Språk, logik och argumentation

Ett språk, dvs ett system av ljud eller tecken som gör det möjligt för oss att kommunicera med varandra. Språkfilosofi, är en gren av filosofin som undersöker språkets natur (vad det innebär att säga något), ursprung (var det kommer ifrån) och användning (hur språket används). Språkfilosofi är ett av de område inom filosofin som uppmärksammades under 1900-talet.

Semantik står för ordens betydelse, läran om betydelser samt förhållandet mellan språk och verklighet. Pragmatik, är de språkliga uttrycken i relation till hur de används dvs språkanvändarens avsikter och handlingar.

En del filosofer menar att för att komma ifrån alla problem med språket måste skapa ett nytt och mer exakt språk så att inga missförstånd kan uppkomma. Andra menar att man kan lära sig att komma från problem genom att klarare undersöka hur vi faktiskt använder språket. En viktig del i det filosofiska arbetet är att försöka bli medveten om de förutsättningar som vi utgår från i våra resonemang.

Ludwig Wittgenstein, (1889-1951) var en av de mest inflytelserika filosoferna under 1900-talet. Han föddes i Österrike, men kom att tillbringa mycket tid i England efter att han blivit professor i Cambridge. Hans familj var under 1800-talets senare år en av de mest välbärgade familjerna i staden, men Wittgenstein skänkte bort mycket av vad han ärvde och levde istället ett enkelt liv. Tre av hans fyra bröder begick självmord (Wikipedia). Under sin livstid gav han endast ut ett verk dvs Tractatus logico-philosophicus (Logisk-filosofisk traktat, 1921), som handlar om språket och dess gränser, ett försök att klargöra just vad som kan sägas och vad som inte kan sägas. I stället för att söka efter en allmän teori för språket hävdade Wittgenstein att man istället bör undersöka ords användning i olika sammanhang. Han ansåg att filosofens uppgift var att reda ut problem genom en noggrann analys av vårt språkbruk. Han påbörjade en andra bok, dvs Filosofiska undersökningar, som kom att publiceras först efter hans död. Wittgenstein menar, i den senare boken, att han tidigare endast tagit fasta på en funktion hos språket, den beskrivande, detta hade lett till att han uppfattat språkets mening på ett felaktigt sätt, att denna förbiser alla ord som inte är namn på något, dvs ord som ”ja”, ”nej”,”tack” och ”hej”. Istället för att vara en förmedlare av bilder menar Wittgenstein senare att språket enbart är ett verktyg för att spela olika språkspel. Ett ords betydelse finns i dess användning och refererar således inte till objekt i världen, menar Wittgenstein. Ordet spel, vatten osv, kan exempelvis vara en fråga, en önskan, ett svar, ett konstaterande. Olika sorters användning representerar olika språkspel. Vilken mening ordet har beror på sammanhanget i vilket det används. T.e.x ordet vatten har i sig ingen mening utanför sina språkspel, dess betydelse förklaras av dess användning, i vilken kontext. Han menade att missförstånd uppstår när vi misstolkat en individ vilket spel de spelar (Holmberg).

Sakpåstående, är något som kan kontrolleras, t.ex. – Klockan 5 ska jag spela piano! – Nu ska jag till tandläkaren! – Jag tror att jag ska spela piano idag! Värdepåstående, är något som är mer eller mindre rimligt, man förväntar sig ingen sanning i värdepåstående. – Skolmaten är inte god! – Det är fint väder idag! – Stina är söt! Mångtydiga ord, är ord som kan tolkas på mer än ett sätt, dvs har mer än en betydelse, t.ex. liv, såpa, sticka och mes. Tolkningar och vaga ord, ord med oklara gränser, tex oljud, hur många träd för att vara en skog? Hur många sandkorn för att vara en sandhög? Vad är skillnaden mellan ljusrött och rosa? Det vi kallar ”bra mat” på en fyrstjärnig restaurang är inte detsamma som det vi kallar ”bra mat” på en lunchrestaurang. Precisering innebär att man minskar utrymme för feltolkningar. Det gör vi genom att i en eller flera efterföljande satser beskriva vad man i den första satsen faktiskt syftar på. T.ex. en politiker i sin valkampanj uttrycker påståendet: – Alla ska ha rätt till ett värdigt och meningsfullt liv. Detta påstående säger inte mycket om vad personen faktiskt vill att alla ska ha rätt till. Inga människor skulle påstå motsatsen dvs att människor inte har rätt till ett värdigt och meningsfullt liv. Men vad exakt ett värdigt och meningsfullt liv innebär kan vi ha delade meningar om. Det är viktigt att vi är precisa och definierar oklara begrepp annars kan missförstånd uppstå när vi använder vaga- och mångtydiga ord samt utan att precisera vad vi menar.

Att argumentera är att ha en ståndpunkt som man vill ge andra människor ska tro på. Ståndpunkten man argumenterar för eller emot kallas ofta tes. De skäl man för fram, för eller emot, tesen kallas argumentation. Om tesen är ett sakpåstående syftar argumenten till att övertyga om det sanna eller sannolika i den. Om tesen är ett värdepåstående syftar argumenten till att övertyga om det rimliga i den. Det kan finnas argument för och emot tesen. Argumentationsteorin, som menar att målet med vårt resonerande inte är sanningen eller det mest förnuftiga, utan att övertyga andra. Eftersom vi hellre lyssnar på argument som bekräftar vår egen ståndpunkt, så kan det leda helt fel om vi inte korrigeras med mothugg, och kan leda väldigt långt när vi prövar argumenten med andra (Sverigesradio). Argumentationsanalys, syftar till att fastställa huruvida en argumentation är god eller inte. Man skiljer mellan god argumentation och effektiv argumentation, således mellan argumentationsanalys och retorik. Retoriken studerar hur man övertygar andra med argument. Argumentationsanalys studerar huruvida de skäl som ges för en tes är goda eller inte. En tes kan vara: 1) Det första påståendet i en argumentation, dvs det påstående som uttrycks av argumentationens inledningssats. 2) Det påstående som författaren ägnar mest utrymme åt. 3) Det mest intressanta påståendet i argumentationen. Ett arguments beviskraft utgörs av dess hållbarhet och relevans. Hållbarheten handlar om huruvida ett argument är rimligt, sant eller sannolikt. Om påståendet i sig verkar stämma, dvs är trovärdighet .Tes: Sverige bör gå med i Nato. P1: Om Sverige går med i Nato så kommer alla krig att ta slut. Detta är inget hållbart argument, det finns inte några skäl att tro att Sveriges medlemskap i Nato skulle påverka världsfreden radikalt. Argumentet saknar beviskraft. P2: Om Sverige går med i Nato så kommer tv-nyheterna att rapportera om detta. Detta argumentet är hållbart. Det finns goda skäl att tro att Sveriges medlemskap i Nato skulle påverka tv-nyheternas rapportering på det sätt som anges. Ett arguments relevans gentemot ett visst argument eller tes är ett mått på det stöd som argumentet skulle ge påståendet om argumentet vore hållbart. Ett påstående är endast relevant om det ökar rimligheten, sanningen eller sannolikheten hos tesen. Ett argument som inte styrker eller försvagar tesen, antingen direkt eller indirekt, är irrelevant, oavsett om påståendet som utgör argumentet är sant eller ej. För att kunna bedöma beviskraften hos olika argument är det viktigt att tesen och argumenten är klart och tydligt formulerade, dvs inte är mångtydiga och vaga (Björnsson och Eriksson).

Argumentknep, kan man ta till när man hamnar i logiska felbeslut och fallgropar. Det kan vara både medvetet och omedvetet som vi använder argumentknep.
Personangrepp – Motparten bemöter inte argumentet, kanske för att individen inte har några. Istället går individen till personangrepp mot den individen argumenterar mot. Dvs individen ingriper mot en person och pekar på negativa egenskaper hos den individen. T.ex. – Gudrun är ingen bra politiker eftersom hon är alkoholist. – En person med så usel musiksmak som Pelle kan knappast veta något om kultur. – Du är för ung, du förstår inte sådant här. – Ska du med din kulmage påstå att Sveriges förlust i EM  berodde på lagets dåliga kondition?
Majoritetsargument – Man söker stöd för sitt argument genom att hänvisa till att många eller nästan alla delar den åsikten man argumenterar för. T.ex. – alla elever tycker att vi ska flytta provet. – Alla andra fuskar på proven, så då gör jag det med.
Auktoritetsargument – I stället för att hänvisa till en majoritet kan man hänvisa till en auktoritet (behöver inte vara en expert på området). T.ex. – Sverige borde införa Euro. finansministern är ju för det. – Man får mask i magen om man äter snö, det har min pappa sagt.- Läraren har sagt att jag behöver vila på lovet.
Känsloargument – Man försöker att påverka mottagaren genom att använda ett starkt känsloladdat språk. – Om ni ger mig högre månadspeng är ni världens bästa föräldrar. – Tänk om du tvingades ligga i iskallt vatten i flera timmar, hur skulle du må? – Fan ta dig om du…
Rävsaxen – Man framställer det så att det bara finns två alternativ att välja mellan, andra alternativ presenteras inte. T.ex. – Vi måste införa dödsstraff, att sitta i fängelse är väl inget straff.

Logik

Logik, hur man kommer fram till korrekta slutsatser. Det handlar om att avgöra om en slutledning stämmer, dvs om den är sann eller falsk. Aristoteles (384 – 322 f.vt) insåg att giltigheten hos en sats enbart beror på dess struktur eller logiska form. En känd del i Aristoteles logik är hans syllogismer som kan se ut enligt följande:
Alla människor är dödliga
Sokrates är en människa
Alltså är Sokrates dödlig
En sådan uppställning som denna kan uppfattas trivial, men den fungerar som ett avstamp för vidare sanningsprövningar (filosofer.se). De flesta människor kan tänka logiskt. Såsom de flesta färdigheter kan förmågan att resonera logiskt utvecklas och förbättras. Man kan bli bättre på att dra slutsatser, på att upptäcka fel både i sina egna och i andras resonemang, och man kan bli mindre naiv och mer kritisk. Men för att bli bättre på att tänka logiskt krävs intresse, mycket övning och en hel del teoretiska kunskaper. Att resonera logiskt innebär inte bara att påstå något, utan att ge skäl, stöd eller grunder för att vi bör betrakta påståendet som sant eller åtminstone sannolikt. Vid resonemang där vi ger något slag av skäl för att tro på ett påstående är i denna mening ett logiskt resonemang. Om vi istället försöker få någon att tro på ett påstående genom hot, mutor, övertalning, retorik, reklam, propaganda, genom att gråta eller bedja på våra bara knän har det inget med logik att göra (Rosing). För att avgöra om en sats är giltig behöver vi hitta ett sätt att beskriva dess logiska form. Detta gör man genom att dela upp den i flera mindre komponenter, något som kallas formalisering och påminner om matematiska ekvationer. Då kan olika slutledningar få samma satslogiska form även om de handlar om helt olika saker.
Exempel 1, denna slutledning är logiskt korrekt:
Om inflationen är låg, så är arbetslösheten hög.
Inflationen är låg.
Arbetslösheten är hög.
Om A, så B
A
B
Exempel 2, denna slutledning är ej logiskt korrekt:
Om inflationen är låg, så är arbetslösheten hög.
Arbetslösheten är hög.
Inflationen är låg.
Om A, så B
B
A
Om man formalisera påståendet genom att beteckna de olika satserna med bokstäverna A och B, där A=inflationen är låg och B=arbetslösheten är hög. Vi ser nu tydligt hur själva formen för resonemanget skiljer sig mellan exempel 1 och 2. Man kan också tydligt se att slutledningen i exempel 2 inte är korrekt. Beteckningarna A och B ska inte ses som ersättare av enstaka ord, utan kan mycket väl ersätta en hel sats (Holmberg).

Premisser i ett logiskt argument är själva utgångspunkterna i ett resonemang. De antaganden eller påståenden som måste vara sanna för att slutsatsen ska kunna vara sann. Slutsatsen är det man till sist kommer fram till. Med andra ord det som blir följden av hela slutledningen.
Premiss 1: Alla människor är dödliga
Premiss 2: Ali är en människa
Slutsats: Alltså är Ali dödlig
Slutledning är ett helt resonemang där flera påståenden eller antaganden kopplas samman för att utvinna ny kunskap. T.ex. “Om Ali är en människa och alla människor är dödliga så är också Ali dödlig”. Om förutsättningarna (premisserna) i exemplet stämmer, så måste slutsatsen vara sann.Det räcker således inte med att vi resonerar korrekt utifrån de premisser vi antar för att slutsatsen ska vara sann premisserna måste då även vara sanna. Men ett argument kan vara logiskt giltigt trots att promisserna inte är sann. Men kan vara logiskt giltigt utan att premisserna är sanna, t.ex:
Premiss 1: Alla ostar är gröna
Premiss 2: Arne är en ost
Slutsats: Arne är grön
Inom logiken skiljer man mellan två olika typer av slutledningar dvs deduktiva och induktiva. Deduktion (sant). Det är slutledningar som vi utifrån ett antal premisser kan dra slutsatsen och utvinna ny information, dvs formulering av nya hypoteser genom logisk slutledning, matematisk härledning av samband osv och upptäckt av nya samband. T.ex. matematik och logik. Induktion (sannolikt), handlar om att härleda slutsatser utifrån erfarenheter. Att man utgår från ett antal företeelser eller händelser och utifrån dessa dra en allmän slutsats,  dvs prövande av hypoteser, teorier, modeller och lagar genom experiment, observation, mätning, datainsamling osv). T.ex. sociologi, biologi.

Genomgång språk och argumentation:

Källförteckning

Filosofer.se (2018). Aristoteles. Hämtat den 10/1 – 2018 från: https://www.filosofer.se/aristoteles.html
Holmberg, Joakim. Filosofi för gymnasiet version 2 beta, som .pdf.
Björnsson och Eriksson. Hämtat den 10/1 – 2019 från: http://gauss.stat.su.se/gu/sg/2012VT/btArgumentationsanalys.pdf
Rosing, Hans. Vad är logik? Hämtat den 10/1 – 2018 från: http://web.abo.fi/fak/hf/filosofi/HRlogik/kapitel1.pdf
Sverigesradio (2011). Filosofiska rummet: Konsten att samtala. Ett samtal som handlar om sig själv. Hämtat den 10/1 – 2019 från: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2938&artikel=4558348
Wikipedia (2018). Ludwig Wittgenstein. Hämtat den 10/1 – 2019 från: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ludwig_Wittgenstein

Post a Comment