ar-en-psykopat
Läkartidningen. Personlighetssyndrom – vad är det och hur ställer man diagnos? Hämtat den 7/3 – 2019 från: http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Temaartikel/2016/12/Personlighetssyndrom–vad-ar-det-och-hur-staller-man-diagnos/
Nyman, Håkan (2016). Psykologiguiden, Emotionellt instabil. Hämtat den 30/1 – 2017 från: http://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/personlighetsstorningar/borderline
Nyman, Håkan (2009). Psykologiguiden, Narcissism. Hämtat den 30/1 – 2017 från: http://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/personlighetsstorningar/narcissism
Nyman, Håkan (2009). Psykologiguiden, Psykopati – Antisocial PS. Hämtat den 30/1 – 2017 från: http://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/personlighetsstorningar/psykopati
Nyman, Håkan (2009). Psykologiguiden, Vad är en personlighetsstörning? Hämtat den 30/1 – 2017 från: http://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/personlighetsstorningar/personlighetsstorningar
Psykologiguiden. DSM-IV. Hämtat den 6/3 – 2019 från: https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon?Lookup=DSM-IV
Praktisk medicin (2018). Personlighetssyndrom hos vuxna. Hämtat den 7/3 – 2019 från: https://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/personlighetsstorningar-hos-vuxna/
Kajonius, Petri och Dåderman, Anna (2020). Den moderna forskningen om Big Five. Vem är du? Fri tanke.
Saldert, Johanna (2016). Språk avslöjar psykopaten. Hämtat den 22/12-2019 från: https://weekend.di.se/nyheter/sprak-avslojar-psykopaten