Kommunikation och gruppen

Den mänskliga hjärnan ökade markant i storlek under en relativt kort tidsperiod, 300.000 till 100.000 år sedan. Det anses vara en relativt kort period i förhållande till hela den mänskliga utvecklingshistorien. Under denna tidsperiod utvecklade människan förmågan att samarbeta med varandra för att effektivare kunna skaffa mat, skydda sig mot faror osv. För att överleva krävdes det att människor kunde samarbeta samt med social förmåga att förstå hur andra människor tänkte och kände. För att veta hur man själv skulle agera i relation till andra för att nå framgång. Det är därför vi kommunicerar. Oavsett situation krävs det att vi kommunicerar med varandra för att effektivt kunna lösa uppgifter tillsammans. Ordet kommunikation kommer från latinets communicare som betyder att något blir gemensamt (Försvarsmakten, 2012).

Grupp

En grupp är två eller flera individer som påverkar varandra. Vi bildar grupper för överlevnad, för att klara uppgiften (skaffa information), för att bekräfta värderingar samt socialt stöd. Människan är en social varelse som ingår i flera grupper i sitt liv. Grupper som individen ingår i nybildas, omstruktureras och upphör hela tiden. Men behovet av att tillhöra en grupp kvarstår hos individen och ingen individ kan helt ställa sig utanför samhällets grupper. 

Individers beteende påverkar av inre faktorer som personlighet, självtillit, förmågor, kunskaper, genus, etniskt ursprung, kultur, sociala aspekter, förväntningar, normer, motivation. Individens beteende påverkar också av yttre omständigheter i situationen som finns inom organisationen, arbetsgruppen, arbetsuppgifterna och personliga förhållanden. Med oss i bagaget har vi: Förväntningar, normer, värderingar, status, kön, ålder, kultur, språklig förmåga, personlighet osv (Sköld, 2011).

Formella och informella grupper. En formell grupp kännetecknas av att de bildas utifrån specifika syften, har en utsedd ledare och att individerna tvingas in i dem samt tilldelas tillhörighet, som t.ex. ett fotbollslag, en arbetsgrupp. Medlemmar i en informell grupp känner sin tillhörighet. De informella grupperna bildas spontant pga sociala behov hos medlemmarna som t.ex. ett gäng kompisar, grannar (Aroseus, 2013).

Förutom indelningen mellan formella och informella grupper så brukar man namnge andra typer av grupper som:
Primärgrupp, liten grupp med täta personliga kontakter, tex fotbollslag och arbetsteam.
Sekundärgrupp, större, mer opersonlig sammanslutning, tex grannar, arbetskamrater som går på lunch tillsammans.
Formell grupp, grupper som sätts samman av en extern person, tex arbetsgrupp i skolan.
Informell grupp, grupper som medlemmarna själva väljer att delta i, t.ex. ett kompisgäng.

Normer, varje samhälle har ett normsystem, dvs oskrivna regler om hur de flesta i en grupp anser att man bör göra och visar hur vi ska uppföra oss i umgänget med andra. Vi har normer för att definiera gruppmedlemskap, det ökar förutsägbarhet dvs för att inte göra bort sig och minskar osäkerheten dessutom har vi behov av kategorisering.

Roller, är summan av de förväntningar som ställs på en människa i en viss position. Social roll, det beteende som förväntas av oss i ett visst sammanhang. Vi har roller för att det skapar trygghet, ger individen en plats i gruppen (självdefinition) samt fördelar arbetet inom gruppen (Aroseus 2013).

Rollkonflikter, kan vara när vi förväntas ha flera roller samtidigt. En roll innebär oförenliga förväntningar. Att en individ inte lyckas leva upp till förväntningar som finns i rollen fast man försöker.

Stigma, gruppegenskaper som medför nedvärdering. Stigmatisering, när en social roll blir en självuppfyllande profetia.

Diskriminering, orättvis behandling av människor pga deras grupptillhörighet.

Vi-känsla, en känsla av samhörighet hos medlemmarna i gruppen.

Grupptryck, konformitet betyder likformighet, och är en socialpsykologisk term som betecknar att en individ ger efter för en grupps förväntningar och uppfattningar. Salomon Asch undersökte grupptryckets betydelse (1956). Han kunde med sina experiment visa hur individer som är ensamma om sin uppfattning antingen känner sig illa till mods eller anpassar sitt sätt att tolka situationen efter den dominerande uppfattningen i gruppen. Om konformiteten är hög är avvikande beteende i klassen låg. Resultatet blev att 36,8% svarade fel (när de medverkande svarade fel). Behovet av konformitet var mycket större än Asch hade trott.

Väl fungerande grupper, vid University of Minnesota har man funnit att grupper fungerar bäst med tre elever i varje grupp. Man har också funnit att kunskapsmässigt heterogena grupper fungerar bättre än homogena Man har kommit fram till att grupper med  två är för lite kunskap i gruppen för att lösa problemen, och i grupper om fyra så tenderar en person att hamna utanför processen. Det bästa är således att dela in eleverna i grupper med tre personer i varje grupp samt utifrån hur de ligger till kunskapsmässigt. För att få gruppen att arbeta bättre så tilldelas eleverna tre olika roller. Dessa roller är ledare, kontrollant och skeptiker. Ledarens uppgift är att leda arbetet framåt, se till att alla deltar och ha koll på tiden. Kontrollanten ser till att samtliga i gruppen har förstått och är överens innan gruppen går vidare till nästa uppgift. Skeptikerns uppgift är att ifrågasätta och se till att alla möjligheter beaktas dvs att vara kritisk. Tanken är att få eleverna att förstå vinster med att arbeta i grupp samt att hjälpa och lära sig av varandra (Skolverket 2016).

Vad som kan ge effektiva grupper och ett bra gruppklimat:
Tydligt syfte och mål „
Normer som ger trygghet, kontinuitet men med en viss handlingsfrihet „
Funktionella och flexibla roller „
Ett bra ledarskap „
Bra och öppen kommunikation, lyssna, ge och ta konstruktiv feedback „
Kreativitet vid problemlösning och konstruktiva konflikter „
Att man respekterar olikheter „
Personligt ansvar för gruppen „
Medvetenhet om gruppens resurser „
Att deltagande är aktiva „
Tillit, humor och glädje gentemot varandra „
Gruppen som ett socialt stöd (Sköld 2011).

Dysfunktionellt arbete i grupp:
Social loafing, innebär en tendens att lägga ner mindre ansträngning när individen arbetar och  i grupp som personen hade gjort individuellt. Detta kan bero på att personen inte är motiverad, svårare att arbeta i grupp, man tror att andra slöar, rädd för att göra fel,att man lättar kommer undan i en grupp och kan ”maska” istället eller att ingen läser/utvärderar uppgiften. Ringelmanneffekten, att ansträngningen minskar, när fleras samverkan kring en uppgift, som en orsak av gruppstorleken.
Free-rider, en individ som utnyttjar gemensamma allmänna resurser utan att bidra till dessa.

För att en grupp ska kunna bildas och få en bra sammanhållning krävs tid. Det finns olika teorier för hur man tänker sig en grupps olika stadier eller tillstånd. En av de mest kända teorin inom detta område är FIRO (Fundamental Interpersonal Relations Orientation), är tre faser som en grupp pendlar mellan. Det är en teori om grundläggande mellanmänskliga relationer som man ofta hänvisar till när man talar om vad som händer i grupper. Will Schutz (1958), amerikansk psykolog, utvecklade modellen som ett uppdrag för den amerikanska marinen. FIRO-modellen används som ett verktyg för att få grupper att kommunicera på ett bättre och mer effektivt sätt. Gruppernas effektivitet är beroende av hur man hanterar dess faser. De tre stadierna är:
Tillhörafasen, där individerna försöker lära känna varandra, försöker att hitta sin plats och agera på rätt sätt för att bli accepterade. Den kallas således ”smekmånadsfasen”. Man undviker gärna konflikter och då istället ifrågasätter arbetsuppgifterna och/eller ledarskapet om det skulle uppstå konflikter. Kommunikationen är ofta artig och ytlig. individerna diskuterar mindre viktiga saker under ganska lång tid och tar få risker. man har ett behov av att förstå gruppens mål och agerande och försöker förutsäga de krav som kommer ställas på dem osv. Bra i denna fas är att diskutera regler, normer samt förväntningar i gruppen.
Kontrollfasen, individen i denna fas ifrågasätter andras beteende och bortförklarar ifrågasatt beteende hos sig själva. Man håller inte inne med sitt missnöje. Individerna formar undergrupper och känner ofta hot och konkurrens från andra undergrupper. Gruppen går in i många och intensiva konflikter och man löser ofta konflikter med omröstning, kompromiss eller med hjälp av utomstående. Gruppmedlemmarna ifrågasätter andras kompetens men ger raka och ärliga påståenden och visar känslor vid konflikter. Man tar i regel större risker osv. I denna fas bör man enas om regler, normer och roller som ska gälla i gruppen.  För den grupp som tar sig igenom den stormiga och konfliktfyllda kontrollstadiet kommer ett stadie med mer harmoni och balans.
Öppenhetsfasen (samhörighet/närhet), medlemmarna känner sig nu en viss samhörighet och närhet. Istället för att lägga kraft på konflikter läggs kraften på samarbete. Man ser konflikter som en möjlighet till utveckling, ser inte undergrupper som ett hot man uppmärksammar istället andra grupper och deras aktiviteter. Individerna har i regel ett mindre behov av personlig uppskattning. Känner saker värme, gemenskap och tillit samt ger varandra stöd. Gruppen kommunicerar på ett direkt, öppet och spontant sätt. Gruppen består inte denna fas hela tiden då gruppen förlorar medlemmar och nya kommer ill gruppen, det kan göra att grupper halkar tillbaka (https://www.discanalys.com/firo-modellen/).

 

Tuckmans modell (1965), Bruce Tuckman föreslår en fyrstegsmodell för grupputveckling. Tuckmans modell menar att den ideala gruppens beslutsprocessen bör ske i fyra steg:

  • Forming, det är tillhörandefasen (smekmånadsfasen). Individerna är försiktiga och trevande. När osäkerheten har lagt sig börjar medlemmarna hitta sina roller. Kommunikationen handlar mest om att överens (Forsell 2013, 65).
  • Storming, en fas präglat av konflikterna mellan gruppmedlemmarnas olika förväntningar. Man försöker bryta sig loss en viss roll som man kanske inte är så nöjd med. Engagemanget kan minska, ledaren ifrågasättas. Med sämre kommunikation. Men för att man ska komma vidare till nästa fas och lösa konflikterna är att kommunikationen är bra (Forsell 2013, 65).
  • Norming, gruppen formar på grundval av konfliktlösningar en viss ordning och rolluppdelning. Normer och roller stabiliseras i denna fas.
  • Performing, gruppen är genom sin utvecklingsprocess beredd att utföra en gemensam uppgift. Gruppen fungerar och utvecklas med gemensamma mål och normer. Klara normer samt en vi-känsla har skapats. Man löser konflikter på ett konstruktivt sätt.
  • Dorming, ett bra period med mycket utveckling kan utvecklas till att gruppen stannar och somnar in. Engagemanget avtar och det är då möjligen tid att reda ut saker och att ha konflikter, ventilera normer och regler i gruppen.

Uppgiften, gruppen och jag (Försvarsmakten): https://blogg.forsvarsmakten.se/fmlope/files/2013/03/A5_-UtbH%C3%A4fte-StrimmaC_web.pdf

Källförteckning

Aroseus, F (2013) Grupper roller och normer. Hämtad 19 dec, 2017 från Lätt att lära https://lattattlara.com/psykologiska-perspektiv/sociokulturellt-perspektiv/grupper-roller-och-normer/
Discanalys. Firo modellen. Hämtat den 9/1 2018 från: https://www.discanalys.com/firo-modellen/
Försvarsmakten (2012). Uppgiften, gruppen och jag. Hämtat den 2/1 – 2020 från: https://blogg.forsvarsmakten.se/fmlope/files/2013/03/A5_-UtbH%C3%A4fte-StrimmaC_web.pdf
Skolverket (2016). Väl fungerande grupper. Hämtat den 9/1 – 2018 från: https://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nt/gymnasieutbildning/fysik/kontextrika-problem/2.8762/val-fungerande-grupper-1.236697
Sköld, Birgitta (2011). Organisation individ och grupp. Hämtat den 9/1 – 2018 från: https://www.iei.liu.se/fek/722g67/filarkiv-2011/1.290902/Frelsning-GruppdynamikRek2011.pdf