Kunskap, sanning och vetenskap

Kunskap 

”Nam ipsa scientia potestas est”  (Kunskap är makt) – Francis Bacon

Skillnaden mellan kunskap och information

Vad som är skillnad på kunskap och information är mycket omdiskuterat. Sven-Eric Lidman skriver i boken Ett oändligt äventyr – Om människans kunskaper, att information inte är kunskap utan bara material för kunskap, att kunskap måste vi tillägna oss själva (Lidman 2003, 5). Kunskap är inte falsk men information kan vara falsk (Melander 2016). Kunskap är både en kollektiv och en individuell process. Individen lär tillsammans med andra, sporrar varandra, kommer till insikt tillsammans med andra, kunskapen delas med andra, delad vetande med andra o.s.v. Den enskilda angelägenheten handlar om att individen skaffar sig en unik uppsättning insikter och färdigheter (Lidman 2003, 359). 

Olika typer av kunskap

Praktisk kunskap, något som du gör, kan göra t.ex. att slå in en spik.
Teoretisk kunskap, att något är och varför det är som det är t.ex. att Stockholm är Sveriges huvudstad.
Tyst kunskap, är erfarenhetsbaserad kunskap t.ex. att läkaren kan ställa en diagnos utifrån erfarenhet utan att diagnostisera patienten.

Kunskapsteori eller Epistemologi, från grekiskans epistéme, en del av filosofin som försöker besvara grundläggande frågor om kunskapen (vetandet) och diskuterar egenskaper hos termen kunskap och hur kunskap skapas. Det handlar om frågor som: Vad är kunskap? Hur får vi kunskap? Skillnad på information och kunskap? Vad är sanning? Vad är vetenskap? Kan vi lita på de vetenskapliga metoderna och våra kunskapskällor?

Att säga om det som är att det inte är, eller om det som inte är att det är, är falskt, medan att säga om det som är att det är, och om det som inte är att det inte är, är sant.”
Aristoteles (
Forskning & Framsteg, 2003).

Många skulle säga att följande ska vara uppfyllda för att kalla något kunskap d.v.s. vetenskapliga legitima skäl för kunskap:

  • Egna upplevelser – det jag upplever med mina sinnen.
  • Minne – det jag kommer ihåg.
  • Deduktion – deduktiv slutledning, slutledning utifrån logik. 
  • Induktion – slutsatser utifrån observationen.
  • Självklara sanningar – Descartes, ”Corgito ergo sum” – jag tänker alltså finns jag

Evidentialism

Berättigad att tro på något för att man har tillräckliga belägg för att det är så, detta kallas evidentialism: ”Person S is justified in believing proposition p at time t if and only if S’s evidence for p at t supports believing p.” (Mittag, IEP).

Enligt evidentialismen är en person berättigad att tro på en utsaga om och endast om personen har tillräckliga belägg för den. Vad innebär det att belägg för en utsaga är tillräckliga (d.v.s. tillräckliga för att berättiga en person som har dem att tro på utsagan)? Debatten om evidentialism handlar om på vilket sätt som skäl eller grunder kan man, respektive bör, användas för att underbygga att kalla något kunskap. Debatten om evidentialism har enligt mångas uppfattning visat att det kan vara fullt rationellt att tro på något utan att ha några särskilda skäl för sin det. De flesta av oss tror t.ex. att Antarktis finns fast vi själva aldrig har undersökt saken, varit där, eller ens funderat över några argument för denna vår övertygelse. Vår kunskap om Antarktis bygger helt enkelt på att vi litar på den information som vi har fått från andra (Johnsson, 2003).

Vad som anses vara goda skäl till något beror på vilket påstående det är. Man kan urskilja tre typer av påstående, d.v.s matematiska satser, observationssatser och teoretiska satser. Att ge goda skäl för en matematisk påstående är att bevisa det, är det inte bevisat kan man inte hävda att det är sant. Gällande observationspåstående får man gå på fullgott skäl d.v.s. att den som har observerat hävdar att det är så. Dock kan alla missta sig i observationer. Gällande teoretiska påstående handlar det om under vilka villkor en vetenskaplig teori är tillräckligt styrkt för att just förtjäna en allmän tilltro? (Johansson 2011, 33 – 34 ).

Gettierproblemet eller Gettierparadoxen, fram till år 1963 ansåg många filosofer att den traditionella analysen av kunskap var korrekt. Då publicerade den amerikanske filosofen Edmund Gettier artikeln ”Is true justified belief knowledge?”. I den hävdade han att den traditionella analysen inte är korrekt eftersom de som fanns tidigare inte räckte. Han menade att för att något ska kallas kunskap måste trosuppfattningen ha erhållits med en tillförlitlig metod oavsett om personen som hävdar kunskapen har goda skäl för påståendet. Gettiers första exempel lyder ungefär så här:

”Simon söker ett jobb men har en rättfärdigad tro att ”Johan kommer att få jobbet”. Han har också rättfärdigad tro ”Johan har tio spänn i fickan”. Simon kan därför, rättfärdigat, dra slutsatsen att ”mannen som ska få jobbet har tio spänn i fickan”. Men Johan får inte jobbet, Simon får det. Som det råkar hända har Simon också tio spänn i fickan. Så hans tro ”mannen som ska få jobbet har tio spänn i fickan” är rättfärdigad och sann” (Filosofi ifokus, 2009).

Inte ett Gettierexempel, men i samma stil:

”Du tar bilen till jobbet och parkerar den på din vanliga parkeringsplats och går och jobbar. En tjuv bryter sig strax därefter in i bilen, tar sig en åktur och ställer sedan tillbaka bilen där den stod, utan att du någonsin får reda på det. Senare under dagen går du med på att låna ut bilen till en arbetskamrat för ett ärende. Arbetskamraten frågar var bilen står, och du svarar det du tror, nämligen att bilen står på din parkeringsplats. Naturligtvis har du rätt. Bilen står på din parkeringsplats, eftersom tjuven ställde tillbaka den där.” (Melander, 2016).

Du har uppenbarligen starka belägg för att bilen står på din parkeringsplatsen, eftersom du alltid parkerar den där. Du minns tydligt att du parkerade den där idag, och den har alltid stått där när du kommit för att använda den. Din tro på att din bil står på din parkeringsplats är således berättigad. Eftersom bilen står på din parkeringsplats, så är din tro också sann. Detta innebär att du har en berättigad sann tro att bilen står på din parkeringsplats. Den traditionella analysen medför därmed att du vet att din bil står på din parkeringsplats, men gör du verkligen det? Nej, det vet du inte. Trots att din tro är berättigad, så är det ett sammanträffande eller ren tur att den är sann, och därmed vet du det inte. Man kan således ha en berättigad sann tro, utan att denna tro är kunskap, att man har en berättigad sann tro är därför inte ett tillräckligt villkor för att man har kunskap, vilket innebär att den traditionella analysen är felaktig. För den säger ju att det att man har en berättigad sann tro är både ett nödvändigt och ett tillräckligt villkor för att man har kunskap (Melander, 2016).

__________

Olika vägar till kunskap

Tre huvudriktningar:

1. Empirism
kunskap grundad på erfarenhet. Induktion (prövande av hypoteser, teorier, modeller och lagar genom experiment, observation, mätning, datainsamling osv), innebär att genom observationer och upprepade observationer kan man dra en slutsats att det är så (Vetenskapsteori.se, 2007), d.v.s. märker vi att resultatet blir samma vid upprepade tillfällen tror vi att det är sant. T.ex. jag observerar svanar i Skåne ett år på olika platser och samtliga är vita, då drar jag slutsatsen att alla svanar i Skåne är vita. Problemet är att våra sinnen kan ”spela oss ett spratt” t.ex. en åra i vattnet ser bruten ut. Jag fastställer sanningsvärdet i påståenden genom att jämföra innebörden i påståendet med mina sinnesintryck. Jag ser efter om alla svanar är vita. Jag använder mig av korrespondenskriteriet. Kunskap kommer efter erfarenheten, sådan kunskap kallas kunskap a posteriori.

2. Rationalismkunskap grundad på förnuftet. Att dra slutsatser med hjälp av logiska resonemang. Detta är en filosofisk inriktning som framhåller deduktion (formulering av nya hypoteser genom logisk slutledning, matematisk härledning av samband osv och upptäckt av nya samband),  kallas rationalism (Vetenskapsteori.se, 2007). Problemet är att man inte kan dra logiska slutsatser med förnuftet gällande allt, t.ex. hur många svanar det finns i Skåne. Däremot kan du dra slutsatsen utifrån förnuftet att påstå att alla ungkarlar är ogifta. Jag fastställer sanningsvärdet i påståenden genom att pröva om dessa påståenden hänger ihop logiskt och inte är motsägelsefullt. Med hjälp av mitt förnuft förstår jag att satsen: Att alla ungkarlar är gifta är falskt. Jag använder mig av koherenskriterietAnser jag att all kunskap är grundad på förnuftet tänker jag mig att den är oberoende av erfarenheten och således kommer före den. Sådan kunskap som går före erfarenheten, kallas  a priori.  Sådana satser vars sanningsvärde avgörs genom förnuftet kallas analytiska satser (oberoende av hur världen utanför språket är beskaffad), t.ex. alla ungkarlar är ogifta, systrar är kvinnliga syskon. 

3. Skepticism, en skeptiker är istället en person som hävdar att vi inte vet något säkert. Hur motiverar en skeptiker påståendet ”Allt måste ifrågasättas”?

Beskriv skillnaden mellan a priori- och a posteriori-kunskap och ge exempel på vardera typen av kunskap (https://svenska.yle.fi/ova)

Filosoferna om empirism och rationalism – Del 1: 

Filosoferna om empirism och rationalism – Del 2: 

_________

Platon

Platon (428 – 348 f.vt), grekisk filosof, matematiker och författare. Enligt Platon är det vi uppfattar med våra sinnen (syn, hörsel känsel, lukt och smak) inte den äkta verkligheten utan en skuggbild av den. Platon delar upp verkligheten i två världar. Den ena världen kallade han för sinnevärlden och den andra idévärlden. Sinnevärlden är världen som vi upplever med våra sinnen. Ingenting vi upplever i sinnevärlden kan kallas för verklig kunskap. Idévärlden är så som vi möter världen via vårt förnuft/genom att tänka. Enligt Platon kan vi inte lita på våra sinnen och vår kunskap kan därför inte heller bygga på våra sinnen. För att förklara idéläran skapade Platon grottliknelsen, en berömd allegori där han målar upp en bild av ett par fångar som tolkar skuggor på väggen som verkligheten. Vi är alla dessa fångar, menade Platon, fångade i vår sinnevärld. Det vi tror är verkligheten är i själva verket bara skuggor av den. Platon var rationalist och menade att riktig, säker kunskap bara kan ha förnuftet som källa.

Platons syn på kunskap lyder följande:
(1) X är sant.
(2) A är övertygad om att X är sant.
(3) A har goda skäl för att tro att X är sant.
Samtliga av dessa kriterier är nödvändiga villkor för kunskap och är tillräckliga tillsammans (Johansson 2011, 27).
Exempel 1: Eiffeltornet ligger i Paris.
Jag är övertygad om att Eiffeltornet ligger i Paris.
Jag har god skäl att tro att Eiffeltornet ligger i Paris.
Exempel 2: Fatima vet att jorden är rund, om och endast om,
1. Fatima tror att jorden är rund, och
2. Det är sant att jorden är rund, och
3. Fatima är berättigad att tro att jorden är rund.
Enligt detta sätt att se på kunskap är 1-3 var för sig nödvändiga och tillsammans tillräckliga villkor för att en person S vet att p. Kunskap är detsamma som berättigad sann tro.
Exempel 3: Stina är berättigad att tro att kylskåpet är i gång, om och endast om, hon har tillräckliga belägg för att kylskåpet är i gång. Sådana belägg skulle kunna vara att hon just nu har öppnat kylskåpsdörren och ser att lampan lyser, hör att kylskåpets fläkt surrar och känner att det är kallt inne i kylskåpet (Melander, 2016).

__________

Descartes

René Descartes (1596-1650) var en fransk filosof och matematiker. Hans mest kända verk, Betraktelser över den första filosofinDrottning Kristina, dåvarande regent i Sverige, bjöd in Descartes till svenska hovet som hennes privata lärare. Descartes dog av lunginflammation i Sverige.

Vad kan vi veta med absolut säkerhet? Descartes metod för att hitta säker grund för kunskap har kallats för systematiskt tvivel. Han undersökte noggrant och stegvis olika kunskapskällor för ta reda på vägen till säker kunskap. Den enda möjliga vägen framåt var enligt Descartes därför att börja om från början och bygga upp filosofin från grunden. Han var en rationalist som Platon, d.v.s. källan till tillförlitlig kunskap kommer från förnuftet. Men Descartes hade ett skeptiska förhållningssättet som blev ett hjälpmedel för Descartes undersöka grunden för kunskap. Han gick igenom tre stadier av tvivel, d.v.s. kunskap från våra sinnen, men eftersom våra sinnen ibland bedrar oss kan vi aldrig vara helt säkra på när vi kan lita på våra sinnen och inte. Han framställer ett exempel med en vaxbit från en honungskaka. Vi kan smaka, se och lukta på vaxstycken i sin ursprungsform. Men vad händer när vaxstycket flyttas närmare elden? Då förlorar den sin smak, sin form och sin doft, men det är fortfarande en vaxbit. Enligt Descartes, är det nu inte längre våra sinnen som säger oss detta utan vår kunskap (filosofer.se). Andra stadiet av tvivel handlade om tvivel gällande hela vår verklighet, vi kan inte vara säkra på om vi drömmer eller hallucinerar och till sist tvivel på slutledningsförmågan. Det skulle t.ex. kunna existera en ond ande eller illvillig demon som kan manipulera våra tankar och få oss att tänka fel. Descartes projekt var att sätta all vår kunskap (egentligen hans egen kunskap) på en absolut säker grund. Hans metod var således att förkasta varje trosföreställning som kan betvivlas, hans avsikt var att finna någon eller några utsagor som inte går att betvivla och som han därför med säkerhet vet är sanna, och att från dessa otvivelaktiga utsagor härleda allt annat som han vet för att därigenom visa att han med säkerhet vet att det är sant. Hur mycket Descartes än tvivlade fann han en sak som var omöjlig att betvivla d.v.s. att han själv existerade. För hur skulle han kunna tvivla om han inte existerade? Tvivlet förutsätter att någon/något tvivlar. Därför formulerar Descartes en av filosofihistoriens allra mest berömda satser: ”Cogito, ergo sum”: ”Jag tänker, alltså finns jag” (Melander, 2016). 

__________

John Locke

Om erfarenhet

”Låt oss alltså anta att vårt sinne är, som vi uttrycker det, ett oskrivet papper, utan någon skrift, utan idéer. Hur utrustas det? Varifrån kommer all den rikedom som människans flitiga och gränslösa fantasi har tecknat där i nästan oändlig mångfald? Varifrån tar det allt material för förnuft och kunskap? På detta svarar jag med ett ord: erfarenhet; på den bygger all vår kunskap och från den härleder i sista hand kunskapen sig själv. Våra observationer, vare sig de gäller externa förnimbara objekt eller vårt sinnes interna funktioner, är det som tillhandahåller vårt förstånd allt material för tänkande. Dessa två är kunskapens källa, och ur dem föds alla de idéer vi har eller naturligt kan ha.” (https://svenska.yle.fi/ova)

John Locke (1634-1704) är en av filosofihistoriens mer betydande empirister. Lockes filosofi var till stora delar en reaktion på Descartes rationalism. Locke förespråkar istället empirism, d.v.s. den bästa kunskapen kommer från våra sinnen. För Locke fanns det ingen anledning att tänka sig att förnuftet kommer före sinneserfarenheten. Inte heller att det finns medfödd kunskap. Enligt Locke pekar det mesta på det motsatta. Lockes argumenterade enligt följande: Om det finns medfödd kunskap måste det också finnas mycket som alla är överens om. Ingenting talar för detta. Det är mycket svårt att hitta ens något litet som alla människor i alla tider kan vara överens om. Om vi har medfödd kunskap borde denna vara som mest tydlig hos barn, men den är det inte. Vi tycks snarare lära oss sådant som logiskt tänkande under livets gång. Locke drog med detta slutsatsen att vi alla föds som ”tabula rasa” (tom tavla) som tomma blad. Vi är helt tomma när vi föds och vår kunskap kommer från det att vi fylls på av sinnesupplevelser under våra liv. Det fanns således ingen idévärld som Platon hävdade, bara vår erfarenhet. Detta gäller även sådant som vi inte direkt har upplevt.

__________

David Hume

David Hume (1711-1776) var en skotsk filosof som ifrågasatte det mesta. Han ställde frågan om, och i så fall varför, premisserna i en induktiv slutledning talar för att dess slutsats är sann. Hans svar på det var att premisserna i en induktiv slutledning inte talar för att dess slutsats är sann och att induktiva slutledningar därför inte kan berättigas. Hume var därför skeptiker gällande kunskap (Melander, 2016). För Hume var erfarenhet något nödvändigt för att kunna inhämta kunskap. Hume ifrågasätter John Lockes påstående att sinnesförnimmelser kan vara en källa till kunskap om omvärlden. I sitt huvudverk A Treatise of Human Nature försöker han rubba vår tilltro till externa objekts existens.

Om skepticismen i fråga om sinnena

”För att börja med frågan om yttre existens kan det kanske sägas att – – vår egen kropp [hör] uppenbar­ligen till oss själva, och eftersom åtskilliga intryck upp­träder utanför kroppen, antar vi att de existerar utanför oss själva. Papperet som jag nu skriver på befinner sig bortom min hand. Bordet är bortom papperet. Väggarna i kammaren är bortom bordet. Och när jag kastar min blick mot fönstret ser jag vidsträckta fält och byggnader bortom min kammare. Från allt detta skulle man kunna sluta sig till, att ingen annan själs­förmögenhet utöver sinnena erfordras för att övertyga oss om kroppars yttre existens. Men för att hindra denna slut­ledning behöver vi bara överväga följande tre syn­punkter. För det första är det strängt taget inte vår egen kropp vi varseblir när vi betraktar våra lemmar och kroppsdelar, utan vissa intryck som träder in genom sinnena; till­skrivandet av en verklig och kroppslig existens till dessa intryck, eller till deras objekt, är därför en mental akt lika svår att förklara som den vi just nu under­söker. För det andra tycks ljud, smaker och lukter inte existera såsom rumsligt ut­sträckta, även om de vanligt­vis uppfattas som varaktiga och oberoende egen­skaper, och de kan följaktligen inte framträda för sinnena som belägna utanför kroppen. – – För det tredje upplyser inte ens synen oss om avstånd eller utanförhet (så att säga) omedelbart och utan ett visst mått av resonemang och erfaren­het, något som erkänns av de mest rationella bland filosofer” (https://svenska.yle.fi/dataviz/abimix/2019/var/FF-sv/FF-sv/attachments/index.html#6.A)

Hume ansåg att det enda vi kan veta är det vi upplever. Och om vi nu ska tala om verklig kunskap så måste denna därför också bygga på de faktiska erfarenheter vi har. Med detta menade Hume att det fanns en hel del som filosofer antagit saker som de faktiskt inte har en direkt upplevelse av. Enligt Hume kan erfarenheter vara interna eller externa, vilket innebär att de kan komma från individens egen reflektion och kunskap om individens inre liv eller tvärtom från våra känslor och uppfattningar om den externa världen. För empiriker finns det inget som föregår erfarenhet. Individen lär sig genom erfarenhet av världen och ingenting annat. Sinnet är som en blank duk där vi illustrerar den kunskap man förvärvar över tid. Enligt Hume finns det två typer av kunskap d.v.s. intryck och idéer. Intryck är de tankar som uppstår som ett resultat av att uppleva saker genom sinnena. Idéer är abstrakta och tvetydiga, eftersom de inte kommer från från fysiska upplevelser.

__________

Kant

Immanuel Kant (1724-1804), tysk filosof.  Kant fortsatte i Humes spår. Han ville rädda kunskapen (och inte minst vetenskapen) från den skepticism. Han ville kombinera förnuft (rationalism) och erfarenhet (empirism). Han menade att förnuft och erfarenhet var för Kant två sidor av samma mynt, att dela upp dem på detta sätt är missvisande. Kant menade att det uppstått ett onödigt motsatsförhållande mellan förnuft och erfarenhet. Detta eftersom erfarenheten formas och färgas av det mänskliga förnuftet. Det finns ingen Platonsk idévärld. Förnuftet utgör endast en struktur eller form som vi fyller med våra erfarenheter. Kant var rationalist på det sätt att vi föds med ett visst förnuft och därmed en viss kunskap som inte är beroende av erfarenheten. Kant var empirist i bemärkelse att kunskap om världen alltid baseras på sinneserfarenheten. Men till skillnad från de brittiska empiristerna ser han inte människan som tabula rasa (tom tavla) tvärtom. Människans sätt att tänka och inordna upplevelser är (till skillnad från vad Locke menar) medfött och därmed universellt. Kant menade att vår kunskap om världen bygger på erfarenhet, men vår erfarenhet är alltid begränsad och beroende av det sätt vi tar in våra upplevelser/erfarenheter, våra sinnen och förnuftet.

__________

Genomgång kunskap och vetenskap

Filosofiska rummet, ”Jag tänker, alltså finns jag”: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/61979?programid=793

Artikel, Sanningen i vitögat: http://fof.se/tidning/2003/1/sanningen-i-vitogat

___________

Logik.

Logik, hur man kommer fram till korrekta slutsatser. Det handlar om att avgöra om en slutledning stämmer, dvs om den är sann eller falsk. Aristoteles (384 – 322 f.vt) insåg att giltigheten hos en sats enbart beror på dess struktur eller logiska form. En känd del i Aristoteles logik är hans syllogismer som kan se ut enligt följande:
Alla människor är dödliga
Sokrates är en människa
Alltså är Sokrates dödlig
En sådan uppställning som denna kan uppfattas trivial, men den fungerar som ett avstamp för vidare sanningsprövningar (filosofer.se). De flesta människor kan tänka logiskt. Såsom de flesta färdigheter kan förmågan att resonera logiskt utvecklas och förbättras. Man kan bli bättre på att dra slutsatser, på att upptäcka fel både i sina egna och i andras resonemang, och man kan bli mindre naiv och mer kritisk. Men för att bli bättre på att tänka logiskt krävs intresse, mycket övning och en hel del teoretiska kunskaper. Att resonera logiskt innebär inte bara att påstå något, utan att ge skäl, stöd eller grunder för att vi bör betrakta påståendet som sant eller åtminstone sannolikt. Vid resonemang där vi ger något slag av skäl för att tro på ett påstående är i denna mening ett logiskt resonemang. Om vi istället försöker få någon att tro på ett påstående genom hot, mutor, övertalning, retorik, reklam, propaganda, genom att gråta eller bedja på våra bara knän har det inget med logik att göra (Rosing). För att avgöra om en sats är giltig behöver vi hitta ett sätt att beskriva dess logiska form. Detta gör man genom att dela upp den i flera mindre komponenter, något som kallas formalisering och påminner om matematiska ekvationer. Då kan olika slutledningar få samma satslogiska form även om de handlar om helt olika saker.
Exempel 1, denna slutledning är logiskt korrekt:
Om inflationen är låg, så är arbetslösheten hög.
Inflationen är låg.
Arbetslösheten är hög.
Om A, så B
A
B
Exempel 2, denna slutledning är ej logiskt korrekt:
Om inflationen är låg, så är arbetslösheten hög.
Arbetslösheten är hög.
Inflationen är låg.
Om A, så B
B
A
Om man formalisera påståendet genom att beteckna de olika satserna med bokstäverna A och B, där A=inflationen är låg och B=arbetslösheten är hög. Vi ser nu tydligt hur själva formen för resonemanget skiljer sig mellan exempel 1 och 2. Man kan också tydligt se att slutledningen i exempel 2 inte är korrekt. Beteckningarna A och B ska inte ses som ersättare av enstaka ord, utan kan mycket väl ersätta en hel sats (Holmberg).

Premisser i ett logiskt argument är själva utgångspunkterna i ett resonemang. De antaganden eller påståenden som måste vara sanna för att slutsatsen ska kunna vara sann. Slutsatsen är det man till sist kommer fram till. Med andra ord det som blir följden av hela slutledningen.
Premiss 1: Alla människor är dödliga
Premiss 2: Ali är en människa
Slutsats: Alltså är Ali dödlig
Slutledning är ett helt resonemang där flera påståenden eller antaganden kopplas samman för att utvinna ny kunskap. T.ex. “Om Ali är en människa och alla människor är dödliga så är också Ali dödlig”. Om förutsättningarna (premisserna) i exemplet stämmer, så måste slutsatsen vara sann.Det räcker således inte med att vi resonerar korrekt utifrån de premisser vi antar för att slutsatsen ska vara sann premisserna måste då även vara sanna. Men ett argument kan vara logiskt giltigt trots att promisserna inte är sann. Men kan vara logiskt giltigt utan att premisserna är sanna, t.ex:
Premiss 1: Alla ostar är gröna
Premiss 2: Arne är en ost
Slutsats: Arne är grön
Inom logiken skiljer man mellan två olika typer av slutledningar dvs deduktiva och induktiva. Deduktion (sant). Det är slutledningar som vi utifrån ett antal premisser kan dra slutsatsen och utvinna ny information, dvs formulering av nya hypoteser genom logisk slutledning, matematisk härledning av samband osv och upptäckt av nya samband. T.ex. matematik och logik. Induktion (sannolikt), handlar om att härleda slutsatser utifrån erfarenheter. Att man utgår från ett antal företeelser eller händelser och utifrån dessa dra en allmän slutsats,  dvs prövande av hypoteser, teorier, modeller och lagar genom experiment, observation, mätning, datainsamling osv). T.ex. sociologi, biologi.

__________

Vetenskapsfilosofi

Vetenskapsfilosofi, det systematiska studiet av vetenskapen med syfte att kartlägga de mekanismer som styr den vetenskapliga kunskapens uppkomst och utveckling (NE). Inom orådet vill man undersöka vad vetenskap är, hur vetenskapen skiljer sig från andra aktiviteter som också påstår sig beskriva och förklara världen som t.ex. religion. Man vill också undersöka hur forskning bedrivs (deskriptiv) och hur den bör bedrivas (normativt) dvs finns det ett bästa sätt att bedriva forskning på (Kremer).

Vetenskap

Vetenskap innebär att man systematiskt och med speciella metoder samlar in och ordnar kunskap. Vetenskap är kunskap d.v.s. som man har kommit fram till, dock inte alltid, forskaren kan ha fel. Men målet är att komma fram till kunskap (Melander, 2016). Vetenskaplighet innebär: ”Att ställa upp hypoteser, att härleda testbara konsekvenser av hypoteserna och att vara beredd att ompröva sina hypoteser om konsekvenserna av hypoteserna och observationerna inte kan fås att stämma.” (Johansson 2011, 232). Vetenskapen spelar en stor roll i det moderna västerländska samhället och har betytt förbättring för många människors gällande levnadsvillkor. Den vetenskapliga revolutionen anses börja på 1500-talet (Johansson 2011, 12 – 13). Vetenskapen beskriver, förklarar d.v.s. att bygga upp kunskap. Syftet med vetenskap och att bygga upp kunskap är att förutsäga som kan vara till nytta för oss t.ex. väder och jordbävningar, och kan därmed rädda liv. Att förhindra som sjukdomar, miljöförstöring, kriminalitet osv för att rädda liv och stoppa lidande samt att framkalla som t.ex. energi, teknik som telefoner så att vi kan tillgodose våra behov bättre samt att kunna förstå oss själva och den värld vi lever i.

Film, Vad är vetenskap?: http://sli.se/apps/sli/prodinfo.php?db=18&article=U97860-11

Olika typer av vetenskap:

Induktiv/empirisk vetenskap, använder sig av erfarenhet för att förklara och beskriva världen. Man använder olika metoder för att bedriva forskningen som prövande av hypoteser, teorier, modeller och lagar genom experiment, observation, mätning, datainsamling osv). T.ex. sociologi, biologi, kemi och statsvetenskap.
Deduktiv/rationell vetenskap, är vetenskap som i första hand förlitar sig på rationellt tänkande i sin forskning för att förklara och beskriva världen. Exempel på rationella forskningsmetoder är av formulering av nya hypoteser genom logisk slutledning, matematisk härledning av samband osv och upptäckt av nya samband. Här använder man sig inte av experiment utan rent tänkande för att beskriva sin forskning, t.ex. matematik och logi.

Abduktion

Innebär att man utgår från ett observerbart fenomen och sedan resonerar sig fram till vilken förklaring som bäst förklarar fenomenet. T.ex. medicin, när man ställer diagnoser. D.v.s. utifrån olika symptom dras slutsatsen att en viss sjukdom är den bästa förklaringen till det man ser. Även i vardagliga sammanhang använder vi av oss av abduktiva slutsatser.

Ockhams rakkniv. Regeln är uppkallad efter uppkallad efter den medeltida filosofen William Ockham. Det är en tumregel inom vetenskaplig metod. Om det finns olika åsikter om vad som förklarar ett visst fenomen (t.ex. att någon ser ut att böja en sked enbart med sina tankar) så bör man först överväga den förklaring som är minst krånglig o.s.v. Att skedböjaren böjer skeden med händerna när du inte ser är en enklare förklaring än att den har övernaturliga förmågor att påverka det fasta material (det väcker ju frågor om hur denna påverkan sker, och tvingar oss omvärdera mycket av det vi vet idag om hjärnans kapacitet och metallskedars egenskaper.) (vetenskap och forskning).

Abduktion beskrivs ibland som en tredje form av slutledning vid sidan av deduktion och induktion. Både induktion och abduktion har det gemensamt att man drar en slutsats som bygger på observationer men som inte är helt säker. Men att se abduktion som komplement till induktion och deduktion. En hypotetisk deduktiv undersökning kan börja med att man genom abduktion får fram en hypotes som verkar vara den bästa förklaringen till ett problem för att sedan gå vidare och testa med en annan metod.

Vidare kan vi dela upp vetenskap i naturvetenskap som fysik, kemi, biologi osv. Samhällsvetenskap som statsvetenskap, nationalekonomi, sociologi osv, man kan studera samhället från olika perspektiv som att se hur vi använder resurser på bästa sätt, eller varför människor beter sig på ett visst sätt. Humaniora som historia, litteraturvetenskap, filosofi osv som studerar människan. Dessa vetenskaper finns representerade på universiteten på ett tydligt vis. Om vi tittar på Lunds universitet så studerar man naturvetenskaplig forskning och undervisning på LTH. När det gäller samhällsvetenskap hittar man det på EDEN. LUX ett område för Humaniora (Kremer).

Hermeneutik

Humanvetenskaper som historia eller litteraturvetenskap använder sig ofta av en metod som skiljer sig från naturvetenskapens d.v.s. Hermeneutik eller tolkningslära. Det är en forskningsinriktning med förståelse står i fokus snarare än förklaring och att hitta orsaker. Tanken är att leva sig in i den situation som man studerar, den världsbild som är väldigt annorlunda jämfört med dagens. Det är viktigt kontexten, helheten eller sammanhanget för att skapa förståelse. Tolkningen av texten är aldrig objektiv, d.v.s. inte fri från dessa föreställningar.

En hypotes är ett tänkbart svar på en frågeställning. Det är det resultat man tror att man kommer att få av en undersökning, observation eller experiment. Den skall besvara den forskningsfråga man hade från början och ska helst vara så precis som möjligt.  En definition skulle lyda så här: En hypotes är en sats som vi inte är helt säkra på och som används som premiss i härledning av empiriska konsekvenser (Johansson 2011, 54). T.ex: Frågeställning: Hur många elever på gymnasieskolan är feminister? Hypotes: Samtliga tjejer på skolan är feminister och hälften av killarna.

Metafysik är den del av filosofin som försöker besvara frågor om verklighetens natur på ett djupare plan än det som vetenskapen uttalar sig om. T.ex. Finns det en gud? Har människan en fri vilja? Finns det moraliska fakta som är oberoende av vad människor tycker och tänker? (Melander, 2016).

Kausalitet (samband) , är den relation som råder mellan två händelser när en av dem frambringar eller nödvändiggör den andra. Den händelse som frambringar eller nödvändiggör den andra kallas för orsak eller orsaken till den andra, och den andra sägs vara en effekt eller verkan av den första, och man säger att den första orsakar den andra. Att A orsakar B utan att B orsakar A. T.ex. Halka orsakar trafikolyckor, men trafikolyckor orsakar inte halka eller att en biljardboll ligger stilla på ett bord och en annan rör sig snabbt mot den, de kolliderar, och kollisionen orsakar att den första börjar röra sig. Kausalitet kan vara dubbelriktad som t.ex. att en person är deprimerad kan orsaka att man misslyckas på en tenta men att man misslyckas på en tenta kan orsaka att man blir deprimerad (Melander, 2016). Ibland, i forskning, kan det vara svårt att veta vilket som är orsak och verkan, t.ex. när forskning hävdar att individer blir aggressiva av dataspel, kanske är det personer med aggressiva tendenser som börjar spela dataspel.

Lag inom forskning avser en generalisering som gäller överallt och alltid. Den är antingen universell eller statistisk. En lag är universell om den inte tillåter något undantag och den är statistisk om den tillåter undantag och anger sannolikheten (Melander, 2016).

Forskning handlar ofta om att man söker belägg för eller mot en hypotes för att sedan kunna bekräfta eller avfärda hypotesen.

Fyra vetenskapsteoretiska metodläror

De ger olika förklaringar till hur forskare bör beskriva och förklara världen.  Även hur dom gör när dom beskriver och förklarar världen:

Den induktiva metoden, att dra generella slutsatser utifrån ett begränsat antal observationer. T.ex. om jag vill undersöka vilken färg svanar i södra Skåne har, jag går ut/kör runt och observerar svanar men ett begränsat antal, alla svanar som jag observerar är vita. och jag drar slutsatsen att alla svanar är vita eller svanar är vita. Problemet är det behövs endast en observation att man ser en svart svan för att omkullkasta min slutsats som då är en stor svaghet hos denna metoden. Samma gäller om man ska t.ex. ställa enkätfrågor och undersöka ungdomars datoranvändning, man kan omöjligt skicka ut till alla ungdomar i hela världen eller hela Sverige och förvänta sig ett svar från dem. Man får helt enkelt nöja sig med ett begränsat antal ungdomar. Får inte en komplett/sann bild utan man får dra en generell slutsats utav ett begränsat antal, därför nöja oss med sannolikt och inte sanning.

Den hypotetisk-deduktiva metoden:
1. 
Forskaren lägger märke till en problem dvs en händelse eller ett sakförhållande som inte kan förklaras med befintlig kunskap och formulerar utifrån den en frågeställning.
2. 
Att formulera en eller flera hypoteser dvs ett påstående vars sanningsvärde man inte känner till. Hypotesen ska, om den är sann, kunna förklara problemet och därmed besvara frågeställningen.
3. 
Forskaren härleder logiskt, vad som bör inträffa om hypotesen är sann.
4. 
Att undersöka om dessa konsekvenser stämmer överens med verkligheten. Forskaren gör observationer, eventuellt efter att ha utfört experiment, och noterar observationerna.
5. 
Att jämför de empiriska konsekvenserna med observationspåståendena (dvs. med ”data”) och drar slutsatser. Om de empiriska konsekvenserna stämmer överens med datan, så dras slutsatsen att hypotesen är styrkt. Om någon av de empiriska konsekvenserna strider mot datan så dras slutsatsen att hypotesen är falsk. Man säger då att hypotesen är vederlagd eller falsifierad (Karl Popper). Hypotetisk-deduktiv metod bygger till stor del på Karl Poppers idéer om falsifikation men skiljer sig även en del (Johansson 2011, 220).

Karl Popper (1902-1994), hans viktigaste verk Logik der Forschung från som sedan gavs ut på engelska The Logic of Scientific Discoveryhans. Grundtanke är att vad som skiljer vetenskapliga teorier från icke-vetenskapliga är att de vetenskapliga ska kunna falsifieras dvs. teorierna ska kunna säga vad som inte får ske om teorierna ska vara sanna (Komvux Gotland). Poppers bidrag var att bygga vetenskapligt resonerande på logiskt giltiga principer och att det finns en grundläggande sådan som kan användas vid hypotestestning dvs Modus Tollens. Modus Tollens är när man härleder en empirisk konsekvens från ett antal hypoteser och denna konsekvens visar sig vara falsk, man har därmed ett logiskt giltigt argument för att någon av hypoteserna är falsk. Poppers falisifikation innebär att vi har slutgiltigt falsifierat hypotesen. Detta innebär följande:
1. 
Forskaren formulerar en frågeställning.
2. Forskaren använder sin fantasi till att komma på en hypotes, dvs. ett påstående som besvarar frågeställningen.
3. Forskaren härleder (deducerar) empiriska konsekvenser (förutsägelser) från hypotesen, dvs. påståenden som är sanna om hypotesen är sann och vars sanningsvärde kan avgöras empiriskt, dvs. genom observationer eller experiment.
4. Forskaren gör observationer, eventuellt efter att utfört experiment, och noterar observationerna som observationspåståenden (dvs data).
5. Forskaren jämför de empiriska konsekvenserna med data och drar slutsatser. Det kan vara att empiriska konsekvenserna bekräftas av data. Slutsats: hypotesen är styrkt (men inte bevisad). Eller att en eller flera empiriska konsekvenser är oförenliga med data. Slutsats kan då vara att hypotesen är falsk, den har blivit ”falsifierad” (Melander, 2016).

Thomas Kuhn (1992-1996), amerikansk fysiker och vetenskapshistoriker, hans viktigaste verk, The Structure of Scientific Revolutions. Hans tanke var att allt vetenskapligt arbete sker inom ett så kallat paradigm, dvs rådande tänkesätt. Olika vetenskapsmän arbetar således inom samma paradigm som kommer till stor del att styra deras sätt att tänka och ställa frågor. Tanken är att vetenskapen inte är objektiv i bemärkelsen förutsättningsfri, forskaren är fången i det paradigm hen befinner sig i. När ett paradigm blivit etablerat i en disciplin fungerar det som en allmän tankeram vars styrande effekt är mer eller mindre omedveten hos forskarna (Johansson 2011, 224). Forskning som bedrivs inom ett bestämt paradigm benämner Kuhn som normalvetenskap. Anhängarna av ett paradigm tänker således i grunden skiljer sig än anhängarna av ett annat paradigm. De olika paradigmen är sinsemellan oöversättbara eftersom de talar olika språk. Varje paradigm utgör alltså ett språkspel och något neutralt språk, som kan fungera som objektiv måttstock och kan användas för att jämföra de olika paradigmen med, vilket inte Kuhn ansåg, lika lite som Wittgenstein, att det skulle finnas (Komvux Gotland). Kuhn tänkte sig att ett paradigm innehåller åtminstone följande fyra komponenter: Symboliska generaliseringar, dvs. matematiskt formulerade universella påståenden, som f = ma och I = V/R (Melander 2016). Dvs lagar som inte kan ifrågasättas, som t.ex. inom biologin att egenskaper som är inlärda kan inte gå i arv.  Metafysiska antaganden, dvs. ej matematiskt formulerade universella påståenden, som allt består av atomer eller energi, och påståenden om vilken sorts ting som existerar i en viss domän (Melander 20016).  Värderingar, dvs. normer, som att en vetenskaplig teori bör vara enkel, internt konsistent och förenlig med accepterade teorier inom andra forskningsområden. Idealexempel, dvs. läroboksexempel på konkreta problemlösningar som studenter och blivande forskare lär sig under sin utbildning.

En verifiering av en hypotes innebär att en observation överensstämmer med hypotesen (vetenskapsteori.se). En analytisk sats antas kunna verifieras oberoende av sinneserfarenheten med hänvisning till definitioner och/eller med de rent formella metoder som används i matematik och logik. Vetenskapliga resultat i formella (ej erfarenhetsbaserade) vetenskaper, som matematik och logik, antags bestå av analytiska satser. En syntetisk sats antas kunna verifieras antingen genom direkt jämförelse med sinneserfarenheten eller genom att den relateras till satser som kan verifieras genom direkt jämförelse med sinneserfarenheten. Satser som kan verifieras genom direkt jämförelse med sinneserfarenheten kallades för observationssatser (Melander, 2016). Dvs att man jämför utsagan med sin erfarenhet och sina sinnesintryck av hur det faktiskt är, t.ex. i rummet finns ett bord, ungkarlar är olyckliga. Satser som kan verifieras endast genom att de relateras till observationssatser kallades för teoretiska satser, dvs om är sanna eller falska som uttalar sig om något som kan jämföras med fakta, t.ex. det har regnat 12 millimeter i natt. När vi använder teoretiska satser gör vi det för att informera och/eller hävda något (Komvux Gotland). En verifiering av en hypotes ökar tilltron till hypotesen. En falsifiering av en hypotes minskar tilltron till hypotesen (vetenskapsteori.se). Man måste kunna kräva att en vetenskaplig rapport så mycket som möjligt av observationer, slutsatser, teorier och hypoteser redovisas öppet, detta för att varje kompetent läsare själv ska kunna bedöma i vilken grad slutsatserna är underbyggda av argumenten. Strävan är att så mycket som möjligt ska kunna kontrolleras (Johansson 2011, 77). 

I forskning är det vanligt att man skiljer mellan kvantitativa och kvalitativa metoder. Grunden för denna åtskillnad är gällande datan som samlas in och analyseras. Data är kvantitativa om de uttrycks som siffror eller kan uttryckas som siffror utan att väsentlig information går förlorad (Johansson 2011, 90). T.ex. information om hur många poäng en individ hade på högskoleprovet, hur många formellt behöriga lärare det finns på en skola. Data är kvalitativa om de uttrycks som språkliga satser och inte kan uttryckas i någon annan form utan att väsentlig information går förlorad. T.ex. information om vad en person sagt när hon intervjuats som varför hon valt att bli lärare, vad en forskare rapporterat efter att ha observerat en grupp eller vad en person skrivit i sin dagbok om sina upplevelser av att vara lärarvikare under en månad (Melander 2016). Vanliga metoder för insamling av kvalitativa data är intervjuer, fokusgrupper, deltagande observation och insamling av dokument.

Reliabilitet, dvs. att det ger samma mätvärde när det tillämpas på samma enhet vid olika tillfällen (förutsatt att enheten inte har förändrats), och hög validitet, dvs. det mäter det som det är avsett att mäta och inte något annat. Om testet som användes inte har hög reliabilitet och hög validitet, så är *korrelationen inte ett starkt belägg för att orsakssambandet finns.

*Ett vanligt sätt att undersöka om det finns ett orsakssamband mellan två variabler är att undersöka om det finns en korrelation mellan dem i någon viss population. Att det finns en korrelation mellan två variabler (att de är korrelerade) i en population betyder att de samvarierar i den (Melander 2016).

Pseudovetenskap, är när forskning uppfyller två kriterier:
”(1) it is not scientific, and (2) its major proponents try to create the impression that it is scientific.” (Hansson, 2014).
Dvs det är något
som hävdar sig vara vetenskapligt men som inte uppfyller alla dom kriterier som krävs av en vetenskap. Det är således inte forskarfusk.

Källförteckning

Filosofer.se. Hämtat 28/3 – 2016 från: http://www.filosofer.se/descartes.html
Filosofi ifokus (2009). Hämtat 28/3 – 2016 från: http://filosofi.ifokus.se/articles/4d714d16b9cb46224406076b-kunskapsteori
Forskning & Framsteg (2003). Hämtat den 28/3 – 2016 från: http://fof.se/tidning/2003/1/sanningen-i-vitogat
Hansson, Sven Ove (2014). Hämtat 24/4 – 2016 från: http://plato.stanford.edu/entries/pseudo-science/
Johansson, Lars – Göran (2011). Introduktion till vetenskapsteorin Tredje upplagan. Bokförlaget Thales.
Johnsson, Ulf (2003). Vad menas med tro och vetande? Hämtat 3/4 – 2016 från: http://www.signum.se/archive/read.php?id=948
Lidman, Sven-Eric (2003). Ett oändligt äventyr – Om människans kunskaper. Albert Bonniers Förlag AB
Melander, Peter (2016). Vetenskapsteori internet vt 2016. Föreläsning 2.
Melander, Peter (2016). Vetenskapsteori internet vt 2016. Föreläsning 4 – 6.
Melander, Peter (2016). Vetenskapsteori internet vt 2016. Föreläsning 8.
Melander, Peter (2016). Vetenskapsteori internet vt 2016. Föreläsning 10. 

Mittag M Daniel. Evidentialism, IEP. Hämtat 1/4 – 2016 från: http://www.iep.utm.edu/evidenti/
NE. V
etenskapsteori. Hämtat den 19/1-2020 från: https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/vetenskapsteori
Rodriguez Garcia, Jose Maria (2001). Neohelicon. Hämtat 3/4 – 2016 från: http://wsblog.iash.unibe.ch/wp-content/uploads/Garcia.pdf
Vetenskapsteori.se (2007). Hämtat 28/3 – 2016 från: http://www.vetenskapsteori.se/m1epist.htm
Vetenskapsteori.se (2007). Hämtat 19/4 -2016 från: http://www.vetenskapsteori.se/d1falsfi.htm
Komvux Gotland. Hämtat 18/4 – 2016 från: http://www.vux-gotland.se/filosofi/popper.htm
Komvux Gotland. Hämtat 18/4 – 2016 från: http://www.catarinaahltorp.se/wp-admin/post.php?post=726&action=edit
Komvux Gotland. Hämtat 24/4 – 2016 från: http://www.vux-gotland.se/filosofi/kuhn.htm
Kremer, Johan (2016). Föreläsning Vetenskapsfilosofi den 23/11 – 2016 på Söderslättsgymnasiet.
Vetenskap och forskning. 
Ockhams rakkniv. Hämtat den 4/4 2022 från: https://www.vof.se/skepdic/ockhams-rakkniv/

Post a Comment