Samhällsfilosofi

Politisk- samhällsfilosofi

Isaiah Berlin (1909 – 1997), en ryskfödd brittisk politisk teoretiker och idéhistoriker i den analytiska filosofitraditionen. Begreppet negativ frihet, är avsaknad av tvång och förbud dvs frihet från. En person är fri så länge ingen annan hindrar personens handlingar. Positiv frihet innebär möjligheten att genomföra något önskvärt, dvs möjligheten och förmågan att tillfredsställa sin egen potential. Berlin menade att den negativa frihet kan inskränkas enbart av vad andra personer gör i förhållande till vad jag gör eller vill göra. Den positiva friheten kan också inskränkas av personen själv i den meningen att det jag egentligen vill göra kan hämmas av begär eller preferenser som drar i annan riktning. Han oroade sig att positiv frihet skulle bli förtryckande, för att i en minoritet kan det vara förtryckta i sig, dvs utnyttjas av politiken. Han menar ett styre som förtryckte sitt folk men samtidigt fick dem att inte önska sig något göra dem positivt sätt fria.

Merit- och prestationsprincipen, innebär att den som har gjort sig förtjänt av det skall få större resurser än de som inte bidrar lika mycket. Likhetsprincipen – kompensatorisk rättvisa: Likhetsprincipen innebär att alla skall ha samma resurser. Behovsprincipen, innebär att resurserna skall fördelas olika där de som har störst behov också skall ha de största resurser.

John Rawls (1921-2002), amerikansk filosof. Han har med sin bok A theory of justice (1971). I boken diskuterar han vad som krävs för att ett samhälle ska vara rättvist.

De två rättvise principerna – Justice as Fairness

  1. ”Each person has the same indefeasible claim to a fully adequate scheme of equal basic liberties, which scheme is compatible with the same scheme of liberties for all; and
  2. Social and economic inequalities are to satisfy two conditions: first, they are to be attached to offices and positions open to all under conditions of fair equality of opportunity; and second they are to be to the greatest benefit of the least-advantaged members of society (the difference principle)” (Rawls 2001, 42 – 43).
  1. Grunden är, enligt Rawls, att vi är fria och jämlika individer. Den första principen, frihetsprincipen, är en uppsättning friheter och innebär lika friheter och rättigheter för alla, dvs den garanterar alla individer rätt till lika grundläggande friheter och rättigheter och chanser och möjligheter att uppnå olika samhällspositioner.
  2. Differensprincipen, är en fördelningsprincip, och innebär lika och jämlika möjligheter att uppnå viktiga samhällspositioner, dvs att alla ska ha möjlighet att söka samma jobb/tjänster. Det som behövs göras är att ta bort allt som diskriminerar t.ex. att vissa bara kan söka vissa utbildningar.
    ”Society must also establish, among other things, equal opportunities of education for all regardless of family income” (Rawls 2001, 53).
    Den andra principen i differensprincipen innebär att ekonomiska och sociala orättvisor bör vara till största möjliga fördel till dom minst gynnade individerna i samhället. Tanken är inte att vi ska ge tillräckligt för att uppnå minimum utan att vi ska vara jämlika eftersom alla bidrar till samhället, ett jämlikt samarbete och de som har det sämst ses som jämlika parter i samarbetsprojekt, inte talan om någon underklass. Det innebär att de får det bättre än de skulle fått enligt en annan distrubutionsmodell. , enligt Rawls

Varför tillåter Rawls ojämlikheter alls?
”By varying wages and salaries, more may be produced. This is because over time the greater returns to the more advantaged serve, among other things, to cover the costs of training and education, to mark positions of responsibility and encourage persons to fill them, and to act as incentives.”
(Rawls 2001, 58).

De två principerna, frihetsprincipen och differensprincipen, är tänkta att svara på frågan:
”Which principles are most appropriate for a democratic society that not only professes but wants to take seriously the idea that citizens are free and equal, and tries to realize that idea in its main institutions?” (Rawls 2001, 39).
Rawls svar är hans två principer, men
där frihetsprincipen går före den andra principen differensprincipen. Friheterna är inte absoluta, men de kan endast begränsas i relation till de andra friheterna.
”The priority of liberty means that a basic liberty can be limited or denied only for the sake of one or more basic liberties, and never for a greater public good understood as a greater net sum of social and economic advantages for society as a whole.”  (Rawls 2001, 111).

Ursprungspositionen, är en hypotetisk kontraktsteori och tankeexperiment, som han skriver om i A theori of Justice. Ett slags argument till varför vi ska acceptera Rawls två principer dvs frihetsprincipen och differentieringsprincipen. Hans tanke är att om vi skulle hamna i okunnighetens slöja så hade vi valt Rawls två principer. Hans teori okunnighetens slöja – Veil of Ignorance handlar om ett antal rationella personer (representanter) som ska fatta ett gemensamt beslut, under okunnighetens slöja, om vilka grundläggande principer som ska gälla för deras samhälle och ska finnas kvar när okunnighetens slöja tagits bort. Individerna vet inte hur dom kommer att födas och vilken position man får i samhället, individerna vet inget, endast allmän fakta som hur samhällen och människor fungerar. Det är en idé om en överenskommelse som alla parter gemensamt kommer överens om och känner sig förbundna till och som är oreviderbar. Människorna är fria i den mening att alla individer får lägga fram förslag om vad som ska gälla i ursprungspositionen som fria och jämlika. Individerna ska komma fram till gemensamma principer som ska ligga fast och inte kan revideras. Grundidén är att de rättviseprinciper som fria och jämlika parter skulle välja under okunnighetens slöja är dom som är rättvisa. I boken Justice as Fairness formulerar han sig inte lika konkret, mer som att principerna syftar till att svara på frågan hur de principer som bäst svarar mot idén om medborgare som fria och jämlika individer i en demokrati skulle lyda. Han skriver att jämlikhet som det är i ursprungspositionen inte får vara på bekostnad av ekonomisk ineffektivitet, men enligt differentierinsprincipen kan vi tillåta avsteg från jämlikhet för att öka effektivitet men endast så länge det ger var och en mer fördelar än om jämlik fördelning (Rawls 2001, 123). Rawls argument är att eftersom parterna i ursprungspositionen är fria och jämlika så har de inga skäl att anta principer som inte bibehåller deras status som fria och jämlika i relation till varandra så långt möjligt. Därav är principer som bibehåller deras inbördes jämlikhet (lika friheter) och som fördelar sociala- och ekonomiska fördelar på ett sätt som respekterar dem som jämlika i ett samhälle byggt på samarbete, en princip baserad på ömsesidighet, rimligare än en som ser till att ingen faller för långt under av andra skäl.

Människor i dagens samhälle har olika moraluppfattningar med olika religioner och politiska uppfattningar och med olika övertygelser, kommer vi inte alla att ha samma uppfattning, det kan vi inte bortse ifrån, det är ett villkor i det moderna demokratiska samhället. Men om människor har rimliga moraluppfattningar kan man nå någon form av koncensus vilka rättviseprinciper som ska gälla inom politiken. Vi måste enligt Rawls hitta en avgränsad politisk rättviseuppfattning som alla kan enas om, detta kallar han en comprehensive doctrines, där det är möjligt att uppnå en överlappande enighet over-lapping consensus kring ett avgränsat politiskt (inte hela vägen ut) rättvisebegrepp, political conception of justice dvs detta är den bästa politiska uppfattningen av rättvisa. Även om det råder pluralism och olika uppfattningar så ska den vara tillräckligt snäv, överlappad och innehållsrik för att vi ska nå koncensus. Villkor för att detta ska fungera innebär ett samhälle där alla accepterar och vet att alla andra accepterar samma politiska idé om rättvisa. Att det är allmänt känt att samhällets basinstitutioner uppfyller dessa rättviseprinciper och att medborgarna har en utvecklad kapacitet att förstå och tillämpa dessa principer. Tanken är att Rawls två rättviseprinciper är en sådan rättviseuppfattning. Principer är meningen att tillämpas på samhällets basstruktur, dvs den grunden för basstrukturen inget som ska regleras från dag till dag utan fundamentet i samhällets basstruktur som ska vara kvar från en generation till en annan. Detta demokratiska samhälle ses som ett ”fair system of cooperation over time from one generation to the next” (Rawls 2001, 8). Han hävdar att människan har två moraliska förmågor, A moral capacity for a sense of justice och A rational capacity for a conception of the good (inget staten ska bestämma utan det ligger i den individuella friheten). Dessa två förmågor gör det möjligt att delta i samhället som ett ömsesidigt samarbete över ett helt liv och att kunna motiveras av den inneboende rättvisan i ett sådant samarbete. Enligt Rawls syn på samhället så väljs rättviseprinciperna under okunnighetens slöja i ursprungspositionen. I steg två så slås konstitutionen fast, den första principen aktualiseras. Efter det så skrivs lagar och förordningar (inom konstitutionens och rättviseprincipernas ramar). Andra principen aktualiseras. I ett sista steg så tillämpas och tolkas lagar, förordningar och regler. Slöjan av okunnighet är komplett och täcker nu allt dvs vad den ska täcka och och den tas bort vid steg fyra med full kunskap, regler och lagar tillämpas praktiskt av myndighetsutövare och tillämpas och tolkas av jurister, och efterlevs av medborgarna (Rawls 2001, 48 – 49).

Peter Singer (-1946),  australiensiske moralfilosofen och djurrättsaktivisten), han problematiserar jämlikhet. Singer kommer fram till att det bara finns en säker grund för jämlikhet mellan människor. Han kallar den principen om lika hänsyn till intressen. Jämställdhet handlar inte om att behandla alla lika, utan att visa lika mycket hänsyn till varje individs intressen.

Samhällsfilosofi historiskt

Aristoteles (348-332 f.kr.), hävdade att varje människa själv i varje situation, med hjälp av sitt förnuft, måste finna den gyllene medelvägen mellan ytterligheterna. I och med att varje situation är unik, så kan det inte finnas en grundläggande gemensam norm. Han menade att människan är ett socialt djur och inte är ”riktiga” människor om man lever utanför samhället, att människan är en del av en större gemenskap. Han ansåg att människan inte kan bli lycklig ensam och måste därför leva tillsammans. Aristoteles uppfattar därmed samhället som ett naturligt resultat av människans verksamhet. I en idealstat låg vikten av beslut på allas bästa. Aristoteles såg dock ner på demokratin som styrelseskick eftersom den stora fattiga massan fick för stort inflytande vilket skulle leda till att deras intresse tillvaratogs i allt för mycket till nackdel för hela statens bästa. Aristoteles bästa tänkbara styrelseformer var i stället monarki eller aristokrati där en en eller ett fåtal styrde över massan.

Hämtat den 8/4 – 2015 från:http://www.filosofer.se/aristoteles.html

Aristoteles, Restributiv rättvisa – likhet inför lagen (ofta gällande brott och straff). Distributiv rättvisa – hur samhällets resurser ska fördelas.

Thomas Hobbes (1588-1679). Kärnan i hans tänkande rörde sig kring människors relation till varandra och hur en fredlig samvaro kan upprättas. I Hobbes mest kända verk är Leviathan beskrivs människan som oförmögen att leva i samförstånd utan en överordnad makt. Människorna befinner sig i ett naturtillstånd där allas krig mot alla råder och osämja uppstår fundamentalt. Människorna i denna naturstat blir konkurrenter och inför sådana förutsättningar uppstår också misstro. Lösningen blir då en stat, ett förbund skapat av människorna som kan skydda människorna. Samhällets funktion blir då främst att skydda människan från sig själva genom att hålla de naturliga lidelserna i schack samt att skapa en förutsättning för utveckling. Ett annat

viktigt argument för en stat, enligt Hobbes är att först när lagar instiftats kan människorna lära sig vad som är rätt och fel, dessförinnan kan deras handlingar inte anses som syndiga, eftersom lagar nedärva i mänskligheten. Han menar att vi som individer har avsagt oss vår frihet när vi slutit oss till samhällskontraktet. Vi måste följa avtalet mellan individerna. Att vi måste ständigt ta hänsyn till andra enligt det kontrakt vi valt att följa. Vår frihet är därmed mycket liten som individ i samhället. Vi får inte motarbeta samhällskontraktet. Om någon ändå skulle lyckas med att omkullkasta den regerande makten så är det i slutändan legitimt eftersom staten inte lyckats upprätthålla den ordningen, vilket är kontraktets viktigaste uppgift. Enligt Hobbes är all sorts uppror mot staten föredömligt. Hans logiska argument var att det var människorna själva som instiftat staten så vore det ett angrepp mot dem själva. Om ett uppror skulle lyckas blir det med automatik legitimt eftersom staten inte lyckats med sin uppgift att skydda dess medborgare. Även om Hobbes värnar om individen är det inte på samma nivå som hos Locke. Medborgarna i Hobbes stat är tryggade av lag och förordningar men deras övriga friheter är begränsad.

Hämtat den 8/4 – 2015 från: http://www.filosofer.se/hobbes.html

John Locke (1632-1702), delar Hobbes syn på ett kontrakt och ett naturtillstånd, men att detta är fungerande livsform och individerna lever i fred med varandra. Samhället gynnar rättvisa och är till skydd för människan. Makten får dock inte missbrukas, i sådant fall är det legitimt att med alla att göra uppror tills en ny balans infinner sig där rättvisa återskapats. Vad som är rättvisa menar Locke kan förstås av förnuftet. Att människan med förnuftets hjälp kan dra moraliska slutsatser. Samhällskontraktet grundas på majoritetens vilja som alltid överensstämmer med naturrätten. Han hävdade en frihet som betonar den enskilda människans rätt till eget ägande och att det är statens ansvar att värna om den. Locke försvarar äganderätten under vissa premisser. Även om jorden tillhör alla gemensamt, har en människa rätt till resultatet av sitt arbete. Om någon brukar ett stycke orörd jord genom eget kroppsarbete bör denne också ha rätt till skörden. Detta betraktelsesätt manar på intet sätt på någon exploatering, Locke resonerade att så länge det finns tillräckligt många och lika goda ting kvar i gemensam ägo för de andra.

Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770-1831), menar att vi i ett modernt samhälle är fria att utveckla våra personliga anlag. Individens plats i samhället bestäms därmed av dennes talanger och anlag. Samhället ger därmed individen möjligheten att utvecklas och ger även individen dess frihet. Hegel

tänkte sig en yttre och inre stat. Där den yttre staten med ett regel- och övervakningssystem. Det inre tillstånd av ”anda” som präglar samhället och dess medborgare. Han ansåg att genom att smälta samman som en helhet kunde vi utveckla oss själva.

John Stuart Mill (1806-1873), förespråkade individens frihet, men att staten måste gripa in om individen skadar någon annan, men om individen skadar sig själv så kan staten inget göra åt detta. Det är ändå viktigt att individen får utveckla ett eget omdöme och ansvar enligt Mill. Han byggde vidare på Benthams idéer, men höll inte med om dennes optimistiska tanke att individens egennytta sammanfaller med det allmännas bästa. Mills tanke om rättvisa, innebar att staten kan reglera saker som är till allmän nytta, men inte reglera gällande individens frihet och rättigheter, dvs personliga angelägenheter så länge det inte skadar en annan.

”Den enda frihet som förtjänar namnet, är friheten att på vårt eget sätt fullfölja vårt eget bästa, så länge vi inte söker beröva andra deras välfärd eller hindra dem i deras strävan att nå den. Envar är den rätta väktaren över sin egen välfärd, såväl kroppsligen som själsligen och andligen. Mänskligheten vinner mer på att låta envar leva såsom synes honom bäst är på att tvinga envar att leva såsom andra anser bäst.”
On Liberty

Karl Marx (1818-1883), ansåg att det var individens ansvar att tillsammans med andra i samhället skapa förutsättningar för att kunna förverkliga sig själv. Om samhället förtrycker en stor grupp människor så är det individens ansvar att göra revolution, detta som en del av samhällsutvecklingen. Individens möjligheter att förverkliga sig själv och vara fri kan endast ske i det kommunistiska stadiet, som är det sista stadiet i den historiska utvecklingen. Som individ har man därmed ansvar inte bara för sig själv utan också för andra, dvs för hela samhället.

Kommunitarism är en filosofisk åskådning/politisk ideologi. De anser att ett samhälle uppstår eftersom det är naturligt för människan att leva tillsammans. Människor trivs tillsammans och därav uppstår samhällen. För kommunitarianerna blir människan en individ genom att förhålla sig till de värden och trosuppfattningar som finns i dess samhälle. Även människor som tar avstånd från dessa värden och föreställningar, gör detta på grundvalar som är befästa i det samhället. Att människans frihet inte är så mycket värd om inte haft möjlighet att utveckla våra åsikter i samspel med andra. Lyssna gärna på: https://youtu.be/red3RFV98qY

Hämtat den 6/5 2015 från: http://plato.stanford.edu/entries/communitarianism/

Enligt Platon (427 – 347 fkr) är idealsamhället ett samhälle som styrs av de kloka dvs filosoferna. Alla i samhället ska göra det de är mest lämpade att göra. Han ville ha ett klassamhälle. Syftet med Platons idealstat var överlevnad, säkra befolkningens överlevnad. Den som vet det rätta gör det rätta.

Genomgång:

Uppgift – What is ‘good’ freedom?

Som bakgrund kan det vara till hjälp att läsa den här Guardian-artikeln om Isaiah Berlin: http://www.theguardian.com/commentisfree/belief/2011/oct/11/how-tobelieve-isaiah-berlin-freedom

1. Vad menar Berlin med termerna ”negativ frihet” och ”positiv frihet”?
2. Varför är Berlin skeptisk till att låta positiv frihet spela en politisk roll?

Källförteckning

Rawls, John (2001). Justice as Fairness. Harvard university press.