Platons idélära
I Platons dialog förhör den åldrade Parmenides den unge Sokrates om de filosofiska idéer som senare blev känd som Platons idélära. Samtalet kan inte vara en sann beskrivning av en historisk händelse, det är också innehållsmässigt överraskande, eftersom idéläran utvecklades av Platon själv. Läs nedanstående textutdrag, analysera den kritik av idéläran som Parmenides framför.
”Sokrates, säg mig nu: är det du själv, som har gjort denna åtskillnad, som du gav uttryck för, då du på ena sidan satte vissa idéer och på andra sidan de ting, som ha del i dessa? – – – Vill du även, fortsatte Parmenides, tänka dig en idé för något sådant som det rätta och det sköna och det goda och allt dylikt?
– Ja. – – –
– Jag förmodar, att anledningen, varför du anser varje idé vara en enhet är följande. När du finner, att en grupp föremål äro stora och du ser på dem alla, tycker du dig antagligen hos alla finna en och samma natur eller idé; och därför antar du, att storheten är en.
– Du har rätt, svarade Sokrates.
– Och om du vidare med din själ tar en överblick över storheten själv och alla de stora tingen – skall du ej då på nytt få se en storhet, på grund av vilken allt det andra synes stort?
– Det tyckes så.
– Då skall där således framträda en annan storhetens idé, vid sidan av storheten i och för sig och de föremål ha del i den. Och så utöver allt detta ytterligare en ny storhet, genom vilken allt detta blir stort. Och på det sättet blir varje idé ej längre en utan oändligt många.
– Men käre Parmenides, invände Sokrates, kanske var och en av dessa idéer endast är en tanke och ej har någon tillvaro annorstädes än i själen. I så fall skulle var och en av dem vara en enda och den skulle ej råka ut för det missödet, som du nyss nämnde.
– Men hur är det, svarade Parmenides, kan det finnas en tanke, som är en utan att den är en tanke om något?
– Det är omöjligt.
– Den är således en tanke om något?
– Ja.
– Om något som är eller något som icke är?
– Om något som är.
– Och detta något är väl ett enda, som tanken tänker sig som inneboende i alla olika ting såsom en enda idé?
– Ja.
– Och detta, som man tänker sig som ett enda och som alltid är detsamma hos alla föremål – det är väl just en idé?
– Det synes vara nödvändigt.
– Hur är det nu? fortsatte Parmenides. Om du säger, att allt har del i idéerna, måste du väl nödvändigt anse, att antingen varje sak består av tankar och allting tänker, eller ock att allt visserligen är tanke men icke tänker?
– Nej, svarade Sokrates, det är ej rimligt.”
(https://svenska.yle.fi/ova, Platon, Parmenides, översättning Claes Lindskog.)