Ätstörningar
”Kroppsfixering och smalhetsideal sammankopplas med upplevelsen av framgång och moralisk styrka. Unga människor som söker sin identitet blir lätt offer för sådana föreställningar, som ofta förstärks av reklamen, och reagerar med en överdriven upptagenhet av kroppen och utseendet som ett sätt att förbättra en bräcklig självkänsla.” (Läkemedelsverket, 2015).
Ätstörningar är en psykiatriska diagnos enligt klassifikationssystemet DSM-IV och ICD 10 (Hjärnfonden, 2017). Ätstörningar är vanligast hos flickor/unga kvinnor, ca 5-10 procent av individer som lider av ätstörningar är pojkar/män. Hos flickor i åldern 14–24 år förekommer allvarlig anorexi hos 0,5% och allvarlig bulimi hos 2%. Förekomsten av ätstörningar är ca 10 gånger vanligare bland vuxna kvinnor än bland vuxna män. Under de senaste åren har det rapporterats allt fler fall med debut av Anorexi i yngre tonåren och bland barn så unga som nio år. Ätstörningar är vanligare hos kvinnor som elitidrottar.
Ätstörningar finns dokumenterat som enstaka fall från 1600-talet. På 1800-talet finns ett flertal fall beskrivna. Det var först på 1950-talet som ätstörningar blev allt vanligare. Anorexia nervosa ökade fram till 1980-talet och har sedan dess varit relativt konstant (Läkemedelsverket, 2015). Ätstörning präglas av ihållande problematik med det individen äter kombinerat med en onormal strävan efter att gå ner i vikt. Tankarna upptas av individen man väger och ser ut. Om en individ tänker mycket på sin kropp och sin vikt och är sträng och dömande mot sig själv kan personen ha en ätstörning. Det behöver inte synas utanpå och eftersom en ätstörning kommer gradvis, under en längre tid, kan det vara svårt att själv se och förstå när det börjar handla om en sjukdom (Holmér, 2017).
Det kan vara svårt att se på en person om hen har en ätstörning, individen kan vara underviktig, normalviktig, eller överviktig (Shedo). Men vanliga tecken på ätstörningar (som kan tyda på en ätstörning), kan vara att individen blir mer och mer fixerad vid vad hen äter och sin vikt och är kritisk till sin kropp. Individen skjuter upp eller hoppar över måltider, äter långsamt och är ofta ensam. Individen kan mycket väl äta stora mängder onyttig mat när personen är ensam och gör sig av med det hen har ätit genom att t.ex. kräkas. Personen tränar överdrivet mycket och kan få ångest om man hoppar över träningen. Svårigheter att koncentrera sig, kan känna sig nedstämd, deprimerad, med ångest, självmordstankar och tvångssyndrom (Holmér, 2017). En grupp forskare från England menar att tidig upptäckt och snabbt insatt behandling är en av de viktigaste faktorerna för god prognos att klara sig eller bli frisk från ätstörningar. Forskarna har sammanställt punkter:
– Personen vill äta nyttigt, slutar äta godis och kakor.
– Individen vill gärna övergå till vegetarisk kost och utesluter fett i maten.
– Motionerar mer och oftare än tidigare.
– Hoppar över skolmaten/middagen med motiveringen ”är mätt” eller ”har redan ätit”.
– Personen visar symtom på trötthet, huvudvärk, förstoppning och frusenhet.
– Viktnedgång eller utebliven förväntad viktuppgång vid fortsatt längdtillväxt (Läkemedelsverket, 2015).
Orsaker, det finns en starkt ärftlighet i risken att drabbas av ätstörningar d.v.s. en medfödd sårbarhet för att utveckla ätstörningar (Hjärnfonden, 2015). Det finns också vissa personlighetsdrag som utgör riskfaktorer för att utveckla en ätstörning som perfektionism, en tvångsmässig läggning och en impulskontrollstörning. En negativ självbild, med störd kroppsuppfattning och få nära relationer är också risker som kan påverka att utveckla en ätstörning. Även sociala faktorerna som handlar om påverkan från familj, kompisar och samhällets kvinnoideal, att ha en slank och vältränad kropp. Ätstörningen utlöses ofta till följd av en stressande händelse eller kris (Klefbom, 2012) Dock finns det ingen forskning som påvisar att ätstörningar orsakas av föräldrarnas sätt att vara mot sitt barn (Shedo).
(Hämtat från: https://lakemedelsboken.se/kapitel/psykiatri/atstorningar.html?id=s4_20#s4_20)
Till predisponerande faktorer hör genetisk sårbarhet samt vissa personlighetsdrag som perfektionism och tvångsmässighet. Dessa personlighetsdrag är starkt knutna till diagnosen anorexi, medan impulsiva personlighetsdrag i högre utsträckning är knutna till diagnosen bulimi. Utlösande faktorer kan vara stressande och traumatiska livshändelser t.ex. dödsfall, separationer i familjen och övergrepp. Svälttillståndet och kräkningsbeteendet i sig (via vissa hormoner, t.ex. endorfiner och kortisol) kan ge en känsla av välbefinnande. Långvariga anorektiska tillstånd ger en så kallad sjukdomsidentitet som kan vara svår att bryta (Läkemedelsverket, 2015).
Olika typer av ätstörningar
Anorexia nervosa
Börjar oftast med en önskan om att gå ned i vikt med en viljemässig bantning. Ofta startar symtomen i samband med någon stressande händelse (Läkemedelsverket, 2015). Sjukdomen innebär att individen svälter sig själv och ätstörningen kan vara livshotande om den inte behandlas. Individen blir underviktig, därför är sjukdomen lätt att upptäcka hos andra men svår att inse hos den som är drabbad, individen känner sig ständigt tjock trots betydande undervikt (Nestor, 2013). Rädslan för att gå upp i vikt styr personens liv och självkänsla. Individen börjar ofta ”smygande” med mindre portioner och kan ljuga för omgivningen vad och hur mycket personen äter. Det är vanligt att individen övergår till vegetarisk kost. Varje måltid för individen är förknippad med en stark ångest och skräck för den drabbade samt rädsla för att gå upp i vikt blir självkänslan direkt kopplad till hur man lyckas kontrollera sitt ätande och vikten. Om personen kan avstå från mat trots en betydande hunger, känner man sig nöjd och självkänslan ökar (Läkemedelsverket, 2015). Sjukdomen medför ofta ett stort personligt lidande för drabbade och närstående, ca 10 procent av de som drabbas dör som en följd av sjukdomen (Hjärnfonden, 2017). Besvär som somatiska t.ex. avmagring (BMI < 17,5 för vuxna krävs för diagnosen), långsam hjärtrytm, lågt blodtryck, ofta nedsatt hudtemperatur med kalla händer och fötter. Personen får torr och sprucken hud med infekterade sår, tunt och sprött hår och håravfall. Mycket avmagrade patienter kan få ökad behåring med ljusa hårstrån i ansikte, nacke och rygg. Det kan också förekomma svullnad i fötter och vrister. Försenad pubertetsutveckling med avsaknad av menstruation och med försenad längdtillväxt. Individen kan också få tand- och tandköttsskador eftersom individen kräker upp maten. Psykiska symtom som ångest, sömnsvårigheter, hyperaktivitet, lätt irriterad och tvångsmässighet. Med ökad risk för depression och självmordstankar. Individen får ofta låg självkänsla som ofta leder till social isolering (Läkemedelsverket, 2015).
Bulimia Nervosa
Är hetsätning med kompensatoriskt beteende för att göra sig av med det individen har ätit, kompensationen kan t.ex. vara kräkning, diet, träning och/eller laxermedel. Precis som vid anorexi har individen en rädsla för att gå upp i vikt som styr personens liv och självkänsla. Självkänslan är starkt beroende av vikt och kroppsform. Bulimi kan vara svårt att upptäcka eftersom personer som lider av bulimi ofta är normalviktig och att det kan pågå i många år innan någon reagerar (Holmér, 2017). Till skillnad från en anorektisk person, brister kontrollen över matintaget med jämna mellanrum hos en person med bulimi, vilket leder till att stora mängder mat vräks in på kort tid (Hjärnfonden, 2017). Hetsätningen väcker intensiv ångest, vilket gör att individen omedelbart måste göra sig av med maten. Hetsätningsepisoderna kan efterföljas av någon eller några dagar med normalt eller restriktivt ätande. En del individer hetsäter och kräks en eller flera gånger varje dag tills de är fullständigt utmattade. Individen upplever oftast ett stort misslyckande över att inte kunna ta kontroll över maten och kan känna äckel, skam, ångest och maktlöshet (Läkemedelsverket, 2015). Somatiska symtom som halsbränna (problem med matstrupen). Individen kan också få tand- och tandköttsskador eftersom hen kräker upp maten. Individen får ofta buksmärtor. Psykiska symtom som ångest, depression och självmordstankar. Bulimi kan även leda till självdestruktivitet, låg självkänsla och missbruk (Läkemedelsverket, 2015).
Ätstörning UNS, Utan Närmare Specifikation
Omfattar den största gruppen av individer med ätstörningar. En person med denna diagnos har vissa anorektiska eller bulimiska symtom, men uppfyller inte alla kriterier för någon av de specifika ätstörningarna (Läkemedelsverket, 2015). Många som får diagnosen UNS lider av en hetsätningsstörning, ortorexi eller av en mildare variant av anorexi eller bulimi (Holmér, 2017). UNS beskrivs ofta som en lindrigare form av ätstörning, men den kan vara lika svårbehandlad, framför allt då ätstörningssymtomen är kombinerade med psykiska symtom som ångest, nedstämdhet och självdestruktivitet (Läkemedelsverket, 2015).
Hetsätningsstörning
Är en sjukdom som liknar bulimi eftersom hetsätningarna finns där, skillnaden är att individer som lider av en hetsätningsstörning inte gör av med maten genom kräkning, bantning eller träning. Detta leder ofta till att individerna som lider av en hetsätningsstörning blir överviktiga (Holmér, 2017). Ofta med sekundära komplikationer som högt blodtryck och diabetes. Behandlingen bör riktas både mot ätstörningen och övervikten (Läkemedelsverket, 2015).
Ortorexi
Är ett sjukligt begär av att vara hälsosam. Individen tränar överdrivet och/eller äter extremt hälsosamt. En person som lider av ortorexi kan inte släppa kontrollen över träningen eller den sunda maten. Detta leder till ett problematiskt förhållande till kropp, träning och mat och till väldigt mycket ångest (Holmér, 2017). Individer med ortorexi är en riskgrupp för att utveckla en ätstörning. Enligt läkemedelsverket är dock ortorexi inget sjukdomsbegrepp och ingår inte i ätstörningsdiagnoserna (Läkemedelsverket, 2015). Individen har således en fixering vid nyttig mat och överdriven träning. Om man jämför med en elitidrottare som tränar ca 30 timmar i veckan, äter hälsosamt samt tränar för att individen tycker om det. En individ med ortorexi tränar för att dämpa sin ångest och må bra efter träningen, men ofta inte under själva träningen. Ett tydligt tecken på ortorexi är att t.ex. om en elitidrottare får en skada och måste vila i två veckor, en individ med ortorexi har mycket svårt att hoppa över en träning utan att må dåligt, d.v.s. personen tränar för att inte må dåligt. Det är svårt att upptäcka ortorexi, det man kan reagera på är att individen tar bort mer och mer livsmedel samt tränar mer och mer. Att individen minskar sin samvaro med andra som t.ex. att inte kunna äta på restaurang. Individen upplever ofta psykiska symptom eftersom hen går in i en svältperiod med t.ex. väldigt höga kortisolhalter (vakenhetshormon), detta innebär att individen har svårt att somna, komma i djupsömn och har därmed svårt att återhämta sig. Det kan leda till ångest, depression, tvång och utmattning. Det är ganska vanligt att läkare missar diagnosen och diagnostiserar för samsjukligheten istället, som depressionen och utmattningssyndrom och individen får antidepressiva läkemedel. Ortorexi kan mycket väl leda till anorexi samt att individen börjar med anabola steroider (könshormon som tillverkas på kemisk väg) för att öka muskelmassan (Lin, 2014).
Hetsätningsstörning och Bulimi är betydligt vanligare bland vuxna, medan anorexia oftare drabbar yngre personer. Det är vanligt att en och samma person växlar mellan olika ätstörningsbeteenden och vissa undersökningar tyder på att det ibland finns en kronologisk gång i sjukdomsförloppet, d.v.s. den unga flickan med anorexi övergår till bulimi som vuxen för att senare börja hetsäta (Klefbom, 2012). ”Vanliga” ätstörningar är vanligare hos kvinnor medan ortorexi är vanliga hos män (Lin, 2014).
Anorexi är associerad med en förhöjd dödlighet jämfört med jämnåriga kvinnor. Den genomsnittliga dödligheten i anorexi har angetts till 6–9 gånger högre än i motsvarande åldersgrupp i normalbefolkningen. Dödsfallen orsakas enligt en studie till 54% av somatiska följder, 27% självmord och 19% av andra okända orsaker (siffrorna är osäkra pga varierande obduktionspraxis). För bulimi finns det däremot inget bevis på förhöjd dödlighet (Läkemedelsverket, 2015).
Samsjuklighetsdiagnoser
De vanligaste samtidiga diagnoserna vid ätstörning oavsett ålder är ångest och depression, som finns hos ca 30–40%. Personlighetsstörningar och missbruk är vanliga samsjuklighetsdiagnoser hos vuxna individer med bulimi, medan tvångssyndrom är vanligare hos patienter med anorexi. En studie från USA visar att flickor med adhd löper 3,6 gånger större risk att få en ätstörning än andra. Adhd är vanligare vid bulimiska symtom medan autismspektrumtillstånd är vanligare hos individer med anorexi (Läkemedelsverket, 2015).
Behandling
Vid lindriga ätstörningar kan stödjande samtal hos t.ex. distriktsläkare eller skolsköterska vara tillräckligt. Även vuxna patienter kan behöva stöd och hjälp för att ta sig igenom ätstörningen. Ätstörningar innebär en stor påfrestning för familjen och individer i personens närhet. Det är därför ofta nödvändigt att ta med hela familjen i behandlingsarbetet (Läkemedelsverket, 2015). Behandlingen av ätstörningar utgår ifrån fyra grundprinciper: nutrition, kroppsvård och läkemedelsbehandling, psykoterapeutisk behandling och omvårdnad. De olika behandlingarna kombineras ofta. Det handlar inledningsvis många gånger om att behandla svåra kroppsliga komplikationer. Det är också viktigt att jobba med att förhindra återinsjuknande. Tyvärr svarar vissa dåligt på behandlingen och kan dras med sjukdomen under mycket lång tid (Holmér, 2017). Den enda behandling som har något så när stöd i forskning vid anorexi är familjeterapi för ungdomar, men inte för vuxna. Det finns också underlag för att KBT kan minska återfallsrisken hos vuxna patienter med anorexi när vikten är uppnådd (Läkemedelsverket, 2015).
Källförteckning
Hjärnfonden (2017). Hämtat 13/3 – 2017 från: http://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/atstorningar/?gclid=CKOjmvS509ICFU9JGQodNLAL1A
Holmér, Emma (2017). 1177 Vårdguiden, Region Skåne. Hämtat den 10/3 – 2017 från: https://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Vad-ar-en-atstorning/
Klefbom, Jenny (2012). Psykologiguiden- Ätstörningar. Hämtat den 13/3 – 2017 från: http://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/psykisk-ohalsa/atstorningar
Lin, Yvonne (2014). En bok, en författare : Ortorexi. Hämtat den 6/4 – 2017 från: http://sli.se/apps/sli/prodinfo.php?db=18&article=U103629-50
Läkemedelsverket (2015). Ätstörningar. Hämtat den 15/3 från: https://lakemedelsboken.se/kapitel/psykiatri/atstorningar.html?id=s4_20#s4_20
Nestor, Linda (2013). Atstorningar.se – Om ätstörningar och hur du blir frisk. Hämtat den 13/3 – 2017 från: http://atstorningar.se/olika-typer-av-atstorningar/
SHEDO (2018). Föreläsning 9/10 Söderslättsgymnasiet. Självskadebeteende & ätstörningar. Vad är det och var kan jag vända mig? Föreläsare: Maria från Shedo berättar sin historia.